Så har FN:s högnivåmöte Stockholm+50 gått av stapeln. Tillsammans med representanter för såväl den svenska FN-rörelsen som FN-förbunden från Armenien, Finland, Georgien, Tanzania och Uganda var jag på plats. 

Första dagen inleddes med en öppningsceremoni, på vilken jag med nöd och näppe blev insläppt – detta då dörrarna stängts när jag, och många med mig, anlände sent på grund av trafikproblem. Men med lite tur, tålamod och snälla vakter ordnade det sig. Efter tal, inslag om konferensen 1972, musik och dans öppnades det upp för en mängd intressanta saker att vara med på. Det var förhandlingar i plenum, samtidigt som ett antal sidoevent, ’stage-samtal’ och ledarskapsdialogerhölls. Många av programpunkterna går tacksamt nog att se i efterhand, och du hittar allt här.

Hursomhelst är möten som dessa inte bara det som står i programmet – det är också en möjlighet att träffa andra som är där. Nu när pandemirestriktionerna har lättat är det fantastiskt att ses på riktigt igen, och jag tror att alla vi som var med från den globala FN-rörelsen uppskattade detta tillfälle att nätverka.

Mina generella intryck från dessa två intensiva dagar är ändå ganska likgiltiga. En Stockholmsagenda med 10 punkter förhandlades fram, vilket är bra, men jag hoppades på merdynamik och kraft för handling. Det inslag med mest energi, och där jag kände hopp och glädje, var när den Youth Task Force som tillsattes på COP26 presenterade sitt policy paper. Jag lämnade Stockholmsmässan med blandade känslor, men ändå stärkt av ungdomarnas engagemang. Jag beslöt mig ta en promenad från centralen till Söder, och när jag kom till guldbron och tittade ut över vattnet möttes min blick av ett monstruöst krigsfartyg. Tjock, gulbrun rök kom ut ur några rör på sidan av denna bjässe. Jag kunde inte låta bli att ta en djup suck. Här träffas världens länder för att försöka rädda vår enda planet, vårt hem. Men vad lägger vi pengarna på? Jag tar ett nytt andetag. Samtidigt som jag ser upp mot den blå himlen konstaterar jag att jag förstår innebörden av kontraster, men att jag inte förstår mig på människan.

Annelie Börjesson
Ordförande Svenska FN-förbundet