Frågan om kärnvapendelning borde diskuteras i kontakterna mellan Sveriges regering och försvarsalliansen Nato, skriver Jens Petersson på FN-bloggen.

Den 26 september är FN:s dag för totalt avskaffande av kärnvapen. I veckan publicerades ett öppet brev från 56 före detta politiska ledare från länder som står under beskydd av USA:s kärnvapen, till exempel genom att vara medlemmar i militäralliansen Nato.

I brevet talar ledarna sig varma för FN:s nya kärnvapenförbud och de uppmanar sina länder att ompröva sina nej till avtalet. Bland undertecknarna finns tidigare Nato-chefer som Willy Claes och Javier Solana. Där finns också FN:s förre generalsekreterare Ban Ki-moon.

Utspelet kommer efter vårens och sommarens stundtals heta kärnvapendebatt i flera Nato-länder. Debatten har i synnerhet gällt frågan om de kärnvapen som USA fortsätter att låna ut till de belgiska, nederländska, tyska och italienska flygvapnen genom så kallad kärnvapendelning.

Vi ser nu starten på en uppfriskande och nödvändig diskussion om kärnvapnens roll inom Nato. Det vore önskvärt att det nedrustningsvänliga Sverige gav sitt stöd till de inom militäralliansen som ifrågasätter vapnens roll. Troligare är dock att Sverige kommer att ligga lågt, men utrikesminister Ann Linde får gärna korrigera mig på den punkten.

När utrikesdepartementet lät ambassadör Lars-Erik Lundin utreda ett svenskt tillträde till FN:s kärnvapenförbud var just rädslan för hur en kritisk svensk hållning skulle mottas inom Nato ett av Lundins starka argument mot svensk anslutning. Lundin beskrev också Natos kärnvapendelning i positiva ordalag. Utredaren noterade att ”det system för kärnvapendelning som finns inom Nato uppfattas fylla en funktion för att bibehålla Natos sammanhållning”.

Uppenbarligen ser före detta Nato-ledare som Solana och Claes saken i ett annat ljus. Det gjorde också den svenskledda Weapons of Mass Destruction Commission, initierad av Anna Lindh och ledd av Hans Blix. En av dess rekommendationer var att kärnvapnen inte ska kunna spridas utanför kärnvapenstaternas egna gränser, vilket hade omöjliggjort kärnvapendelning.

Tyska socialdemokrater har på senare tid ifrågasatt Tysklands medverkan i Natos kärnvapendelning. Natos nuvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg har gett dem mothugg i debatten och slagit vakt om kärnvapnen ifråga. I veckan som gick träffade utrikesminister Ann Linde Nato-chefen Stoltenberg i Bryssel. Jag önskar att hon hade haft med sig förre Natochefen Javier Solana vid mötet.

Framtiden behöver ett mjukare Nato som tar steg bort från det farliga beroendet av massförstörelsevapen – inte tvärtom.

Jens Petersson
Senior rådgivare i fredsfrågor
Svenska FN-förbundet