Under min andra helg i Tbilisi tog jag tillfället i akt att utforska vad som finns utanför huvudstaden. Jag tog en taxi som susade fram på Georgiens förvånansvärt välunderhållna huvudleder. Skillnaden mot E4:an mellan Nyköping och Norrköping är liten, med undantaget att det är helt andra trafikregler som gäller här.

Ute på landsbygden var kontrasterna större. När jag åkte mot vindistrikten och byn Sighnaghi passerade jag både moderna glasbyggnader och äldre kvinnor och män som sålde honung, frukt och en lokal delikatess gjord på valnötter i vindruvssås.

Väl framme i Sighnaghi, som skulle utgöra helgens bas, blev jag lite konfunderad. Jag möttes nämligen inte bara av gamla kyrkor och en välkänd stadsmur utan även av en överraskande flådig och modern stad. Det fanns hotell med spa-anläggningar, restauranger med enorma terrasser och små vinbarer som säkert skulle kunna påträffas i Sverige. Signaghi skilde sig enormt från många av de byar och städer jag passerat under min resa. Min nyfikenhet tog över och jag frågade mina kollegor på UNAG vad som har genererat denna stora variation mellan landsbygdsorter.

Min kollega Tamta berättade att Georgien satsar stort på turism. Georgian Co-Investment Fund står för ett investeringsinitiativ som motsvarar hela 38 procent av Georgiens BNP. Investmentbolaget består av privata aktörer som vill investera i turism, jordbruk eller energiutveckling i landet. Fokuset inom turistsektorn är att förenkla för turister att resa och bo bekvämt.

De privata investeringarna kommer indirekt till nytta även för lokalbefolkningen. Till exempel så spenderade jag natten i ett litet vindsrum hos en barnfamilj som bedrev ett småskaligt B&B, vilket är möjligt tack vare ökad turism. Frukosten intogs i deras ombonade kök med georgiska såpoperor och barnen som sällskap. Familjen verkade kunna leva gott på intäkterna från sitt lilla B&B. Något som är hett efterlängtat bland den georgiska befolkningen.

På gatorna i Signaghi såldes det souvenirer i så gott som varje gathörn och äldre kvinnor pressade granatäpplejuice för att sälja till turister. Närvaron av ett så storskaligt projekt som Georgian Co-Investment Fund löser inte djupgående problem kring utbildning, jämlikhet och hållbar utveckling. Men projektet kan hjälpa till att skapa en ekonomisk plattform som möjliggör utveckling så som utbildning. Det i sin tur ökar möjligheterna för ungdomar att leva och verka på landsbygden, något som är en viktig del av hållbar utveckling.

Tamta förklarade att mina förhoppningar om att den ekonomiska plattformen ska bidra till att människor engagerar sig mer i civilsamhällesorganisationer fortfarande är långt borta. Enligt henne behövs ökad kunskap om vad organisationerna gör eftersom det just nu råder en utspridd skepticism mot dem. Detta tycker jag visar på hur viktigt UNAG:s arbete är i Georgien. Inkluderande och hållbar demokrati kan inte uppnås enbart via ekonomiska investeringar. Både civilsamhällsorganisationer och investerare behövs. När jag på hemvägen köpte min bussbiljett av ett äldre par i den lilla busstationen på torget hade jag mina nya insikter i bakhuvudet. Fylld av nya intryck hade jag mycket att fundera på under resan tillbaka till Tbilisi.

Maria Pettersson
Internationell praktikant i Georgien