Under oktober och november står klimat- och miljöfrågor högt på agendan i FN. I måndags, den 9 november, inleddes FN:s årliga klimatkonferens COP31 i Antalya, Turkiet. Mellan den 19 och 30 oktober stod Armenien också värd för FN:s konferens om biologisk mångfald (COP17). Vad kan vi förvänta oss av COP31? Och hur gick det i Armenien? 

 
COP31 i Antalya

I måndags, den 9 november, inleddes FN:s årliga klimatkonferens COP31 i Antalya, Turkiet. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari ingår i den svenska delegationen. Ambitionen är att även statsminister Ulf Kristersson ska delta. Det skiljer sig från förra året då Sverige inte representerades på ministernivå under förhandlingarna.

Värdlandet Turkiet har beskrivit konferensen som ett ”Implementation COP”, alltså ett COP med fokus på att omsätta klimatlöften i konkret handling.

Mycket står på spel i det internationella klimatarbetet just nu. I UNEP:s rapport Limiting Overshoot flyttas fokus från frågan om världen klarar Parisavtalets 1,5-gradersmål till hur vi ska kunna återgå till 1,5 grader efter att ha överskridit det.

Samtidigt ser vi runt om i världen effekterna av temperaturökningen och att behovet av anpassning blir allt större. 

Den 26 augusti kollapsade en stor massa av berg, is och glaciärmaterial nära gränsen mellan Nepal och Tibet och skapade en enorm flodvåg. Över tusen människor har rapporterats omkomna eller saknade. Flera forskare har pekat på att stigande temperaturer kan ha bidragit till katastrofen. 

Extremhettan i Europa sommaren 2026 blev en av de allvarligaste klimatrelaterade händelserna på kontinenten i modern tid. Rekordhöga temperaturer ledde till dödsfall, skogsbränder, torka, vattenbrist och stora ekonomiska skador. 

Kan COP31 leverera konkret handling? 

Förra året präglades av många löften. Länder uppdaterade sina nationella klimatplaner (NDC:er) för att vara mer ambitiösa i enlighet med Parisavtalet. COP30 i Belém resulterade i en ambitiös Gender Action Plan, som stärker kvinnors inflytande och syftar till att göra jämställdhet centralt i klimatarbetet. Under COP30 antogs också en plan för att tredubbla finansieringen för klimatanpassning till 2035. Mötet resulterade även i en parallell förhandling om utfasning av fossila bränslen, dock bara mellan likasinnade länder. 

Fortfarande är länder som producerar mycket fossila bränslen inflytelserika i förhandlingarna och saktar ner takten i omställningen. Finansiering kommer även under detta COP att bli föremål för skiljaktigheter, där fattigare länder som är mer utsatta för klimatkatastrofer kräver ökad finansiering. Det är ett argument för klimaträttvisa. 

COP31 kommer att handla om huruvida löften kan omsättas i handling. 

Det är inte bara viktigt för klimatet, utan också för förtroendet för FN:s multilaterala samarbete. 

FN:s konferens om biologisk mångfald (COP17) – vad levererade mötet? 

Den 19 oktober samlades representanter från världens länder i Armenien för det 17:e partsmötet inom FN:s konvention om biologisk mångfald. Daniel Westlén, statssekreterare hos klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, höll Sveriges nationella anförande. 

En central fråga för konferensen var uppföljningen av Kunming-Montreal-ramverket för biologisk mångfald, som antogs vid COP15 i Montréal 2022. Ramverkets huvudsakliga syfte är att bromsa och vända den pågående förlusten av biologisk mångfald i världen. Det innehåller långsiktiga mål som ska uppnås till 2050, samt åtgärdsmål som länderna ska arbeta mot fram till 2030.  

Att förhandlingarna ägde rum i en tid präglad av ökade globala spänningar blev tydligt, då länderna vid flera tillfällen hade svårt att komma överens. Länderna enades till slut om en relativt urvattnad handlingsplan för att nå målen till 2030. Det togs beslut som rör skydd av naturområden och skogar, biologisk mångfald i havs- och kustmiljöer samt förvaltning av vilda djur. 

Även den hyllade Cali-fonden förhandlades. Den antogs under förra årets konferens i Colombia och syftar till att företag som drar nytta av naturens genetiska resurser ska bidra till finansieringen av naturvård. Hälften av fondens medel ska gå till urfolk och lokalsamhällen. Länderna kunde dock inte komma överens om vilka företag som ska omfattas av betalningskraven och när dessa ska börja gälla.  

Utan tydliga beslut som säkrar finansiering hänger nu arbetet med att säkra resurser för att uppnå målen på länderna själva.