Frågor och svar om klimaträttvisa

Tjugotre av världens rikaste länder har historiskt sett stått för mer än hälften av alla globala utsläpp. Ändå är det utvecklingsländerna som drabbas hårdast. Klimatförändringarna förvärrar de redan existerande ekonomiska klyftorna i marginaliserade samhällen, vilket gör de sårbara i samhället ännu mer utsatta. Effekterna av klimatförändringar och de resurser som behövs för att hantera dem är ojämnt fördelade över hela världen. 

Klimaträttvisa innebär därför att länder som har bidragit mest till klimatkrisen måste ta det största ansvaret, både genom att minska sina utsläpp och genom att finansiera omställningen för fattigare länder och samhällets mest utsatta. Klimaträttvisa betonar det etiska ansvaret att hantera klimatrelaterade utmaningar och tar hänsyn till historiska och nuvarande ojämlikheter. 

• Oproportionerlig påverkan: Klimatförändringar drabbar sårbara samhällen hårdast med exempelvis extrema väderhändelser, stigande havsnivåer och livsmedelsbrist. 

• Strukturella ojämlikheter: Inom samma land upplever olika befolkningsgrupper klimatförändringarnas konsekvenser på olika sätt, beroende på faktorer som etnicitet, kön och socioekonomisk status. Kvinnor och flickor drabbas hårdare av klimatförändringar än män. Kvinnor världen över är mer beroende av naturresurser men har mindre tillgång till dem. I många regioner är kvinnor ansvariga för att skaffa mat, vatten och bränsle, vilket gör jordbruket till den viktigaste sysselsättningen för kvinnor i låginkomstländer. Kvinnor har dessutom mindre tillgång till resurser för att hantera klimatrelaterade utmaningar.  

• Ekonomisk orättvisa: Klimatförändringar förvärrar redan existerande ekonomiska klyftor, och marginaliserade samhällen lider av större ekonomiska bördor och begränsade resurser för anpassning. 

• En börda för framtida generationer: Framtida generationer ärver konsekvenserna av dagens handlingar. Klimaträttvisa innebär att ta ett etiskt ansvar för att överlämna en beboelig planet åt kommande generationer.

Klimatförändringarna påverkar alla mänskliga rättigheter. Stormar, skogsbränder och annat extremväder hotar rätten till liv och hälsa. Rätten till bostad hotas av torka, stigande havsnivåer, smältande isar och översvämningar, vilket också påverkar tillgången till rent vatten. Dessa exempel visar hur åtnjutandet av mänskliga rättigheter är starkt beroende av klimatet och den miljö vi lever i. 

FN uppmärksammade klimatförändringarnas betydelse för mänskliga rättigheter när generalförsamlingen i juli 2022 antog en resolution som erkänner ren, hälsosam och hållbar miljö som en mänsklig rättighet. Även om resolutionen inte är bindande förväntas medlemsländerna skydda och respektera denna rättighet, vilket kan leda till strängare lagar mot miljöskadlig verksamhet. 

Sedan september 2023 måste alla regeringar som undertecknat barnkonventionen erkänna och skydda barns rätt till ren och hållbar miljö. FN:s generalförsamling har också antagit en resolution som kopplar klimaträttvisa till internationella rättsliga skyldigheter och begär att internationella domstolen (ICJ) ) klargör dessa skyldigheter.
 

FN driver flera fonder, program och initiativ för att främja klimaträttvisa. Här är tre exempel:  

• Generalförsamlingens resolutioner: FN:s generalförsamling har de senaste två åren antagit två avgörande resolutioner för att främja klimaträttvisa. Först erkände den ren miljö som en mänsklig rättighet. Sedan antogs en resolution som kräver att Internationella brottsmålsdomstolen (ICJ) klargör juridiska skyldigheter kring klimatförändringar, vilket ger drabbade parter en röst i rättsliga frågor.
   

• FN:s miljöprogram (Unep): Unep bär det främsta ansvaret för att driva och samordna FN:s klimatarbete. Unep fokuserar på att återställa natur i områden som drabbats hårt av klimatförändringar och involverar aktivt lokalbefolkningen i sina projekt för att säkerställa att de blir så hållbara som möjligt.
   

• FN:s gröna klimatfond (Green Climate Fund,GCF), etablerades år 2010 av 194 länder under FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Fonden finansierar projekt med låga utsläpp och klimatanpassning i utvecklingsländer. Den prioriterar stöd till samhällen som är särskilt sårbara för klimatförändringar, inklusive de minst utvecklade länderna (LDC), små ö-utvecklingsstater (SIDS) och afrikanska stater. 

FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme, Unep), är den främsta globala auktoriteten inom miljöfrågor och ansvarar för att driva och samordna FN-systemets miljöarbete. Unep bildades under FN:s historiska klimatkonferens i Stockholm år 1972. Unep har som grundläggande uppdrag att adressera de mänskligt orsakade kriserna inom tre huvudområden: klimatförändringar, förstörelse av natur och biologisk mångfald samt miljöföroreningar. Dessa områden är avgörande för att förhindra förstörelsen av vår planet. 
 
Unep fastställer en global miljöagenda och främjar miljödimensionen av hållbar utveckling. Genom att främja globala partnerskap och samarbeten med nära 190 medlemsländer, civilsamhället och den privata sektorn, arbetar Unep för att säkerställa hållbar livskvalitet för både nuvarande och kommande generationer. 

Unep hjälper länder att ställa om till koldioxidsnåla och resurseffektiva ekonomier, förbättra sin klimatpolitik och miljölagstiftning, skydda ekosystem och tillhandahåller evidensbaserade data för att förbättra politiska beslut. Unep har identifierat sex sektorer där klimatomställning skulle kunna hålla världens genomsnittstemperatur under 1,5 grader. Dessa sektorer är energi, industri, jordbruk och mathantering, naturbaserade lösningar, transport samt byggnader och städer. 

Ett exempel på Uneps arbete är ett initiativ tillsammans med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, kallat ”FN:s årtionde för restaurering av ekosystem”. Projektet syftar till att förebygga, stoppa och vända nedbrytningen av ekosystem på varje kontinent och i varje hav. Det kan i sin tur bidra till att utrota fattigdom, bekämpa klimatförändringar och förhindra massutrotning av arter. 

Läs mer om Uneps arbete här!
 

FN:s generalförsamling tillkännagav FN:s decennium för återställande av ekosystemen (United Nations Decade on Ecosystem Restoration) genom resolution 73/284 för perioden 2021–2030. Syftet med detta decennium är att förhindra, stoppa och vända nedbrytningen av ekosystem över hela världen. Det är ett samarbete mellan FN:s miljöprogram (Unep) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). 

Under decenniet är fokus att återställa planetens ekosystem och rehabilitera skadade naturområden. Tio flaggskeppsinitiativ har identifierats för att visa omfattningen av återställningsarbetet. Dessa initiativ syftar till att återställa över 60 miljoner hektar land, vilket motsvarar ungefär Madagaskars yta, och skapa över 13 miljoner arbetstillfällen.  

Det första flaggskeppsinitiativet var ”Stora gröna muren”, även känt som Great Green Wall (GGW). Detta afrikanskledda initiativ sträcker sig över 8 000 kilometer och omfattar 11 länder i Västafrikas Sahelregion. Det har som mål att bekämpa markförstöring, ökenspridning och torka som ofta leder till konflikter och migration. Utöver att återställa 100 miljoner hektar mark syftar GGW till att skapa 10 miljoner arbetstillfällen.  

Mer information om dessa initiativ finns på UN Decades webbplats.