Forskningen pekar på att vårt samhälle måste transformeras men inga ledande svenska politiker har hittills visat det politiska mod som krävs för en så genomgripande förändring. Det säger Gabriel Wikström, nationell samordnare för Agenda 2030, som samtidigt understryker att det är “oerhört bråttom” att göra omställningen. 

Gabriel Wikström, tidigare minister (S) med ansvar för folkhälso- och sjukvårdsfrågor, har varit nationell samordnare för Agenda 2030 sedan 2020. Samordnarens huvuduppgift är att stödja regeringen i genomförandet av agendan och Wikström har nätverkat, debatterat och presenterat förslag rörande hela spektrumet av hållbar utveckling – från klimatpolitik och avfallshantering till delaktighet för barn och unga. 

I slutet av maj presenterades ytterligare ett initiativ: en färdplan för omställning till hållbar ekonomisk utveckling. Huvudbudskapet i rapporten är att vårt ekonomiska system har potential att bli motorn i omställningen mot ett mer hållbart samhälle, men att denna motor just nu drar åt fel håll och i stället bidrar till att förstöra planeten och öka ojämlikheten. 

– Trots att ekonomin är själva nyckeln till hållbar utveckling så har vi inte tillräckligt diskuterat hur ekonomiska verktyg kan användas för att styra i den riktningen. Därför tog vi initiativ till den här gruppen där vi samlat aktörer från alla olika samhällssektorer, säger Gabriel Wikström. 

Tunga aktörer

I gruppen ingår flera av Sveriges tyngsta ekonomiska aktörer, däribland Riksbanken, Finansinspektionen och storföretag som Spotify, Swedbank, Axfood och Volvo Cars. Den färdplan som de presenterat mynnar ut i 14 rekommendationer som spänner från stora strukturella frågor – som att se över det finanspolitiska ramverket och reformera skattesystemet – till mer konkreta idéer rörande till exempel avfall och hållbarhetsredovisning för företag. 

Den största utmaningen är att förslagen är politiskt känsliga, fortsätter Gabriel Wikström, och att politiskt mod saknas hos våra politiska ledare. 

– Under hela min tid som nationell samordnare har jag pekat på att den förändring av samhället som behövs är så genomgripande att det krävs ett tydligt ledarskap från den nationella politiken för att det ska gå. Det finns inte idag och jag tycker inte riktigt att det fanns under den tidigare regeringen heller. 

– Forskningen pekar på att man måste transformera samhället, inte bara göra förändringar inom nuvarande system. Sverige har varit duktigt på att göra stora förändringar inom ramen för systemet och på det sättet har man flyttat fram positionerna vad gäller hållbar utveckling. Men det räcker inte längre utan nu måste man förändra systemet som sådant och det har inga ledande nationella politiker varit beredda att göra, säger han. 

Sverige ligger i topp

När Sveriges genomförande av Agenda 2030 jämförs med andra länder visar det sig att vi har en måluppfyllelse på drygt 80 procent och ligger i topp tillsammans med Finland och Danmark. Gabriel Wikström menar dock att vår topplacering främst handlar om gamla meriter: 

– Det handlar om att vi byggde upp en välfärdsstat efter andra världskriget, att vi var tidigt på bollen med miljö- och klimatfrågorna och att vi har gjort vissa reformer när det gäller till exempel ekonomisk styrning. Men det har inte hänt särskilt mycket sedan Agenda 2030 antogs 2015 vilket framför allt beror på det bristande nationella ledarskapet i de här frågorna. Vi ser att det händer betydligt mer i både näringslivet och i kommuner och regioner.    

Regeringsskiftet förra hösten har minskat möjligheten att arbeta offensivt med Agenda 2030 och hållbar utveckling generellt, menar Gabriel Wikström. 

– Det går inte att säga annat. Min egen budget har till exempel dragits ner med en tredjedel. Jag hade ett litet kansli från början som nu har krympt så det är bara jag och kanslichefen kvar.  

– Förutom det har till exempel regeringens uppdrag åt myndigheter kring Agenda 2030 minskat i antal och man har skurit ner på den interna samordningen i Regeringskansliet när det gäller agendan. På punkt efter punkt har regeringen dragit ner på det här arbetet. Det går i linje med den ambitionssänkning som vi kan se även för andra delar av hållbar utveckling. 

Uppdraget avslutas

När Gabriel Wikström utsågs till nationell samordnare av den socialdemokratiska regeringen 2020 angavs att uppdraget ska slutredovisas den 31 mars 2024, en tidsplan som fortfarande gäller. När det gäller fortsättningen efter detta datum är han pessimistisk. 

– Jag har lämnat förslag på att man ska tillsätta en särskild beredning i riksdagen för hela området hållbar utveckling och Agenda 2030. Jag har också föreslagit att man ska ge ett utökat uppdrag till länsstyrelserna och även komplettera de klimatpolitiska och finanspolitiska råden med ett råd för social hållbarhet.  

– De signaler som jag fått från Regeringskansliet är tyvärr att man inte är beredd att gå vidare med de här förslagen. Så ska jag vara pessimist tror jag inte att man kommer att ta Agenda 2030-arbetet vidare i organiserad form utan man kommer att nöja sig med att avrapportera till riksdagen och FN, säger han. 

När det gäller pågående projekt är tanken att andra aktörer ska ta vid och driva frågorna vidare. Det gäller till exempel arbetet kring “nollvision avfall” och förebyggande och främjande insatser för barn och unga. 

Pris på CO2-utsläpp

Ett av verktygen för ekonomisk omställning som Gabriel Wikström tror starkt på är intern prissättning på koldioxidutsläpp, alltså att företag själva sätter ett skuggpris på varje ton koldioxid som går åt för att ta fram en komponent eller genomföra en viss process. En föregångare på området är Volvo Cars, en av aktörerna bakom de 14 rekommendationer som presenterades i maj. 

Anders Kärrberg är hållbarhetschef vid Volvo Cars. 

– Vikten av att prissätta koldioxidutsläpp är en fråga som vi jobbat med internt och som vi också har försökt sprida kunskap om, säger han.  

– När vi ska köpa in en komponent begär vi både ett pris och en uppgift om vilka koldioxidutsläpp som produktionen av den har förorsakat. Det kan bli till exempel 250 kr men också 17 kilo koldioxid. Baserat på det pris vi satt – 1 000 kr per ton koldioxid – omvandlas det till en pengasumma. Det gör att vi kan jämföra leverantörer med en kombination av pris och kostnaden för koldioxidutsläpp. Då blir det en mer riktig jämförelse, tycker vi från hållbarhetssidan. 

– Det här tar en stund att införa men det är den vägen vi vill gå. Det ger ett tydligt incitament för leverantörerna att sänka sina utsläpp för att vara konkurrenskraftiga, säger Anders Kärrberg. 

Läs hela intervjun med Gabriel Wikström på fn.se/wikstrom! 

——————

Denna text är hämtad från det kommande numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 3/2023).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.