Gabriel Wikström, nationell samordnare för Agenda 2030, startade tillsammans med 18 andra samhällsaktörer Forum hållbar ekonomi som i början av sommaren 2023 lade fram en färdplan för att få igång den gröna transformationen av samhället. Här svarar han på Världshorisonts frågor.
Hur skulle du kortfattat säga att genomförandet av Agenda 2030 i Sverige går?
När vi jämför oss med andra länder ser det väldigt bra ut. Vi brukar ha en måluppfyllelse på 80-85 procent och ligga i topp tillsammans med de andra nordiska länderna. Men det säger egentligen ingenting väsentligt eftersom det är gamla meriter. Det handlar om att vi byggde upp en välfärdsstat efter andra världskriget, att vi var tidigt på bollen med miljö- och klimatfrågorna och att vi har gjort vissa reformer när det gäller till exempel ekonomisk styrning. Men det har inte hänt särskilt mycket sedan Agenda 2030 antogs 2015 vilket framför allt beror på att vi har haft ett bristande nationellt ledarskap i de här frågorna. Vi ser att det händer betydligt mer i både näringslivet och i kommuner och regioner.
Vad är bakgrunden till att Forum hållbar ekonomi bildades i början av 2021?
Man brukar tala om de tre dimensionerna av hållbar utveckling – miljömässig, social och ekonomisk. Miljö och klimat är det som många tänker på när man pratar hållbarhet och kanske också delvis det sociala. Men trots att den ekonomiska dimensionen är själva nyckeln till att skapa en värld präglad av hållbar utveckling så har vi inte tillräckligt diskuterat hur det ekonomiska systemet behöver förändras; hur ekonomiska verktyg kan användas för att styra mot hållbar utveckling. Därför tog vi initiativ till den här gruppen. Tanken vara att samla aktörer från alla olika samhällssektorer för att diskutera hur man kan definiera hållbar ekonomisk utveckling men också vilka som är de viktigaste reformerna som Sverige behöver genomföra för att förbättra möjligheten att använda ekonomin som verktyg.
Har du undersökt hur andra länder jobbar med omställning till hållbar ekonomi? Finns det bra förebilder på något område?
Vi har dels den så kallade wellbeing economy alliance där till exempel Finland och Island ingår. Det är ett nätverk för att sätta välbefinnandet i fokus snarare än ekonomisk tillväxt och traditionell utveckling av BNP. Costa Rica brukar också nämnas i de här sammanhangen, dels för att de gjort omställning till hållbar utveckling till ett centralt politiskt projekt och dels för att de gjort, tycker jag, lite spännande grejer när det gäller den politiska styrningen.
Sedan är det spridda skurar. Det är nog inget land som tagit det helhetsgrepp som vi efterlyser när det gäller att ställa om ekonomin och använda den som ett verktyg för hållbar utveckling.
Ni lade tillsammans fram en färdplan den 31 maj med 14 rekommendationer – hur har den tagits emot?
Den har tagits emot väldigt positivt, tycker jag. Många har sagt att det är bra med bredden av aktörer som står bakom den och framför allt att tunga näringslivsaktörer finns med i gruppen. Förslagen upplevs också som väldigt progressiva. Vi har tittat på allt från de riktigt stora strukturella frågorna – som det finanspolitiska ramverket och skattesystemet – till den konkreta verklighet som olika aktörer befinner sig i här och nu. Vi tar bland annat upp hur företag internt i sitt arbete kan prissätta koldioxid för att ställa om.
Vilka av de 14 förslagen kan sägas vara “lågt hängande frukter” – alltså lätta att genomföra med stor effekt?
Jag är inte säker på att något av det är särskilt lätt att göra. Men just när det gäller intern prissättning av koldioxid ser jag det som ett väldigt viktigt verktyg. Poängen med det är att företag och också andra aktörer skulle kunna genomföra det här och nu, man behöver inte vänta på lagstiftning utan kan ta stora kliv framåt utan dröjsmål. Att tillsammans med de aktörer som ingått i gruppen fortsätta utforma hur man i praktiken kan jobba med detta har vi lämnat över till Global Compact att leda. Exakt hur de kommer att ta det vidare vet jag inte men det är ett sätt att komma framåt på det här området. Och låta de aktörer som kommit en bit på vägen – bland annat Volvo – visa för andra hur man gjort och bana väg för att fler ska kunna använda intern prissättning av koldioxid. Det är ett mycket viktigt verktyg som skulle kunna få jättestor effekt. Det påverkar inte bara företag baserade i Sverige utan får effekt i hela leverantörskedjan om man gör det på rätt sätt. Då har det alltså effekt även på koldioxidavtrycket i andra länder så det är i sanning ett globalt verktyg.
Om man till exempel sätter ett pris på 1 000 kr per ton koldioxid som man släpper ut så får man i Volvo Cars fall en kostnad på ca 50 000 kr per producerat fordon. I första ledet kanske man säger “oj, då fick vi en kostnad som vi inte har räknat med förut, det här är ju en jättesmäll”. Men i nästa skede ser man att det är en jättestor besparingspotential. För om vi kan sänka vårt koldioxidavtryck så innebär det att vi sänker kostnaderna.
Det kan också användas som ett verktyg när man gör nya investeringar, något som Volvo redan har börjat med. Alltså när man ska investera i en ny bilmodell eller uppgradera en befintlig så får man med den här prissättningen en kostnad som visar hur många miljarder dyrare investeringen blir på grund av koldioxidutsläppen. Är det då rimligt att göra investeringen eller ska vi gå en annan väg? Så det är ett väldigt bra verktyg för att både få syn på sina utsläpp och få incitament att börja jobba med dem.
Vilka är de största utmaningarna med era förslag?
De största utmaningarna är politiska. Det finanspolitiska ramverket är lite mindre känsligt – där har det redan gjorts vissa förändringar. Men om man skulle göra de genomgripande förändringar som vi efterlyser skulle det vara politiskt känsligt. När det gäller skattesystemet så är det definitivt politiskt känsligt. Den senaste stora skattereformen gjordes 1990-91. Sedan dess har man genomfört ungefär 500 undantag från den vilket har gjort att systemet idag är ett lapptäcke. Så oaktat behovet av att transformera till hållbar utveckling skulle man behöva göra en översyn av skattesystemet. Men det har de politiska partierna inte velat ta i för att man tycker att det är så känsligt. Ett exempel på hur skattesystemet idag inte fungerar som det var tänkt är ränteavdragen som har blivit någon form av gökunge som tar enormt stora resurser från staten. Och att förändra skattesystemet så att det bättre styr mot hållbar utveckling skulle innebära ytterligare stora förändringar som är politiskt känsliga.
Du har en bakgrund som socialdemokratisk minister – hur har ditt arbete påverkats av regeringsskiftet förra hösten?
Det har minskat möjligheten att arbeta offensivt med Agenda 2030 och hållbar utveckling generellt. Det går inte att säga annat. Min egen budget har till exempel dragits ner med en tredjedel. Jag hade ett litet kansli från början som nu har krympt så det är bara jag och kanslichefen kvar. Förutom det så har till exempel regeringens uppdrag åt myndigheter kring Agenda 2030 minskat i antal och man har skurit ner på den interna samordningen i Regeringskansliet när det gäller agendan. På punkt efter punkt har regeringen dragit ner på det här arbetet. Det går i linje med den ambitionssänkning som vi kan se även när det gäller andra delar av hållbar utveckling.
Du innehar uppdraget som nationell samordnare för Agenda 2030 till april 2024. Vad är din förhoppning för de kommande månaderna?
Vi har tagit ett antal initiativ som vi planerar att slutföra nu under hösten. Det rör framför allt den sociala dimensionen av hållbar utveckling där vi har samarbetsprojekt med både ett antal myndigheter och ett antal kommuner. Det rör hur man ska kunna bygga upp en infrastruktur för att arbeta förebyggande och främjande kring barn och unga. Det är en högst aktuell fråga idag med tanke på problem som segregation, gängkriminalitet och ökad ojämlikhet. Så det hoppas jag att vi ska kunna slutföra.
Jag hoppas också att vi ska kunna lämna över arbetet kring nollvision avfall som är vårt sätt att hantera inte bara frågan om utsläpp av växthusgaser utan även frågan om användning av material och hur man ska kunna skifta konsumtionen så den blir mer hållbar. I det arbetet tycker jag att vi har lagt den teoretiska grunden. Vi haft samtal med en lång rad aktörer och forskare och har tagit fram ett antal rapporter. Men för att idén ska kunna sjösättas behöver andra aktörer ta vid. Så jag hoppas vi ska kunna hitta några som är villiga att göra det under hösten.
Vilka är de mest centrala samhällsaktörerna när det gäller omställningen till hållbar utveckling?
Det är väldigt många aktörer, på olika nivåer. Men under hela min tid som nationell samordnare har jag pekat på att det är en så genomgripande förändring av hur samhället fungerar som behöver göras att det krävs ett tydligt ledarskap från den nationella politiken för att det ska gå. Jag tycker inte att det finns det idag och jag tycker inte riktigt att det fanns under den tidigare regeringen heller. Det man måste bestämma sig för är att man ska genomföra en transformation av samhället. Forskningen pekar på att man måste transformera samhället, inte bara göra förändringar inom nuvarande system. Sverige har varit duktigt på att göra stora förändringar inom ramen för nuvarande system och på det sättet har man flyttat fram positionerna vad gäller hållbar utveckling. Men det räcker inte längre utan nu måste man förändra systemet som sådant och det har inga ledande nationella politiker varit beredda att göra. Det är det som krävs och det är där man behöver utöva ledarskap. Men det saknas idag tyvärr.
Hur kan de här frågorna drivas vidare efter att ditt uppdrag löper ut i april?
Jag har lämnat förslag på att man ska tillsätta en särskild beredning i riksdagen för de här frågorna, alltså hela området hållbar utveckling och Agenda 2030. Jag har också föreslagit att man ska ge ett utökat uppdrag till länsstyrelserna och även komplettera de klimatpolitiska och finanspolitiska råden med ett råd för social hållbarhet. Men de signaler som jag fått från Regeringskansliet är att man inte är beredda att gå vidare med de här förslagen. Så ska jag vara pessimist så tror jag inte att man kommer att ta Agenda 2030-arbetet vidare i organiserad form utan man kommer att nöja sig med att avrapportera till riksdagen och FN. Jag ser tyvärr inte i dagsläget att man kommer att ta några särskilda initiativ på det här området framöver.
Vilket är ditt viktigaste övergripande budskap gällande omställningen till hållbar utveckling i Sverige?
Det är tre saker.
Dels att det är oerhört bråttom. Det har vi sagt i ett antal decennier men nu är läget akut. Vi spelar med enormt stora insatser på väldigt kort tid. Det kom en studie i våras från Köpenhamns universitet som visade att det som man brukar benämna som Golfströmmen i värsta fall kan kollapsa om bara ett par, tre år. Det är inte det mest troliga scenariet men att vi idag ens talar om den typen av scenarier, och att tiden till dess att sådana kollapser eller tipping points skulle kunna inträffa är väldigt kort, visar ju hur oerhört akut läget är. Här har alla vi medborgare i landet Sverige ett ansvar för vi väljer våra politiker och vi väljer också i stor utsträckning hur vi ska leva våra liv. Man kan inte krypa undan det här ansvaret utan man måste ta det i de situationer man kan. Det är det viktigaste budskapet.
Det andra budskapet är mer positivt och det är att vi har alla förutsättningar för att kunna ställa om och att göra det på kort tid. Det har hänt väldigt mycket i Sverige under flera decennier och vi har en bra grundplatta att stå på.
Det tredje budskapet är att man för att kunna göra en omställning behöver ett tydligare politiskt ledarskap. Många säger att ett tydligt politiskt ledarskap kännetecknas av att man är beredd att offra något. Det är grunden för ett gott och modigt ledarskap, inte bara i politiska sammanhang. För att vara ledare handlar om att ställa sig utanför den grupp man tillhör och säga “jag vet någonting, jag har sett någonting som ni andra inte har sett och jag tycker att vi ska gå i den här riktningen”. Att göra det är något som strider mot grundläggande mänskliga instinkter. Vi vill tillhöra en flock och vi vill inte gärna sticka ut eller skapa konflikter. Men som ledare måste man vara beredd att göra det.
Det jag kanske tycker är allvarligast är att alla de politiska partierna i riksdagen och regeringen idag har den grundläggande kunskapen om hur allvarligt läget är och ungefär vad man skulle behöva göra för att vända utvecklingen. Men av partitaktiska skäl är man inte beredd att göra det. Där brister det politiska modet.
Jag är också väldigt orolig över vad det här kommer att göra med demokratin för när det går upp för människor vad konsekvenserna blir av att vi inte har ställt om i tid finns risken att man vänder sin ilska och frustration mot det politiska systemet. Så det är höga insatser som vi spelar med.
Intervjun gjordes i augusti 2023 av AnnaLena K Andrews
—————————
14 rekommendationer för omställning till hållbar ekonomisk utveckling
1. Översyn av det finanspolitiska ramverket
2. Reformera skattesystemet
3. Komplettera BNP för ekonomiskt beslutsfattande
4. Hållbar ekonomistyrning i kommuner och regioner
5. Inför hållbar bolagsstyrning
6. Anta en nollvision för avfall
7. Prissätt CO2-utsläpp
8. Lämna ingen utanför
9. Investera i social hållbarhet
10. Inför hållbar offentlig upphandling i praktiken
11. Anta en strategi för levnadslöner i värdekedjorna
12. Underlätta för företag att hållbarhetsredovisa
13. Säkra kompetens för omställningen
14. Utöka internationella samarbeten om hållbar ekonomi