Internationella domstolen

FN:s huvudorgan för juridiska bedömningar och domslut är Internationella domstolen, som finns i Haag i Nederländerna.

Domstolen löser tvister mellan stater, inte individer. Den kan endast döma i tvister den blivit ombedd av någon inblandad stat att döma i och endast om parterna i konflikten samtyckt till domstolsprövningen. Domstolen kan alltså inte ta egna initiativ till rättegångar. Stater som samtyckt till att låta domstolen döma är också tvungna att följa det beslut den kommer fram till. Den typ av tvister som är vanligast förekommande är gränsdragningstvister, till havs eller på land.

Stater kan avge deklarationer om att de ger Internationella domstolen ett generellt samtycke att lösa konflikter som berör andra stater som gjort det samma. I dagsläget (2023) är det 73 stater som avgivit sådana deklarationer.

Internationella domstolen har ständiga sessioner och består av 15 domare som alla ska komma från olika länder. De väljs ut av generalförsamlingen och säkerhetsrådet på en period av nio år och kan bli omvalda. Vart tredje år väljs fem nya domare. För att ett beslut ska bli giltigt måste minst nio av de femton domarna vara eniga.

Utöver att avdöma tvister mellan stater kan domstolen också, på begäran från andra FN-organ, avge rådgivande yttranden.

Redan före FN:s bildande fanns en mellanstatlig domstol i Haag, som hörde till föregångaren Nationernas Förbund. När detta upplöstes, övertog Internationella domstolen denna tidigare domstols stadga med få ändringar och flyttade in i samma byggnad, Fredspalatset i Haag. Verksamheten kom igång 1946.