Under sommaren har två viktiga kärnvapenkonferenser ägt rum. Sveriges agerande i sammanhanget är fortsatt en besvikelse, menar FN-förbundet.

– Som många tänkare sagt: om inte vi avskaffar kärnvapen så kommer kärnvapen att avskaffa oss. Målet måste vara total kärnvapennedrustning. Det säger FN-förbundets seniore rådgivare för fred, säkerhet och nedrustning Jens Petersson.

Den 26 augusti avslutades översynskonferensen inom icke-spridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty, NPT). Mötet var planerat att hållas våren 2020 men sköts fram flera gånger på grund av pandemin. Nu har det äntligen kunnat genomföras men utan några egentliga framsteg, säger Jens Petersson:
– NPT-mötet lyckades inte enas om ett slutdokument. Det var Ryssland som stoppade konsensus. Men samtidigt var det utkast som Ryssland stoppade ändå magert på konkret innehåll.

– Misslyckandet runt slutdokumentet innebär att det inte finns någon handlingsplan framåt, inga konkreta åtaganden, inga löften att ställa staterna till ansvar för. Det måste rimligtvis vara en besvikelse för de länder som kom till mötet med synnerligen pragmatiska förslag på små steg i rätt riktning.

Under mötet gick FN-förbundet ut med ett pressmeddelande som kritiserade den svenska regeringens val att stå utanför ett uttalande om kärnvapnens katastrofala humanitära konsekvenser. Regeringen ställde sig bakom ett liknande uttalande vid förra NPT-mötet 2015. Regeringens agerande under sommarens konferens sviker därmed en mångårig svensk nedrustningstradition, menar FN-förbundet.

DET HISTORISKA FÖRSTA STATSPARTSMÖTET TPNW RÖNER FRAMGÅNGAR

Tidigare under sommaren hölls ett historiskt första statspartsmöte inom FN:s konvention om kärnvapenförbud (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW). Detta möte innehöll fler ljusglimtar och lyckades till skillnad från NPT-mötet anta en plan med konkreta förslag för att främja nedrustning.

– Detta var det första mötet inom den grupp av stater som har gått vidare i att döma ut kärnvapen som ett illegitimt vapen. Där fanns mycket energi och vilja att få ett ännu starkare globalt stöd för avtalet. Men TPNW har den naturliga bristen, om man så vill, att kärnvapenstaterna ännu inte är med i det. Det är förstås lättare för en grupp progressiva nedrustningsförespråkande länder att enas om att ytterligare fördöma kärnvapen än vad det är att nå konsensus i en grupp med kärnvapenstater, säger Jens Petersson.

Inte heller Sverige, som ursprungligen var med och röstade fram TPNW i juli 2017, har valt att skriva under avtalet. Regeringen ansåg 2019 att det har brister. Däremot menade regeringen att den skulle se över beslutet att inte skriva under TPNW om NPT-förhandlingarna misslyckades. Det är i den situationen Sverige befinner sig i nu. Men Sveriges nära relation och senare ansökan till kärnvapenalliansen Nato kan enligt Petersson vara den egentliga anledningen till att avtalet inte skrivits under:

–  Eftersom man i Nato inte vill ifrågasätta kärnvapnens existens på allvar har Sverige inte velat skriva under avtalet, man vill inte stöta sig med Nato-länder. Därefter har ju Sverige självt ansökt om medlemskap i Nato vilket leder till att vi kommer ännu längre ifrån att skriva under TPNW.

SVERIGE KAN BLI EN PROGRESSIV RÖST INOM NATO

Som medlem i Nato skulle Sverige dock kunna agera som en progressiv röst i diskussionen inom alliansen, och kanske på sikt få den att justera sin kärnvapenlinje, menar Petersson. Regeringen och oppositionen har varit tydliga med att Sverige ämnar följa Norge och Danmarks linje, som går ut på att inga kärnvapen accepteras inom landet under fredstid. Men Petersson påpekar att Sverige trots det detta kan komma att stödja Natos användning av kärnvapen på andra sätt.

Framtiden för kärnvapenfrågan är oviss. NPT-förhandlingarnas misslyckande och kärnvapenstaternas svaga nedrustningsvilja visar att det är långt kvar till nedrustning. Samtidigt visar sommarens TPNW-konferens att det finns en stark vilja hos flera stater att kämpa för kärnvapennedrustning.

Sverige har tagit ett stort steg tillbaka när det gäller att vara en nedrustningsförkämpe, menar Petersson, som dock tror att debatten om Sveriges framtida roll när det gäller både Nato och kärnvapen kommer fortsätta.
– Jag hoppas diskussionen blir öppen, ärlig och kommer i god tid innan det avgörs hur Sverige ska bidra till Nato.

——————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 3/2022).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.