Det bästa sättet att hedra offren för folkmordet i Rwanda är att förhindra att liknande händelser inträffar igen, skriver FN-förbundets seniore rådgivare i freds- och säkerhetsfrågor Jens Petersson på FN-bloggen.

Den 7 april 1994 inleddes det som kom att bli ett folkmord på tutsier i Rwanda. Under de 100 dagar som följde mördades närmare en miljon människor utan att omvärlden ingrep. Varje år uppmärksammas i Rwanda en sorgeperiod, kwibuka (”att minnas”), under denna period.

På – eller omkring – den 7 april uppmärksammas också folkmordet globalt genom den av FN inrättade världsdagen för åminnelse av offren för Rwandas folkmord. I år hålls bland annat en ceremoni på UNOG, ett av FN:s fyra huvudkontor i Genève, mellan kl 15.00 och 16.30 den 7 april. Ceremonin hålls i hybridform och livesänds på FN:s webb-TV.

Att minnas offren är förstås en viktig sak en dag som denna. Men minst lika viktigt är att reflektera över vad som gick fel och hur vi har inrättat världen sedan dess. FN har i en pedagogisk utställning försökt förklara förlopp och lärdomar.

En av panelerna i utställningen handlar om en princip, beslutad 2005, om att det finns en skyldighet att skydda civila från krigsförbrytelser. Principen tillkom till stor del som ett resultat av självrannsakan inom FN och medlemskretsen efter misslyckandet i Rwanda.

Det är denna princip som demonstranter i Myanmar och civilsamhällesorganisationer samt diplomater runt om i världen nu begär att FN:s säkerhetsråd ska åberopa i fallet Myanmar. Det finns inget bättre sätt att hedra de som dödades i Rwanda än att förhindra att fler människor drabbas av liknande övergrepp.

FN-förbunden i världen samlas i världsfederationen WFUNA. I måndags arrangerade WFUNA en utfrågning av april månads ordförandeland i FN:s säkerhetsråd, Vietnam. Vi var flera som passade på att ställa frågor (titta själv med start 9 minuter in i inslaget på FN:s webb-TV) om det hittills rätt tama agerandet från rådet. Vietnams FN-ambassadörs defensiva svar kändes tyvärr inte hoppingivande.

För dig som vill lära ännu mer om situationen i Myanmar rekommenderas också en genomlyssning av Omvärldens nya podcast med bl a min arbetskamrat Veronica Sällemark som verkat i och för Myanmar i olika former och sammanhang.