Hur arbetar man från svenskt håll med frågan om det globala civilsamhällets utrymme? I såväl den svenska regeringens som FN-förbundets hantering av frågan är samarbete och dialog med gräsrotsrörelser en röd tråd.
Människor och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, miljö och demokrati möts på många håll av allt hårdare motstånd. Mot den bakgrunden blir uppgiften att värna och stärka civilsamhällets organisationer och representanter viktigare än någonsin.
Concord Sverige är en sammanslutning av 76 organisationer, däribland Svenska FN-förbundet, som strävar efter att påverka Sveriges och EU:s utvecklings- och utrikespolitik. Ellie Al-Kahwati är människorättsrådgivare på Svenska FN-förbundet och aktiv i Concords arbetsgrupp för ”civic space”, som bevakar civilsamhällets krympande demokratiska utrymme. Hon ser med allvar på den negativa trenden, och menar att såväl organisationer som enskilda stater har ett ansvar att vända utvecklingen.
– Alla stater måste stå upp för internationella normer och värderingar när man ser att regler bryts. Annars sänder man ut signalen att länder som Polen och Ungern kommer undan med att diskriminera grupper, samtidigt som de säger sig stå bakom till exempel EU-tanken, säger Ellie Al-Kahwati.
Brygga till rapportörer
Svenska FN-förbundet verkar på flera nivåer för att stärka civilsamhället, förklarar Ellie Al-Kahwati. Förbundet bedriver påverkansarbete gentemot FN:s system för mänskliga rättigheter (MR) genom att interagera med FN:s särskilda rapportörer för MR-försvarare, för mötes- och föreningsfrihet, och för yttrande- och åsiktsfrihet. Dessa personer har utsetts av FN:s MR-råd för att granska och rapportera om läget i de olika frågorna.
– Vi på Svenska FN-förbundet har nära samarbeten med FN-förbund i andra länder och fungerar ofta som en brygga mellan FN och gräsrotsrörelser. Tillsammans med våra partner sätter vi ljus på situationen i respektive land, vilket de särskilda rapportörerna sedan kan förmedla till FN, säger Ellie Al-Kahwati.
En annan viktig uppgift handlar om att stödja FN:s arbete med att stärka det normativa ramverket som annars riskerar att försvagas och urholkas. Ellie Al-Kahwati förklarar att många stater idag utnyttjar skrivningar i artikel 21 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter för att förbjuda eller lösa upp allmänna möten och demonstrationer.
– Till exempel stoppas demonstrationer med hänvisning till att de inte uppfyller kraven på att vara fredliga eller att de hotar nationell säkerhet eller folkhälsan, säger hon.
– För att motverka detta missbruk av konventionen arbetar FN med att formulera hur artikeln ska tolkas och slå fast vilka begränsningar av demonstrationsrätten som faktiskt är legitima. Det är ett arbete där vi från FN-förbundet kommit med synpunkter och förslag.
Svensk demokratisatsning
Utöver det internationella arbetet jobbar FN-förbundet gentemot Sveriges regering och Sveriges agerande internationellt i frågan, bland annat i MR-rådet.
Ett initiativ som uppmuntras av FN-förbundet är Sveriges demokratisatsning Drive for democracy. Initiativet lanserades i februari 2019 som en del av januariavtalet. Björn Hummerdal (MP), politiskt sakkunnig åt biståndsministern och ministern för internationellt utvecklingsarbete Peter Eriksson, beskriver omfattningen av demokratisatsningen.
– Drive for democracy inkluderar hela utrikesförvaltningen. Det är inte bara biståndsarbetet som ska ha ett demokratifokus, utan även handelssidan och utrikespolitiskt arbete. Det ska prägla och genomsyra all verksamhet vi har, säger Björn Hummerdal.
I och med att Sveriges ekonomi har gått bättre de senaste åren har ramen för bistånd ökat, vilket har möjliggjort att mer medel kan gå till demokratibistånd. Vid utformandet av bilateralt bistånd och strategier ska ett antal demokratikomponenter ligga i fokus.
– Vi stödjer verksamhet som till exempel handlar om valprocesser, antikorruption, demokratiskt deltagande, det civila samhället samt öppen och fri media. De är viktiga beståndsdelar som behövs för att bygga en demokrati med välfungerande demokratiska institutioner, förklarar Björn Hummerdal.
Han använder Sudan som exempel för att förklara hur Sverige arbetar i frågan.
– I Sudan har vi länge stöttat det civila samhället som har verkat i repressiva miljöer. Vi har jobbat med att bygga upp ett oberoende civilsamhälle. När prodemokratiska krafter väl växte fram så fanns det ett starkt civilsamhälle som kunde ta över makten. Det var en kvinnoledd revolution och många av de organisationer som vi hade stöttat var en del av den, berättar han.
Fryst bistånd
I andra fall har våldsamma konflikter gjort att Sverige i stället valt att frysa biståndet. Belarus är ett sådant exempel. Efter att våldsamheterna uppstod valde Sverige att frysa det bistånd som hade samröre med landets statliga aktörer, samtidigt som man vill omfördela medel mot det oberoende civila samhället.
Att jobba med civilsamhällsorganisationer i konfliktfyllda länder försvåras ofta av att staten inte vill se att biståndspengar gynnar prodemokratiska rörelser, menar Björn Hummerdal. Ibland kan det också vara så att organisationerna själva inte har möjlighet att ta emot medel från utlandet, på grund av risken att uppfattas som manipulerade eller ”en röst från väst”.
– En stor del i vårt arbete med det civila samhället i andra länder är samtal, samverkan och dialog. Att hitta likasinnade och allianser. Ett ledord är att förstå kontexten och lyssna in aktörer på plats.
Svenska ambassader fungerar som en viktig mellanhand i biståndsarbetet och i dialogen med civilsamhället. Sida delegerar ofta ansvar till ambassaderna, som handlägger flera sorters stöd för det civila samhället.
– När vi reser till ett land och vill tala med civilsamhället är det ambassaden som har en upprättad relation med dessa aktörer. Det är en integrerad part i ambassadens verksamhet, utöver det arbete som ambassaden gör i relation till staten, säger Björn Hummerdal.