Så är jag sedan en tid hemkommen efter att ha deltagit på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen. Under tre dagar samlas beslutsfattare, myndighetspersoner och organisationsföreträdare uppe på fjället. Det är en speciell tillställning som inte har någon motsvarighet i andra länder. Så långt är allt väl. Folk och Försvar har 99 medlemsorganisationer och civilsamhället representeras av ett antal av dessa. Men även i år kan jag konstatera att konferensen är snedbalanserad och inte står lika tungt med fötterna på de båda slalomskidorna. På den ena skidan åker 73 talare från myndigheter, politikens värld och olika relaterade organisationer. På den andra åker Röda Korsets generalsekreterare. Ja, vid årets rikskonferens fick EN representant för civilsamhället medverka på scenen – en snedfördelning som ger obalans i skidbacken.

Själva skidbacken var heller inte så varierad. Det var en svensk, ganska snäv backe där åkarna inte kunde se bortom så många krön och granar. Slalompinnarna som Folk och Försvar hade placerat ut var mest av en och samma färg. Låt mig förklara. I dagarna presenterade World Economic Forum en rapport om de största globala riskerna. För första gången är de fem största hoten relaterade till miljö och klimat. Det är anmärkningsvärt att inga klimatpinnar fanns i Sälenbacken. Inte heller fanns kärnvapenpinnarna med trots att det skramlas och oron är stor gällande utvecklingen på området. Folk och Försvar hade också missat vad man skulle kunna kalla FUP-pinnarna, alltså den feministiska utrikespolitiken. I år fyller resolution 1325 om kvinnors medbestämmande i fredsprocesser 20 år, Pekingplattformen fyller 25 år, kvinnokonventionen CEDAW har just fyllt 40 och mål 5 om jämställdhet ska upp och granskas på kommande politiska högnivåforum (HLPF) i FN i sommar. Om dessa tre ämnen hade funnits på programmet hade backen blivit långt mycket bättre. Vi var några civilsamhällesorganisationer som uppmärksammade ovanstående ämnen samt fredsfrämjande insatser.

Trots begränsningarna var rikskonferensen intressant och välorganiserad. Tydlig politisk enighet fanns om att de rekordstora satsningarna på försvaret är behövliga och att Ryssland och Kina hotar vår demokrati genom desinformation, felaktig propaganda, cyberattacker och diverse provokationer. Försvarsministern var tydlig med att vi inte kan utesluta ett militärt anfall och att vi lever i en orolig värld. Olika försvarssamarbeten dryftades och hot i vår närhet likaså. En intressant aspekt lyftes av rikspolischef Anders Thornberg som fick frågan om vad han ansåg var det största hotet för Sverige. Han menade att det var barn och unga som i tidig ålder hamnar snett och kommer in i gängkriminalitet och grov brottslighet. Dessa individer ökar i antal och behöver ha en tro på framtiden. Det fanns inte heller i programmet.

Det är en utmaning att få en helhetsbild av alla de hot Sverige står inför i dag och framöver. Alla rikskonferensens deltagare har på sig sina egna pjäxor och sin egen utrustning och ser världen genom sina egna skidglasögon. Därtill åker de sitt eget skidrace i samma backe. Jag har nämnt några stora frågor som jag tror hade bidragit till att Sveriges beslutsfattare och makthavare skulle få ett större och bättre perspektiv. Det kan vara avgörande för att ta sig i mål helskinnad.

Annelie Börjesson
Ordförande