Jag är fylld av förväntan men även ovisshet när jag stiger in i ankomsthallen på Tbilisis flygplats. Det är en solig lördagseftermiddag och min handledare Tsiko möter mig redan på flygplatsen. Under taxiresan mot stadskärnan, som till stor del går via femfiliga motorvägar, susar vi förbi såväl moderna nybyggnationer som hemmasnickrade små hus. En vecka senare har ovissheten lagt sig och jag kan summera min första tid på georgisk mark. Förväntan har bytts mot en inblick i en värld av kunskap, framåtanda, miljövänliga tilltag och magiska bakverk.

På måndagsmorgonen är jag på plats på min nya praktikplats hos FN-förbundet i Georgien (UNAG). För att få en bättre förståelse för UNAG:s arbete fick jag snabbt en uppsjö av projektrapporter och utvärderingar skickat till mig. Det är otroligt givande läsning. Projekten i programmet Fostering Inclusive Democracy (FID), som svenska FN-förbundet stödjer, visar på så mycket ungdomlig innovationsförmåga. FID är till för att hjälpa ungdomar i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan att genomföra sina egna samhällsprojekt till förmån för inkluderande demokrati. Till exempel fokuserar ett av projekten, Girls Unequal Acccess to Education in the context of Zerdab (ungefär Flickors ojämlika tillgång till utbildning i Zerdab-regionen), på påverkansarbete för jämlika utbildningsmöjligheter  i regioner där upp till 90% av flickorna inte slutför sina högstadiestudier.

Det är väldigt inspirerande att läsa om vad ungdomar i regionen tacklar, vad de upplever i form av samhällsbegränsningar och hur de arbetar hårt för att främja just inkluderande demokrati. Projekten inom FID riktar sig till olika grupper med målet att bygga broar mellan människor i samhället, en av grundpelarna för en fungerande demokrati. Ungdomarna som deltar i FID lyckas riktigt bra med att skapa lokalt engagemang och i flera fall fortsätter projekten med hjälp av volontärer eller fångas upp av lokala institutioner som verkligen värderar ungdomarnas insats.

Efter arbetstid har jag börjat utforska Tbilisi. När jag besöker min nya matbutik på hörnet slås jag av avsaknaden av onödiga förpackningar Jag tänker att vi borde använda mindre plast hemma i Sverige och fokusera på hållbara och återanvändbara förpackningar. I Tbilisi är det mesta nämligen i lösvikt och förpackningsfritt. Såväl pasta som mjöl, frukt, kex och fisk kan du köpa i lösvikt – och använda dig av egen förpackning om du skulle önska. Det är något att inspireras av.

Ett stenkast från kontoret har jag även upptäckt ett litet bageri. Utbudet av smakrika lunchrätter och bakverk är fantastiskt. Var och varannan kväll kilar jag dit och pekar ut minst tre olika bakkreationer att ta med mig hem. Kostnad? Ca 18 svenska kronor. Helt fantastiskt!

Maria Pettersson
Internationell praktikant i Georgien