Söndagens presidentval i Frankrike påverkar såväl Europasamarbetet som samarbetet i FN, skriver Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic.

Två dagar före Europadagen den 9 maj går fransmännen till val. Det är ett ödesval inte bara för Frankrike utan även för Europasamarbetet. Valet påverkar också arbetet i Förenta Nationerna där Frankrike sedan organisationens tillkomst har en nyckelroll som en av fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet.

Världen blir allt mindre. Konflikter, humanitära kriser och flyktingströmmar ställer krav på samordning och handlingskraft. Samtidigt genomgår västvärlden en strukturomvandling som slår ut traditionella industrier. Beredskapen att klara omställningen och svaren på de nya utmaningarna varierar beroende på vem man frågar.

Det gäller även i Frankrike där politiken präglas dels av den gamla stolta devisen frihet, broderskap och jämlikhet, dels av stora motsättningar mellan radikala och konservativa krafter. Mitt i allt detta finns en nationalistisk tanke. Frankrike ses av många fortfarande som en stormakt.

I likhet med presidentvalet i USA och omröstningen om det brittiska EU-utträdet är söndagens franska val en kraftmätning mellan globalisering och slutenhet, mellan etablissemang och utmanare och mellan internationalism och isolationism.

Den ena av slutkandidaterna, Marine Le Pen, leder ett nationalistiskt missnöjesparti. Som andra liknande politiker i Europa har hon arbetat hårt för att framstå som både folklig och salongsfähig. Hennes motståndare Emmanuel Macron leder den nya rörelsen En Marche! (ungefär ”På väg!”) och framstår som valets store Europavän. Det har flera gånger understrukits att ingen av kandidaterna i slutomgången tillhör de gamla stora partierna i fransk politik, Socialisterna och Högern.

Inför valdagen tycks Macron ha en betryggande ledning, men val mellan två alternativ tenderar att bli jämna. För den segrande kandidaten handlar det inte bara om att uppfylla vallöften utan också om att hantera den förlorande halvan av väljarkåren. Att kunna leda och samtidigt ena nationer efter uppslitande valrörelser har blivit en av politikens stora utmaningar.

Varken EU- eller FN-samarbetet är perfekt, men historien visar att samarbete lönar sig trots byråkrati och handlingsförlamning emellanåt. Västeuropa har efter två blodiga världskrig under 1900-talet haft historiskt långvarig fred. Människors grundläggande fri- och rättigheter har aldrig varit så väl skyddade. Ekonomiskt samarbete har utjämnat skillnader mellan det tidigare rikare norra Europa och det fattigare södra Europa.

Just ledarskapsfrågan är relevant också på internationell nivå. Kommer Frankrike att kvarstå som en engagerad aktör eller kommer man att distansera sig från det europeiska och det globala samarbetet?

Utgången av söndagens val påverkar inte bara Frankrike, utan också Europa och en hel värld.

Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet