De många globala utmaningarna kräver ansvarstagande och stärkt samarbete i världsorganisationen, skriver Aleksander Gabelic i FN-förbundets helgartikel.

FN-året 2016 går till historien som ett av de mest turbulenta på länge. Också inför året som kommer finns en rad frågetecken. Det gäller även förutsättningarna för det internationella samarbetet.

Sverige tillträder som ordförande i FN:s säkerhetsråd den 1 januari. En central uppgift för rådet är konflikten i Syrien som har gått in i ett nytt och ännu farligare skede. Rysslands uppslutning bakom Syriens ledare Bashar al-Assad, flygbomberna mot civila i staden Aleppo och fortsatt rysk obstruering i FN:s säkerhetsråd påverkar förutsättningarna inte bara för fred i Syrien utan hela regionen och därmed också den globala ordningen.

Parallellt fortsätter flera konflikter i Mellanöstern och Afrika att orsaka humanitära kriser och flyktingströmmar. Jemen, Burundi, Sydsudan, Mali och Centralafrikanska republiken lider i skuggan av Syrien. Ett svagt säkerhetsråd med permanenta medlemmar som träter sinsemellan och statsledare som motsätter sig internationell närvaro gör att FN inte alltid förmår att agera med nödvändig kraft.

De universella mänskliga rättigheterna ifrågasätts i allt högre grad av både demokratiskt valda och autokratier liksom av religiösa och sekulära ledare. Även i västvärlden, som länge stått som garant för individuella fri- och rättigheter, tävlar på vissa håll politiska ledare i att devalvera rättighetskatalogen. Valet av Donald Trump som USA:s nye president skapar osäkerhet om vart den enda supermakten är på väg.

Några ljuspunkter finns, framför allt på utvecklingsområdet. Trots konflikter och annat elände har världen sammantaget blivit en bättre plats att leva på under de senaste 25 åren. Hundratals miljoner människor har lyfts ur extrem fattigdom, fler än någonsin har tillgång till rent vatten och lika många flickor som pojkar börjar i skolan. FN har varit pådrivande för att få igenom avtalen om utvecklingsfinansiering, de globala målen och klimatet.

I detta komplicerade läge har världsorganisationen fått en ny generalsekreterare som tillträder efter årsskiftet. Förväntningarna på António Guterres från Portugal, som tidigare varit bland annat chef för FN:s flyktingarbete, är stora. De väpnade konflikterna, de humanitära kriserna och de miljontals flyktingarna är brinnande frågor som den nye FN-chefen har att hantera tillsammans med säkerhetsråd och generalförsamling.

Ett dystert världsläge åtföljs emellanåt av domedagsprofetior. FN ifrågasätts, ibland också på goda grunder. Historien lär oss dock att fred, utveckling och mänskliga rättigheter bäst främjas av fredligt samarbete över gränserna. FN är fortfarande den enda arenan för möten mellan alla världens länder. De många globala utmaningarna kräver ansvarstagande och stärkt samarbete i världsorganisationen.

Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet