Svenskar inom FN – intervju med Björn Andersson
Björn Andersson är regionchef för FN:s befolkningsfond UNFPA i Asien och Stillahavsområdet. I många år har Björn arbetat för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Hur jobbar du med SRHR-frågor inom FN?
Jag har själv varit med att se till att frågorna kring sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR) inkluderats i FN:s generella arbete för hållbar utveckling. Frågorna kring SRHR finns med i Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling, särskilt under mål 3 (God hälsa och välbefinnande) och mål 5 (jämställdhet). Jag tycker det är positivt att frågorna har blivit så tydliga under utvecklingsmålen. Det som går att mäta glömmer man inte.
Varje år ger UNFPA ut en befolkningsrapport. Rapporten fokuserar på rättigheter och valmöjligheter för alla. I rapporten vittnar flickor och kvinnor från hela världen om vad sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter betyder för dem. Alla människor ska kunna välja vem man vill vara med, vem man vill ha en intim relation med och om, när och hur ofta man vill skaffa barn. Det vill jag lyfta.
UNFPA företräder det så kallade Kairoprogrammet som lyfter SRHR-frågor och står upp för dessa rättigheter i många länder. I och med att jag nu är regionchef i Asien och Stillahavsområdet så har jag möjlighet att där kunna argumentera varför det är viktigt med reproduktiva rättigheter.
Vad är det bästa med att jobba inom FN?
Jag är väldigt lyckligt lottad som får jobba med något som jag tycker är intressant. Att få jobba inom FN, i en organisation som jobbar med värderingar som överensstämmer med mina, är en fantastisk möjlighet. Och sedan att dessutom få jobba med SRHR-frågor gör det än mer intressant.
Kan du berätta om en viktig milstolpe i din karriär inom FN?
För 25 år sedan satt jag som ny i FN på den internationella befolkningskonferensen i Kairo (ICPD). Där antogs antog världens ledare agendan för ett globalt engagemang för SRHR som utgjorde en enorm milstolpe. Det så kallade Kairoprogrammet satte individen i centrum, mer specifikt kvinnor och mäns sexuella reproduktiva hälsa och reproduktiva rättigheter. Rätten till hälsa, det är det som fastställdes i Kairo. Det är helt klart den viktigaste framgången.
Sedan agendan antogs har utvecklingsländer ändrat på sin hälsopolitik. Individen står numera i fokus. Många kvinnor har dessutom ändrat sin syn på rättvisa och jämställdhet. Kvinnor får en slags egen makt vilket har gör att de utbildar sig, kommer in i arbetsmarknaden och får en karriär. I Asien ser man tydligt att dessa faktorer gör att de väntar med att skaffa barn och ser det mer som ett eget val.
Hur ser framtiden för SRHR-frågan ut?
För att kunna uppnå något är det bästa att visa på fakta. Visa siffror på mödradödlighet, visa fakta om könsbaserat våld och kopplingen mellan bristen på preventivmedlen och HIV-infektion och könssjukdomar. Då blir det svårt för politiker att kunna bortförklara det. Kunskap och fakta om vad som sker i samhället är viktigt för att kunna ha en dialog. Annars blir diskussionen lätt värdebaserat. Tyckandet är okej, men du måste basera åsikterna på fakta.
För att arbetet med SRHR ska kunna utvecklas måste vi kunna förstå vikten av arbete för mänskliga rättigheter och jämställdhet. När vi har förstått måste initiativ självklart uppmuntras. Uppmuntras de inte blir det mycket svårare att genomföra Kairoprogrammet eller arbetet med SRHR.
[Intervjun gjord 2019]