Välkommen till Strängnäs FN-förening!

Hon avslöjar klimatskeptiker

PARIS Det föregående decenniet var det varmaste som hittills har uppmätts, enligt Världsmeteorologiska organisationen. Samtidigt tyder nya opinionsundersökningar på att oron för växthuseffekten snabbt har minskat i USA, klimatskeptikernas förlovade hemland. Naomi Oreskes har granskat deras kampanjer.

Naomi Oreskes är professor i historia och vetenskapsteori vid University of California i San Diego, och hon menar att den minskande amerikanska oron för global uppvärmning hänger samman med en omfattande desinformationskampanj. Avsändare är enligt henne en oväntad allians bestående av före­trädare för den fossila bränsleindustrin, kristna evangelikala grupper och medierna.

– De har lyckats med att återigen öppna för debatten om den globala uppvärmningen, säger hon.

I en kommande bok med titeln Merchants of Doubt (ungefär: Tvivlets köpmän) beskriver Oreskes tillsammans med medförfattaren och forskaren Erik Conway hur liknande kampanjer tidigare lyckats skapa dimridåer kring fenomen som surt regn, ozonhålet, passiv rökning och faran med bekämpningsmedlet DDT.

Allians mellan kyrka och kol

År 2004 utsattes Oreskes för en hätsk mediekampanj efter att hon tydligt visat att det inom forskar­världen fanns en klar samsyn om växthus­effekten. I en artikel som publicerades i vetenskapstidskriften Science klargjorde Oreskes att de senaste tio årens forskning klart och entydigt pekade på att växthuseffekten var ett faktum, och att mänsklig aktivitet orsakat problemen. Hennes granskning har ifrågasatts av många, men ingen har lyckats visa att hon har fel.

Varför detta hårda motstånd mot själva tanken på att vi måste göra något åt klimatförändringarna?

– Delvis är det ideologiskt betingat och ingår i en lång historia i USA där miljömässiga regleringar uppfattas som ett sluttande plan som slutar i socialism. Delvis handlar det om religion. Evangelikanska kristna gillar inte vetenskap i allmänhet och har gått samman med kolindustrin i syfte att föra fram kreationismen. Naturligtvis har kolindustrin en helt annan målsättning, men dessa grupper har nu gått samman i syfte att underminera vetenskapen
i allmänhet.

Vilken taktik har man använt sig av?

– De skapar massor av rapporter och pressmeddelanden som framstår som vetenskapliga, och hävdar att det pågår en vetenskaplig debatt – trots att inget av det man för fram kommer från forskarvärlden eller är baserat på grundläggande forskning. I varje exempel förnekar de problemens omfattning och hävdar att forskningen är osäker.

– Som exempel kan nämnas hur kolindustrin lanserade en kampanj för att ifrågasätta forskningen om den globala uppvärmningen inför FN:s stora miljömöte i Rio 1992. Industrin hyrde pr-firmor som genomförde undersökningar om hur man skulle kunna påverka allmänhetens uppfattning om den globala uppvärmningen. Det gjordes oerhört systematiskt.

Olika opinionsundersökningar tyder nu på att hälften av amerikanerna anser att klimatfrågan är överdriven, och många menar att växthuseffekten inte har med mänsklig aktivitet att göra.

– Opinionen är rörlig och jag hoppas att detta är övergående. Men forskarna måste få ordning på sin kommunikationsstrategi. Hittills har forskarna förlitat sig på att journalister ska förklara klimatforskningen, men de måste göra det på egen hand.

Med tanke på att allmänhetens oro har minskat, vilken roll har medierna spelat för detta?

– Uppståndelsen i medierna om e-posten (de e-postmeddelanden som stals från chefen för klimatforskningsenheten vid universitetet i East Anglia) gör mig nästan illa­mående. Varför skulle medierna lita till de påståenden som görs av personer som använder stulet material? Medierna bär ett stort ansvar och har gjort allmänheten en stor otjänst.

– Den enda lärdom man kan dra av dessa e-postmeddelanden är att forskare är mänskliga varelser och när de trakasseras så blir de upprörda, frustrerade och går i försvarsställning. Och ibland tar de felaktiga beslut. Men inget av detta underminerar 50 år av klimatforskning.

Stephen Leahy/IPS