Internationella Kvinnodagen 2025 – Om FN:s resolution 1325 ”Kvinnor, fred och säkerhet”

– Med Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)

Stockholms FN-förening uppmärksammar FN:s resolution 1325 som i år har 25-års jubileum. Intervju med IKFF:

– Vad innebär FN:s resolution Kvinnor, fred och säkerhet?
Säkerhetsrådsresolution 1325 antogs år 2000 i FN:s säkerhetsråd efter påtryckningar från den
globala kvinnofredsrörelsen. Det var den första resolutionen i säkerhetsrådet som slog fast att
kvinnors deltagande i beslutsfattande, fredsprocesser och konfliktförebyggande arbete är
avgörande för att uppnå hållbar fred. Sedan dess har nio resolutioner antagits på området (10st
inkl 1325). Tillsammans utgör de den så kallade agendan för kvinnor, fred och säkerhet.
I grunden handlar agendan om att förebygga och stoppa krig, och att bygga hållbar fred.
Agendan innebar ett nytt sätt att se på konflikt, säkerhet och fred på internationell nivå. Den
öppnar upp för frågor som: vems säkerhet prioriteras vid militära lösningar på konflikter?
Upplever män och kvinnor konflikt olika och i så fall varför? Hur skapas hållbar fred?
Målet är att bygga jämställd fred, inte jämställda krig. Vi måste adressera grundorsakerna till
väpnade konflikter som ojämlikhet, brist på resurser osv. men även utmana patriarkala
strukturer och militariserade maskuliniteter som står i vägen för såväl kvinnors rättigheter
som hållbar fred.

– Hur drabbas kvinnor och flickor på andra sätt än män under och efter konflikter?

Under väpnad konflikt blir könsrollerna ofta snävare, de förstärks och cementeras vilket
bidrar till ökat våld mot bland andra kvinnor, flickor och HBTQI-personer. Kvinnor utsätts för
oproportionerligt mycket våld under väpnade konflikt, inte minst sexualiserat våld, både från
”fienden” och från ”de egna” männen. Även män och pojkar utsätts. Våldtäkter kan användas
som en strategi av militärer och väpnade grupper för att splittra samhällen, fördriva människor
och visa makt. Idéer om maskulinitet och femininitet är grundläggande för logiken bakom.
Våldtäkter och våld mot kvinnor hänger ihop med idéer om att män ska visa makt, ”erövra
fiendens kvinnor” och förnedra (feminisera) männen i fiendegruppen, att visa deras oförmåga
att skydda ”sina” kvinnor. Detta våld leder sällan till några straff, inte heller efter att
konflikten är över.

Både män och kvinnor har många olika roller under ett krig. Män behandlas dock traditionellt
som nyckelaktörer i krig, fred och återuppbyggnad, eftersom de ofta sitter på̊ makten över
besluten, samt står för den största andelen stridande och skadade. Samtidigt som män ofta
porträtteras som uppoffrande hjältar i rollen som soldater osynliggörs ofta kvinnors avgörande
roll och ansvar i att få samhället att fortsätta att fungera under en väpnad konflikt.
Framför allt i utdragna konflikter är det många kvinnor som tar över rollen som familjens
försörjare när männen lämnar hemmen för att strida. Det här förändrar könsrollerna och
kvinnorna får en ny makt och självständighet än innan. Efter konflikten när männen kommer
tillbaka känner de sig många gånger maktlösa på grund av de förändrade könsrollerna vilket
ofta leder till ökat våld i hemmet.

Kvinnor utesluts ofta från att det politiska arbetet för att förebygga, stoppa och återuppbygga
samhället efter en väpnad konflikt. I officiella fredsförhandlingar är det nästan uteslutande
män som deltar, trots att vi vet att kvinnors deltagande är avgörande för hållbar fred.

– Hur arbetar er organisation för att FN:s mål om kvinnor, fred och säkerhet ska bli
verklighet?

IKFF som är världens äldsta kvinnofredsorganisation var en av de ledande organisationerna i
att driva fram resolution 1325. Sen dess har IKFF och andra organisationer runtom i världen
jobbat för att agendan ska förverkligas i praktiken.
IKFF i Sverige arbetar för att stärka kunskapen om agendans syfte och innebörd bland
svenska beslutsfattare och tjänstepersoner, ta fram analyser och rekommendationer till stöd
för arbetet samt stötta i finansieringen av kvinnors fredsbyggande arbete runt om i världen.

– Vilka framsteg och utmaningar finns gällande inkludering av kvinnor i fred- och
säkerhetsarbete, globalt och i Sverige? / Vad behövs framöver för att kvinnor ska få en
större roll i fredsprocesser och fredsbyggande?

Mycket av arbetet med kvinnor, fred och säkerhet har kommit att handla om skyddet av
kvinnor i väpnad konflikt. Skydd har hamnat i fokus på̊ bekostnad av att öka kvinnors makt
genom politiskt deltagande. Det innebär att kvinnor ses som enbart offer och blir
osynliggjorda som aktörer för förändring. Det bästa sättet att skydda kvinnor från
konfliktrelaterat våld är att förebygga väpnade konflikter och öka kvinnors makt, att arbeta för
att skydd inte ska behövas.

När kvinnors deltagande och makt har diskuterats inom agendan har det ofta kommit att
handla om att öka kvinnors deltagande inom polisen och militären. Detta har osynliggjort
kvinnors civila politiska fredsarbete och har bidragit till att agendan använts som ett politiskt
redskap för att legitimera en ökad militarisering. Kvinnorättsorganisationer världen över har
kritiserat detta. Jämställdhet uppnås inte genom att lägga till kvinnor i rådande strukturer.
Strukturer, värderingar och normer måste ifrågasattas och aktivt förändras.

Det krävs också resurser och politisk vilja för att nå resultat. Senaste åren har vi tyvärr fått
bevittna en omfattande backlash mot kvinnors rättigheter som gör att vi i stället går i motsatt
riktning. Vi ser idag hur extremt mycket resurser läggs på militär upprustning samtidigt som
stödet till fredsorganisationer kapas och biståndet till kvinnorättsaktivister minskar. Det här är
inte vägen till hållbar fred i enlighet med agendan för kvinnor, fred och säkerhet.