Maria Appelblom om rättvisa, engagemang och hoppet i unga röster

Det ösregnar över Hammarby Sjöstad en mörk tisdagskväll när vi, tre representanter från FN-föreningens ungdomssektion, springer genom regnet för att hinna till vår intervju. Vi är andfådda, blöta och något nervösa – vår första riktiga intervju, och vi har dessutom gått fel. Från båten över till rätt sida av vattnet ringer vi Maria Appelblom, ordförande i Stockholms FN-förening, och förklarar skamset att vi blir sena eftersom vi åkt till fel kontor. Hon skrattar till och försäkrar oss vänligt att det inte är vårt fel – kartan på Google Maps visar faktiskt fel. 

När vi slutligen kommer fram, sena och blöta, tar Maria emot oss med värme. Hon visar oss runt i det lilla, ljusa kontoret där föreningens arbete för en bättre värld planeras dag för dag. Utanför fönstren smattrar regnet mot rutorna, men inne i rummet infinner sig ett lugn. Det är sent på kvällen, men Maria utstrålar fortfarande energi. Det är lätt att förstå varför just hon leder Stockholms FN-förening. 

Från rättsväsendet till FN:s korridorer

Att Maria Appelblom en gång valde att bli polis handlade inte enbart om yrket i sig, utan om en djupare övertygelse om rättvisa och demokratiska värderingar. Hon berättar att det var just viljan att stå upp för rättigheter och det demokratiska rättsväsendet som fick henne att välja yrket.

Under en lång tid har hon stått med ena foten i den ideella världen och den andra i polisorganisationen. Det dubbla perspektivet har gjort henne uppmärksam på att de två världarna i grunden strävar mot samma mål – ett samhälle där människors rättigheter står i centrum. 

• Jag har arbetat med frågor som rör människohandel både inom polisen och ideella organisationer. Vi närmar oss problemen från olika håll, men vi vill samma sak: att skydda och stärka den som drabbas, berättar Maria.

En internationell bana tar form

Intresset för internationella frågor växte fram och år 2001 var Maria med och grundade det Nordisk-baltiska nätverket för kvinnliga poliser, en plattform för samarbete och erfarenhetsutbyte med fokus på jämställdhet inom polisyrket. Det blev början på hennes arbete med genusfrågor i ett större internationellt sammanhang. 

För att fördjupa sin förståelse för mänskliga rättigheter kompletterande hon sin jurist- och polisutbildning med en master i mänskliga rättigheter vid Uppsala universitet. Kombinationen av juridisk kompetens, polisiär erfarenhet och engagemang i civilsamhället blev avgörande när hon senare rekryterades till FN.

• Allt jag har gjort under livet har på något sätt kokat ner till en helhet som passade väl för FN-uppdraget. Jag hamnade där tack vare mitt engagemang och min önskan att bidra till en bättre värld, säger Maria.

Under tre år arbetade Maria som chef för FN:s ständiga poliskapacitet, där hon ansvarade för frågor om fred, säkerhet och rättsstatens principer i konflikt- och postkonfliktområden. Erfarenheterna från FN-tjänsten har fortsatt prägla hennes syn på ledarskap och samhällsengagemang.

Ledarskap i civilsamhället

Idag är Maria Appelblom ordförande för Stockholms FN-förening – den största lokalföreningen inom Svenska FN-förbundet. Föreningen har omkring tusen medlemmar och drivs av en engagerad styrelse med tio ledamöter och två praktikanter varje termin.

Hon fungerar som spindeln i nätet som håller samman helheten, medan arbetsgrupperna fokuserar på klimat och hållbarhet, mänskliga rättigheter samt fred och säkerhet. Utöver det löpande arbetet driver föreningen två större projekt: Demokrati i dissonans och Hemlöshet och hälsa. I december deltar de även i MR-dagarna i Kista, ett av Sveriges största forum för mänskliga rättigheter. 

Samtidigt är civilsamhällets förutsättningar i förändring. Nedskärningar i statligt stöd har påverkat FN-förbundet och dess lokalföreningar. Maria menar att det kräver kreativitet och nya lösningar att driva verksamheten i en situation där föreningen är helt beroende av medlemsintäkter, men att engagemanget i föreningen är starkt. 

Om vägarna som leder rätt

När Maria blickar tillbaka på sin yrkesbana beskriver hon den som allt annat än rak. Hon talar varmt om vikten av att lyssna inåt och gå sin egen väg, även när vägen framåt känns osäker. 

• Det sista tåget har aldrig gått. Om en dörr stängs, öppnas en annan. Min resa har handlat om att samla på mig erfarenheter och kunskap utifrån det jag brinner för – och tillslut har allt lett mig till något som passat mig perfekt. 

Hon vill förmedla till unga att karriär inte handlar om att snabbt nå ett mål, utan om att utvecklas längs vägen. 

• Den bästa vägen från punkt A till punkt B är inte alltid den raka. Den krokiga vägen bidrar till lärande och utveckling, menar Maria. 

Hoppet i nästa generation

Trots att arbetet för mänskliga rättigheter ibland känns tungt finner Maria sin största källa till energi i mötet med unga engagerade människor. Hon berättar att det som ger henne hopp är ungdoms- och studentsektionen och alla unga som vill engagera sig. Deras engagemang visar att arbetet för en bättre värld lever vidare. 

Timmen är sen och de flesta kontor i huset har redan släckt, men Maria har ännu en kvällsuppgift framför sig – ett styrelsemöte som väntar. Hennes engagemang tycks aldrig sina. 

När vi stänger våra anteckningsblock har regnet upphört. Himlen spricker upp över Hammarby Sjöstad, och några strålar kvällssol bryter fram mellan molnen. I kvällssolens första ljus lyser Marias ord ännu starkare: 

• Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och tillsammans kan vi göra skillnad. 

Om Maria Appelblom

• Ordförande, Stockholms FN-förening
• Bakgrund: jurist, polis, master i mänskliga rättigheter
• Tidigare chef för FN:s ständiga poliskapacitet
• En av grundarna av Nordisk-baltiska nätverket för kvinnliga poliser
• Arbetar idag som polis och engagerar sig ideellt inom FN-föreningen