1981 Tanzania, andra delen

Vi sitter alltså på tåget som är på väg tillbaka från Kigoma till Dar es Salaam. Först några bilder från landskapet utanför tågfönstret, det var intressant att ta del av natur och bebyggelse och se hur människor bodde längs järnvägen, kanske tog jag någon av bilderna på ditresan men det spelar väl mindre roll!?

Dessa behållare uppe i träden är ”bikupor” som ortsbefolkningen satt upp och de vittjas med jämna mellanrum och honungen fylls i flaskor för att sedan bjudas ut bl.a. till tågresenärerna.

Vi hade alltså löst biljetter till Dodoma och tänkte övernatta där i Tanzanias huvudstad, men trots att vi redan innan avresan från Kigoma hade försökt att boka rum, misslyckades vi med detta och fann för gott att genom konduktören lösa biljetter till återstoden av resan till Dar. När tåget sedan gjorde uppehåll i Dodoma fick vi se tanzaniska soldater som kanske var på väg hem från Uganda, ett av grannländerna i norr. Tanzania hade nämligen ställt upp på de ugandiers sida som ville störta diktatorn Idi Amin och den sidan vann också det s.k. Frihetskriget 1978-1979 och nu två år senare höll Tanzania på att ta hem sina trupper från landet.

Kanadensaren Andrew (till höger) som vi lärde känna i Kigoma hängde också med på utflykten till Bagamojo.

Upptill en klassisk segelbåtstyp i Indiska Oceanen, en dhow, en slutanvänd sådan på nedre bilden.

Upptill det gamla slavfortet och nedtill ser vi havet långt borta eftersom det var ebb men vi gick ändå ut och tog oss ett dopp i Indiska Oceanen.

Den 7/7 var helgdag och benämndes Saba-Saba-dagen från den dag 1954 då TANU-partiet bildades och Julius Nyerere blev dess ledande gestalt. Nu var han landets president och skulle denna dag delta i firandet uppe i Kigoma, men dagen firades stort över hela landet och i Dar hölls den årligen återkommande Dar es Salaam International Trade Fair, en viktig handelsmässa för landet. Stellan och jag tog denna dag bussen upp till Morogoro för att göra ett planerat besök på den s.k. Frihetsskolan eller Solomon Mahlangu Freedom School, en skola för barn- och ungdomsflyktingar från det apartheidstyrda Sydafrika. Vid infarten till skolan vajade två flaggor utanför entrébyggnaden, Tanzanias och Sydafrikas flaggor, och under altanens tak fanns en bild på Solomon Mahlangu och under bilden de ord han yttrade innan hans dödsdom verkställdes. En dödsdom som han drabbades av efter att som nyutbildad soldat tillsammans med några andra sydafrikanska ungdomar hamnat i en eldstrid med polisen i Johannesburg varvid två oskyldiga män sköts ihjäl och han dömdes av domstol till döden genom hängning. På tavlan står hans sista ord nedskrivna:

’My blood will nourish the tree that will bear the fruits of freedom. Tell my people that I love them. They must continue the fight.’

15 år senare (år 1994) föll äntligen apartheidregimen i Sydafrika och fria val hölls.

Rektorn för skolan, Tim Maseko, var tyvärr inte på plats, han var på den Internationella mässan i Dar tillsammans med större delen av eleverna så vår ciceron för dagen blev projektledaren Oswald Dennis från Sydafrika tillsammans med en holländsk ingenjör. Vi fick veta att området som tillhandahållits av tanzaniska staten var ca 4 gånger 3 km stort och att det fullt utbyggt skulle ta emot 2000 personer varav 900 elever. Hela detta samhälle skulle i stort bli i stort sett självförsörjande och det byggdes lite varstans inom området. Nu kommer ytterligare några bilder.

Att vi just nu gjorde ett besök i Frihetsskolan i Morogoro var ju bara en fortsättning på vårt engagemang för Sydafrikas befrielse från apartheid, både inom FN-föreningen och fackligt inom TCO och Sveriges Lärarförbund (SL). Detta gällde främst Stellan som tidigt, när han sommarjobbade i gruvan hemma i Kristineberg, kom i kontakt med en gruvarbetare som jobbat en tid i en Sydafrikansk gruva och kunde berätta om den fruktansvärda behandling som gruvarbetarna där utsattes för, en verklighet som han ville förändra i grunden. En väg mot detta mål var att fackligt få till stånd ett engagemang hos våra medlemmar för att på så sätt få in medel till ekonomisk hjälp som skulle användas på något bra sätt, t.ex till att konkret stödja den Frihetsskola för sydafrikanska flyktingar som höll på att byggas i Tanzania. Ett år tidigare skrev Stellan ihop två förslag till vår kongress, här ett par utdrag ur Aktionsförslag nr 1 som småningom antogs:

Krysset hänvisar till ANC:s representant i Sverige, Lindiwe Mabuza, och hon kom mycket riktigt till Örnsköldsvik i samband med ett fackligt avdelningsmöte som hölls i Örnsköldsviks församlingshem under våren 1981 då jag också tog detta foto (nedtill). I samband med detta besök blev för övrigt Stellan och jag inbjudna till att besöka Frihetsskolan.

Två år efter vårt studiebesök på SOMAFCO (Solomon Malanghu Freedom College) kommer SL-insamlingen igång. Jag flikar in några klipp från SL.s medlemstidning:

På torsdag den 8/7 var det dags för nästa studiebesök, vi blev guidade runt på universitetsområdet som låg en dryg mil från Dars centrum. Vi fick se lektionssalar, studentbostäder, matsalen och från universitetets högsta byggnad hade vi en fin utsikt.

Vi kunde se delar av Dars centrum borta vid horisonten (upptill) och bara rakt nedanför oss en bild på en plötsligt uppdykande procession som rörde sig snabbt, taktfullt springande längs gatan. Trots deras civila klädsel var det nog en aktivitet från Tanzanias People Defence Force som vi fick se, träning eller uppvisning måhända.

Här avslutningsvis några bilder som kanske skulle ha varit med i ett tidigare sammanhang:

Jag tror det var under dagsutflykten till Bagamojo som vi stötte på denna makonde-konstnär som skapade och tillverkade små och större s.k. ujamaaskulpturer av ebenholz eller annat hårt träslag. Vi gjorde alla några fina inköp.

Denna minnessten med text på swahili berättar om något som gäller missionärer, men vad? Den står framför en gammal kyrka i Ujiji, tror jag. Nedtill en vacker bild från solnedgången över Tanganyikasjön, bilden togs från vårt hotell.