Vår rådgivande status i FN
”Vi, de förenade nationernas folk”. Så inleds FN:s stadga. Men FN är ingen organisation där världens folk automatiskt har en röst. FN är en organisation för stater. I demokratier kan väljarna påverka hur deras regeringar agerar i FN genom att engagera sig politiskt, opinionsbilda och rösta. Men alla länder är inte fungerande demokratier.
Redan när FN-stadgan skrevs 1945 agerade enskilda organisationer för en direkt kanal till världsorganisationen. Resultatet blev artikel 71 i FN:s stadga. Där uppmanas ekonomiska och sociala rådet, ECOSOC, att hitta lämpliga former för samråd med civilsamhällesorganisationer. På engelska används ofta termen non-governmental organization (NGO) för sådana.
I ECOSOC och dess kommissioner behandlas frågor om mänskliga rättigheter, kvinnors ställning i samhället, social och ekonomisk utveckling, hållbar utveckling och befolkningsfrågor.
Tre kategorier
Civilsamhällesorganisationer som uppfyller FN:s krav kan ansöka om rådgivande status i ECOSOC. Det finns tre kategorier av status:
- Stora internationella organisationer som arbetar med flera frågor som behandlas av ECOSOC har rätt att föreslå egna frågor till dagordningen i rådet och dess kommissioner. De får skicka observatörer till alla öppna möten och göra skriftliga uttalanden som sprids som FN-dokument. Vid vissa möten kan de också få hålla tal. Exempel på sådana organisationer är FN-förbundens världsfederation, WFUNA, Fria fackföreningsinternationalen och Internationella Rädda Barnen-alliansen.
- Organisationer som arbetar med några av ECOSOC:s frågor kan få samma rättigheter som ovan, utom att föreslå punkter på dagordningen. Exempel på sådana organisationer är Amnesty International och Internationella Juristkommissionen.
- Organisationer som anses kunna bidra till ECOSOC:s arbete vid enstaka tillfällen hamnar i den tredje kategorin. De får skicka representanter till möten som berör just deras verksamhetsområde och kan vid speciella tillfällen få sprida skriftliga yttranden och hålla anföranden. I den här kategorin finns även nationella organisationer. Svenska FN-förbundet är en av dem.
Demokrati och insyn
För att överhuvudtaget komma i fråga för rådgivande status måste organisationerna vara demokratiska. Medlemmarna ska ha insyn i verksamheten och någon form av årsmöte eller kongress som fattar övergripande policybeslut måste hållas. Målen för verksamheten ska stämma överens med FN:s principer. Huvuddelen av resurserna måste komma från frivilliga källor och all finansiering måste redovisas öppet.
Helst ska organisationerna vara internationella, det vill säga ha verksamhet i minst tre länder. Men även regionala och nationella organisationer kan få rådgivande status. I dag har över 6 000 icke-statliga organisationer konsultativ status i FN. En särskild NGO-kommitté föreslår vilka organisationer som ska godkännas. Vart fjärde år måste sedan organisationerna lämna rapporter om sin verksamhet.
Civilsamhällesrepresentation på FN-konferenser
Flera FN-organ har egna arrangemang för samråd med frivilligorganisationer. I vissa fall ges organisationerna fler rättigheter där än i ECOSOC. I FN:s kommission för mänskliga rättigheter kan till exempel alla organisationer med rådgivande status framföra både muntliga och skriftliga förslag och kommentarer.
När det gäller brott mot mänskliga rättigheter tar kommissionen emot anklagelser från alla organisationer oavsett status. I kommissionen för hållbar utveckling behandlas samtliga kategorier av organisationer. UNAIDS, FN:s aidsprogram, har fem representanter för enskilda organisationer som fullvärdiga styrelseledamöter.
Sedan FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 har enskilda organisationer organiserat sig för att påverka FN:s temakonferenser och dess uppföljningar. Vid kvinnokonferensen i Beijing 1995 deltog cirka 2 500 organisationer i själva FN-konferensen. Det parallella NGO-forumet samlade omkring 30 000 civilsamhällesrepresentanter från hela världen. Organisationer med konsultativ status har hittills bara behövt anmäla sig till konferenserna medan övriga fått göra särskilda ansökningar. De som inte godkänts av FN kan i regel ändå delta sidoaktiviteter vid konferenser.
I FN:s generalförsamling, och ej heller i säkerhetsrådet, saknas generella rättigheter för civilsamhällesorganisationers deltagande. Även här kan dock civilsamhällesröster i olika former ges utrymme.
Insatser hyllas
Ofta hyllas civilsamhällesorganisationernas insatser. Fördelarna med ett ökat civilsamhällesdeltagande kan inte övervärderas. Civilsamhällesorganisationer har bidragit med ny kunskap och information i beslutsprocessen. De har tagit upp nya frågor och problem som därmed har kommit upp till behandling i FN. De har bidragit med expertkunnande och till samförstånd, hävdade FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan i en rapport till generalförsamlingen.
Samtidigt klagar många enskilda organisationer över ökade svårigheter i samarbetet med FN. Det är en stor skillnad mellan ord och handling, anser CONGO, en samarbetsorganisation för alla organisationer med rådgivande status i ECOSOC. Bland annat har nya säkerhetsregler gjort det svårare för civilsamhällesrepresentanter att röra sig i FN:s högkvarter i New York. CONGO menar även att antalet regeringar som försöker försvåra för kritiska frivilligorganisationer ökar. Läs mer på ECOSOC:s hemsida