Välkommen till Haparanda FN-förening!

Högtidstal på FN-dagen

Mina damer och herrar, ungdomar, alla ni barn som är här. Vänner till Förenta Nationerna. Jag har fått äran att hålla årets högtidstal till FN på årets FN-dag. Det är en stor ära och jag känner ödmjukhet inför uppgiften att försöka hedra en organisation där all jordens människor samlas i gemenskap för att nå konsensus i frågor som rör oss alla för dagen och våra barn för framtiden.

FN, en sammanslutning med nära 200 länder som grundades den 24 oktober 1945. Detta efter en av mänsklighetens största katastrofer i form av den andra världskriget. I dag är det alltså på dagen 66 år sedan FN grundades och det är nu dags att se både framåt och bakåt. Se insatserna och uppoffringarna från tusentals människor som arbetat och kämpat för FN:s ideal och samtidigt se de uppoffringar som framtiden bär med sig för att skapa en värld av trygghet och utveckling för att bekämpa vårt största hot mot freden. Det vill säga hunger och fattigdom.

—– O —–

Vi förknippar oftast FN med de fredsbevarande operationer som är direkt knutna till FN och som arbetar i den blå baskern eller andra organisationer som med stöd av Säkerhetsrådets resolutioner genomför fredsbevarande eller fredsframtvingande operationer. På något vis har dessa operationer, under blå eller sandfärgad basker blivit det vi ofta förknippar med FN. Att bruka våld för fredens skull.

Denna sanning ligger ändå långt från det verkliga FN som i själva verket är ett enda stort fredsbygge. När vi tittar på Wikipedias hemsida ser vid 15 av de viktigaste underorganisationerna uppräknade. Här handlar FN:s verksamhet om:

  • Humanitär hjälp.
  • Mänskliga rättigheter.
  • Barnens och flyktingars skydd.
  • Utbildning för världens barn, vår framtid.
  • Ekonomisk utveckling, både för länder i svåra situationer såväl som Europa.
  • Miljöarbete som havens miljö och kontroll på vår kärnkraft.
  • Att göra IT-utvecklingen tillgänglig för alla på jorden.

Dessa områden är bara några där FN arbetar för oss alla och vår framtid.

—– O —–

För att göra detta lite mer levande vill jag ge er två personliga minnen som talar till oss idag och talade till mig när jag upplevde dessa minnen. Jag väljer Guatemala eftersom det var där jag tjänstgjorde på landsbygden under ett år som FN-observatör.

Det första är från en konferens som hölls av UNHCR i Cobán, Alta Vera Paz, i Guatemala på hösten 1999. Bara några få år efter att eld upphör förklarats i landets grymma inbördeskrig började man lösa problemen med hundratusentals interna flyktingar som behövde få möjligheter att återvända hem. Mitt minne uppehåller sig starkast vid den flicka som följde sin mor till konferensen. Hon utstrålade glädje och trygghet på ett sätt som fick mig att inse att detta aldrig skulle ha hänt om inte FN funnits.

Det andra minnet är från presidentvalet 1999. Ett land som cirka fem år tidigare skrivit på fredsavtal efter mer än 30 års inbördeskrig. Fler än 300 000 människor hade under dessa år fallit offer för denna konflikt. Mitt minne är från den lilla staden Tac Tic. Ett väl genomfört presidentval. Lugnt och städat. Stor uppslutning och genomförda så kallade ”exit-pools” av det internationella samfundet. Till allas glädje så stämde de också på pricken. Resultatet bytte president och förverkligades av regeringen utan komplikationer.

Det är den sortens organisation som är FN – som kan ge fred och utveckling i en aldrig avstannande process.

Trots dessa upplevelser förstod jag kanske FN bäst när jag såg en hjärtskärande affischen från UNICEF (United Nations International Childrens Emergency Fund). Den visade en storasyster som bar sitt yngre syskon på ryggen i en afrikansk by. Texten löd: MAMMA – PAPPA – BARN. Ett ungt flickebarn i den vuxnas roll: Att efter sina av AIDS dödade föräldrar sörja för sin familj…

FN:s utmaningar är nästan gränslösa.

—– O —–

När vi ser tillbaka på de gångna åren kan vi se hur FN bidragit till att stabilisera oroshärdar genom åren. För oss i vårt land började det hela med Suezkrisen i slutet av 50-talet som strax avlöstes av Kongokrisen mellan 1960 till 64. För oss i vårt land var Kongokrisen det tillfälle där vår trupp för första gången i modern tid hamnade i strid för FN. 19 svenskar stupade tillsammans med den svenske generalsekreteraren Dag Hammarsköld (18–19/9 -61).

Efter denna kris har vår trupp bidragit till FN:s fredsarbete både inom och utom organisationens direkta ledning. Här finns länder och områden som till exempel Korea, Mellanöstern, Cypern, Bosnien-Hezogovina och nu slutligen Afghanistan. Fler länder finns att räkna upp där vår personal gjort fantastiska insatser för freden. Ingen att förglömma.

—– O —–

Trots detta måste vi förstå att FN först och främst är en organisation för framtidens barn och framtidens fred.

Vi förstår att våldet i sig inte löser problem. Däremot kan våld betvinga ondska och ge oss ett lugn där vi kan börja lösa problemen. Problem som allt för ofta handlar om att ge den egna familjen mat för dagen, rent vatten och en bättre framtid för barnen. Kanske visas det bäst av vårt engagemang i Afghanistan som är ett av världens fem fattigaste länder och där två av de provinser där Sverige verkar är bland de fattigaste i detta arma land.

Under året som gått har vi sett den arabiska våren breda ut sig. Stora länder i norra Afrika har genomgått grundläggande förändringar. Det har vi fått veta inte minst i de senaste dagarnas nyhetssändningar. Diktaturer har störtats. Bräckliga demokratier är på väg att bildas. Omvärldens stöd kommer att krävas och utmaningarna syns nästan gränslösa. Här är FN:s roll given. Alla måste ge det stöd till dessa länder som situationen kräver. Att FN som ledande organisation i världen hjälper dessa länder och folk till en demokratisk framtid där innevånarna själva styr sina liv och formar det som komma ska.

Detta är möjligt. Vi har sett vad FN gjort i historien. Vi har sett resultatet av FN:s arbete som skapat fred och utveckling i mängder av konflikter och vi ser också FN:s roll framåt i det som sker.

—– O —–

Så här i avslutningen av mitt tal vill jag läsa den sista strofen ur Per Lagerkvists dikt Nya Vapen. Den är hämtad ur hans diktsamling Sång och Strid som gavs ut 1940. För mig handlar den inte bara om att resa vapen utan också om att resa sig själv, upp till hjälp för den som är behövande och i nöd. Något som är själva kärnan i det jag upplever att FN står för med all sin personal, civila som militärer.

Blott dåren tror det goda

ej fötts att resa svärd,

om ondskan än må bloda

och söla ner en värld.

Var viss! Om du ej värna

nu vill din tro i strid

skall ingen morgonstjärna

inviga en ny tid.

Mina damer och herrar, ungdomar, alla ni barn som är här. Låt oss ge FN det stöd som FN förtjänar också under året som kommer. Låt oss, trots svårigheterna i vår egen del av världen, inse vikten av denna fantastiska organisations arbete för allas gemensamma framtid.

Tack!