Frågor och svar om kvinnlig könsstympning

Kvinnlig könsstympning innebär att delar av eller hela kvinnans yttre könsorgan skärs bort eller skadas. Många flickor och kvinnor könsstympas med rakblad, glasskärvor eller andra vassa föremål, vilket ökar risken för infektioner. Det är klitoris, inre och yttre blygdläppar som utsätts för övergreppet. Det kan också vara att könsorganet prickas med ett vasst föremål.

Det beräknas att ca 230 miljoner flickor och kvinnor lever som könsstympade idag, men siffrorna ökar hela tiden med tanke på att världens befolkning ökar – särskilt i de områden där den skadliga sedvänjan är vanlig. FN beräknar att drygt 110 miljoner flickor kommer bli könsstympade mellan 2020 och 2030. Kvinnlig könsstympning är som vanligast i Afrika söder om Sahara och Arabstaterna, men det förekommer även i Asien, Sydamerika och Östeuropa. Det förekommer också bland migranter i Europa, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland.

Enligt Världshälsoorganisationen finns det fyra vanliga typer av kvinnlig könsstympning. Dessa är:

Typ I – Även kallat för clitoridectomy. Detta innebär att delar av eller hela klitoris skärs av. Ibland förekommer det även att endast huden som täcker klitoris skärs bort.

Typ II – Även kallat för excision. Detta innebär att delar av eller hela klitoris skärs bort och även delar av eller hela inre och yttre blygdläppar skärs av.

Typ III – Även kallat för infibulation. Detta innebär att delar av eller hela det yttre könsorganet tas bort och vaginalöppningen förminskas. Detta kan göras genom att det som förut var de inre eller yttre blygdläpparna sys ihop, men det lämnas ett litet hål för att menstruation och urinen ska kunna passera. Ibland skärs även klitoris av.

Typ IV – Detta är alla andra sätt där det yttre könsorganet skadas för icke-medicinskt syfte. Det kan innebära att könsorganet sticks med ett vasst föremål, bränns, piercas, skrapas eller skärs upp.

Tre vanliga engelska termer relaterade till kvinnlig könsstympning är följande:

Incision – Det innebär att klitoris skärs i eller att huden som täcker klitoris skärs bort. Det kan också innebära att de vaginala väggarna, bäckenbotten eller symfys skärs i.

Deinfibulation – Det innebär att det kvinnliga könsorganet som utsatts för typ III, infibulation, skärs upp för att kvinnan ska kunna ha samlag eller föda barn.

Reinfibulation – Det innebär att könsorganet sys ihop igen efter deinfibulation.

Det varierar beroende på i vilken region det utförs och vilken kultur eller religion flickan tillhör. I vissa områden utförs könsstympningen när flickan är helt nyfödd, ibland efter några dagar. Könsstympning kan också utföras när vissa är mindre barn, vid tiden en kvinna gifter sig, under tiden kvinnan väntar sitt första barn eller när hon fött sitt första barn. Rapporter visar att det vanligaste är att det utförs på flickor mellan 0-15 år.

Kvinnlig könsstympning kan ha allvarliga hälsoeffekter hos kvinnor och flickor. Det beror delvis på vilket typ av redskap som används vid ingreppet, hur mycket kunskap den som könsstympar har, hur bra hygienen hålls och i vilket hälsotillstånd flickan eller kvinnan är i när det sker. De allvarligaste effekterna av kvinnlig könsstympning sker vid typ III, infibulation.

Direkta effekter av könsstympning kan vara kraftig smärta, stora blödningar, chock, stelkramp, sårbildningar i könsorganet, infektioner, skador på närliggande vävnader, urininfektion och feber. Blödningar och infektioner kan i värsta fall leda till döden.

Långsiktiga effekter kan vara smärtor vid samlag, svårigheter vid förlossning, anemi, urinkontenens, bildande av cystor, att könsorganet blir överkänsligt och psykologiska effekter. Flickor och kvinnor som genomgått typ III, infibulation, kan också få svårigheter vid menstruation. Detta på grund av att öppningen för mensblodet är för liten och då samlas blodet upp i livmodern istället. Typ III, infibulation, försvårar samlag och barnafödande. En kvinna som ska ha samlag första gången behöver tänja på den vaginala öppningen gradvis, men oftast så skärs den upp första natten på äktenskapet av kvinnans make eller en omskärare. När kvinnan ska föda barn behöver hon oftast skäras upp ytterligare.

Risken att bli smittad av hiv ökar vid kvinnlig könsstympning. Detta på grund av att det ibland förekommer kulturella riter där många flickor från samma område blir omskurna med samma verktyg. Risken att bli smittad av hiv blir också större eftersom kvinnans könsorgan tidigare har blivit skadat och då ökar risken för nya skador, såsom sår, när kvinnan har samlag, vilket kan leda till en hivinfektion.

Att genomgå kvinnlig könsstympning kan ha långvariga effekter på kvinnan. Den flicka som blir utsatt kan få svårt att lita på vuxna i sin omgivning och kan som följd av det få beteendeförändringar. Det kan också skapa långvarig inre stress och ångest. Det kan också skapa konflikt med framtida partner och i vissa fall skilsmässor då möjligheten till samlag kan påverkas negativt.

De kvinnor som har blivit könsstympade lider högre risk att behöva göra kejsarsnitt än de som inte blivit könsstympade. De kan också behöva skäras upp vid den vaginala öppningen under förlossningen och drabbas oftare av blödningar efter förlossningen. De kvinnor som genomgått typ III, infibulation, kan drabbas av fistula vilket är en av de mest allvarliga förlossningsskador som finns. Fistula innebär att väggen mellan urinblåsan och ändtarmen blir förtunnad och det kan bildas hål. Barnet som kvinnan bär på blir ofta dödfött. Kvinnan kan också få svårt med att hålla inne urin och kan som en följd av detta bli socialt isolerad.

Statistik visar att länder där kvinnlig könsstympning är hög är också mödradödligheten hög.

Idag är det svårt att hänvisa till varför eller hur kvinnlig könsstympning uppkom från början. Övergreppet var en tradition redan innan både kristendomen och islam, och fanns i flera olika delar av världen som Etiopien, Filippinerna, i Amazonerna och Australien.

Idag så ses kvinnlig könsstympning som starkt kopplat till ojämlikhet mellan könen. I de samhällen där ingreppen ses som en del av kultur och tradition stöds oftast ingreppet av både män och kvinnor. De som inte följer normen blir ofta fördömda och utsatta för trakasserier.

Fem vanliga förklaringar till varför kvinnlig könsstympning förekommer:

Psykosexuella orsaker: Könsstympningen för att kontrollera kvinnans sexualitet, ofta för att säkerställa att hon förblir oskuld fram tills hon gifter sig och förhindra otrohet. Det sägs också öka mannens sexuella njutning om kvinnan är könsstympad.

Sociologiska och kulturella skäl: När en flicka ska bli kvinna krävs denna typ av rit vilket har kommit att bli en del av olika samhällens kulturarv. Det förekommer ibland även ryktesspridning att om inte kvinnan blir omskuren kommer hennes klitoris växa sig lika stor som en penis och andra typer av sägner.

Hygien och estetiska skäl: Vissa samhällen anser att kvinnans yttre könsorgan är smutsigt eller fult och avlägsnas av sådana skäl.

Religiösa skäl: Varken islam eller kristendomen stödjer kvinnlig könsstympning. Ibland motiveras dock ingreppet av religiösa skäl, antingen på grund av okunskap eller för att det förmodas stöttas av religiösa skäl.

Socioekonomiska faktorer: Kvinnlig könsstympning kan vara en förutsättning för att flickan eller kvinnan ska få ärva. Det kan också vara ett krav för att som kvinna kunna få gifta sig. Båda dessa faktorer är av stor vikt för kvinnor som lever i samhällen där de till stor del är beroende av män för en inkomst. Det kan även vara så att de som utför ingreppet vill ha kvar traditionen av ekonomiska skäl, för att fortsätta få sin inkomst.

Det förekommer runt hela världen, men främst i Afrika, Ostasien, Mellanöstern, Östeuropa och i vissa delar i Sydamerika. I och med emigrationen av människor från dessa länder till Europa, Australien och Nordamerika så existerar könsstympning över hela världen idag.

I Afrika förekommer kvinnlig könsstympning i följande länder: Benin, Burkina Faso, Centralafrikanska Republiken, Djibouti, DR Kongo, Egypten, Elfenbenskusten, Etiopien, Eritrea, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kamerun, Kenya, Liberia, Mali, Mauretanien, Nigeria, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Tanzania, Tchad, Togo, Uganda och Zambia.

I Asien är det vissa etniska grupper som utför kvinnlig könsstympning i följande länder: Indonesien, Indien, Malaysia, Pakistan och Sri Lanka.

I Mellanöstern förekommer kvinnlig könsstympning i följande länder: Förenade Arabemiraten, Irak, Iran, Oman och Palestina.

I Östeuropa finns det vissa samhällen som utför kvinnlig könsstympning i Georgien och Ryska Federationen.

I Sydamerika finns det vissa samhällen som utför kvinnlig könsstympning i Colombia, Ecuador, Panama och Peru.

Det finns en uppsjö av olika verktyg för att könsstympa kvinnor. Den som könsstympar kvinnan kan använda allt ifrån rakblad, glasskärvor, speciella knivar, saxar och skalpeller. Vanligtvis används varken bedövningsmedel eller bakteriedödande medel om det inte utförs av någon med medicinsk kunskap. Detta kan leda till allvarliga konsekvenser för flickans eller kvinnans hälsa.

Det vanligaste är att någon äldre utför könsstympningen, oftast en kvinna. Det kan också vara en så kallad traditionell barnmorska, en manlig barberare, en kvinnlig släkting, någon från ett slutet sällskap eller en herbalist. I vissa fall så är det sjukvårdspersonal som utför könsstympningen.

Det korta svaret är nej. Ingen religion främjar eller uppmuntrar kvinnlig könsstympning och många religiösa ledare har fördömt sedvänjan. Ändå visar data från 14 olika länder att hälften av flickorna och kvinnorna trodde det var ett religiöst krav. Många tror att kvinnlig könsstympning är ett krav inom islam då det praktiseras i många muslimska samhällen. Det finns dock många muslimska samhällen som inte praktiserar kvinnlig könsstympning, och grupper inom bland annat kristendomen och vissa specifika afrikanska religioner tillämpar det. Det är snarare en kulturell än religiös företeelse. En av anledningarna till varför människor i samhällena tror att det är kopplat till deras religion är att de inte själva har läst de heliga skrifterna. I samhällen där läskunnigheten är låg får många förlita sig på kunskap som går i arv i generationer, vilket kan bidra till att även de skadliga traditionerna går i arv utan att ifrågasättas.

Ja, det är möjligt. En kultur och tradition kan aldrig användas för att godkänna våld mot varken män eller kvinnor. Kulturer ska skapa välbefinnande för de som är en del av den. Varje barn har rätt att skyddas från att skadas på något sätt. De rörelser som startas för att motverka kvinnlig könsstympning kommer vanligtvis från de kulturer där denna praxis tillämpas. Många studier visar att stödet för kvinnlig könsstympning minskar i många länder där det är allmän praxis att könsstympa, såsom i Egypten och Sudan. Med det sagt bör inte arbetet mot kvinnlig könsstympning utföras på ett kulturellt okänsligt eller stötande sätt. Beteenden kan förändras när människor förstår farorna och att det är möjligt att sluta utan att avsäga sig från viktiga aspekter av sin kultur. Att få ett stopp på kvinnlig könsstympning kräver samarbete mellan stater, religiösa och andra typer av ledare, familjer och samhällen, media och det internationella samfundet.

I Sverige är kvinnlig könsstympning förbjudet enligt lag (1982:316). Det är även olagligt att åka utomlands och genomföra ingreppet. I en sammanställning av Socialstyrelsen (2023) beräknas ca 68 000 flickor och kvinnor i Sverige vara utsatta för någon form av könsstympning. Av dessa beräknas ca 7000 vara flickor under 18 år. Socialstyrelsen beräknar även att ca 13 000 – 23 000 flickor kan vara i risk att utsättas för ingreppet. Hedersförtryck.se, som drivs av Länsstyrelsen Östergötland, har sammanställt en lista över kontakter för dig som känner dig hotad eller är utsatt.

När pandemin bröt ut 2020 drabbades mänsklig utveckling världen över. Covid-19 slog extra hårt mot redan diskriminerande och utsatta grupper, och särskilt utsatta i kriser är tonårsflickor. Våldet mot kvinnor i olika former ökade, och effekterna och konsekvenserna av pandemin kommer fortsätta att negativt påverka samhällsutvecklingen i flera år framöver. En av de effekterna är att fler flickor beräknas utsättas för kvinnlig könsstympning. Reserestriktioner och social distansering i flertalet länder under pandemin innebar att FN fick ställa in eller flytta fram flera av sina program som arbetade för att förebygga och stoppa kvinnlig könsstympning. FN beräknar att två miljoner fler fall av kvinnlig könsstympning kommer att ske mellan 2020 och 2030 som en följd av pandemin. 

FN:s hållning gentemot kvinnlig könsstympning är att det är ett brott mot mänskliga rättigheter, samt flickors och kvinnors rättigheter. Det ses som en djupt rotad ojämlikhet mellan könen och är en extrem form av diskriminering gentemot kvinnor. Det är ett övergrepp mot en människas rätt till hälsa, fysisk integritet och säkerhet, rättigheten att inte utsättas för tortyr, grym, omänsklig eller förnedrande behandling, och även rätten till liv då ingreppet i värsta fall leder till döden. Eftersom ingreppet mestadels sker på barn så är det också ett brott mot barns rättigheter.

FN:s befolkningsfond, UNFPA, arbetar för att stoppa kvinnlig könsstympning. Med ekonomiskt stöd från Svenska FN-förbundet drivs projektet i Afarregionen i Etiopien. Där beräknas över 90 procent av alla kvinnor könsstympade. UNFPA arbetar för att se till så att inga flickor ska behöva vara rädd för att utsättas för kvinnlig könsstympning, och använder olika metoder i projektet för att ändra normerna och attityderna i samhället. Det är bland annat genom informationsspridning och kunskapshöjande aktiviteter, samarbete med nyckelpersoner såsom religiösa ledare och lärare, stödja polis och lokala myndigheter i att implementera lagen mot könsstympning, och integrera arbetet mot könsstympning i hälsoarbete och vård. Läs mer om projektet på www.fn/flicka.