”För första gången på 20 år minskar inte fattigdomen utan ökar. Vi måste snabbt ta oss tillbaka till ett läge där vi kan förbättra världen tillsammans, så som det var före pandemin. Nu är inte tid att minska våra ambitioner utan att öka dem!” Det var budskapet från Sveriges nya biståndsminister Matilda Ernkrans när Världshorisont intervjuade henne i slutet av januari.

Turerna kring Magdalena Anderssons regeringsbildning i november slutade med att Per Olsson Fridh (MP) fick lämna posten som biståndsminister. I den nya och helt socialdemokratiska regeringen hamnade uppdraget i stället på Matilda Ernkrans, tidigare minister för högre utbildning och forskning.

Den nya biståndsministern vill inte mejsla ut några skillnader i sin egen inriktning jämfört med sin miljöpartistiske företrädare. Tvärtom betonar hon att S och MP ligger nära varandra i biståndspolitiken och att de principer och mål som gällt under sju år av samregerande ligger fast, liksom enprocentmålet – det vill säga att Sverige ska ge en procent av sin BNI* till bistånd.

– Sverige biståndspolitik är långsiktig. Vi bygger trovärdighet ute i världen på att vi är en långsiktig partner och att man kan lita på att vi gör det vi har sagt att vi ska göra i världen. Enprocentmålet ligger fast liksom de biståndspolitiska målen och perspektiven som är fastlagda av riksdagen, säger hon.

Uttalanden möttes av kritik

Att Matilda Ernkrans är tydlig med vad som gäller är välkommet då två av hennes ministerkollegor i mellandagarna gjorde uttalanden som i biståndsbranschen tolkades som att en kursändring i biståndspolitiken kunde vara på gång. Det var integrations- och migrationsminister Anders Ygeman och Justitieminister Morgan Johansson som under en pressträff förde resonemang om att svenska biståndsmedel kan användas som påtryckningsmedel för att tvinga utländska medborgare att återvända till sina hemländer. Utspelet möttes av massiv kritik från biståndsdebattörer som bland annat framhöll att en sådan linje strider mot de regler som lagts fast av OECD:s biståndskommitté Dac.

Ernkrans framhåller att det inte handlar om något nytt initiativ inom biståndspolitiken.

– Jag var inte med på pressträffen på grund av att det inte var ett utspel om biståndspolitik utan det var två ministrar som skulle presentera sina åtgärder när det gäller migrationsverket och polismyndigheten och det arbete som handlar om återvändande. Detta utifrån den princip som jag också ställer mig bakom – den folkrättsliga förpliktelsen att varje land tar ansvar för sina medborgare. Detta är en viktig princip i svensk utrikespolitik och något som vi ständigt arbetar med i dialog med andra länder.

– Men hur statsråden uttryckte sig på den här pressträffen, och de rubriker som media sedan gjorde, kan inte jag ta ansvar för. Det svenska biståndet ska fortsätta följa Dac-reglerna för vad som anses vara bistånd. Den svenska biståndspolitiken är långsiktig och de biståndspolitiska mål som är fastlagda av riksdagen ligger fast.

I sammanhanget är det viktigt att veta att biståndsmyndigheten Sida sedan 2016 har i uppdrag att jobba med ett hållbart återvändande och hur det kan understödjas med biståndet, fortsätter hon.

– Ett exempel är att vi bidrar med svenskt bistånd till minröjning i Irak som ett sätt att skapa trygghet och göra det möjligt för människor att återvända. Sida har haft det här uppdraget länge så det är inget nytt, understryker hon.

Tre prioriteringar för svenskt bistånd

Vilka prioriteringar har då Matilda Ernkrans formulerat för sitt arbete som biståndsminister? Hon pekar på tre saker som hon vill fokusera på ”under den kommande tiden”:

– För det första att fortsätta bidra till en rättvis global vaccintillgång för att hantera covid-19 men också andra globala hälsohot, säger hon.

– För det andra fördubblar vi klimatbiståndet till 2025, jämfört med 2019. Jag känner starkt att väldigt många i Sverige tycker det är rimligt att vi lägger stora resurser på detta. Det handlar både om förnybar energi, minskade utsläpp och klimatanpassning med mera.

– Och för det tredje fattigdomsbekämpning och egenförsörjning. Det är ett självklart fokus då det är grunden för biståndspolitiken men också för att fattigdomen i världen för första gången på 20 år inte minskar utan ökar. I detta ligger så klart både klimatinsatser, jämställdhet, kvinnors och flickors rättigheter, fackliga och politiska rättigheter med mera. Vi behöver stå på demokratikämparnas sida och även minska korruptionen runt om i världen. Alla de här delarna är nödvändiga om fler människor ska få bättre levnadsvillkor och vi återigen ska få en situation där fattigdomen minskar.

Samarbete över gränser

Coronapandemin och klimatförändringarna visar att vi inte kan hantera våra utmaningar ensamma utan att gränsöverskridande samarbete krävs, konstaterar Ernkrans. Samtidigt framhåller hon att Sverige som litet land också har ett egenintresse i detta:

– Det handlar om solidaritet så klart men Sverige är också väldigt omvärldsberoende. Vi har allt att vinna på att stödja ett regelbaserat internationellt system där alla länder får vara med och ha en plats runt bordet så att det inte blir den starka som styr.

Det starka engagemanget för och tilltron till multilateralismen (det internationella samarbetet i bland annat FN) är ett signum för Sverige, menar Matilda Ernkrans.

– Internationellt samarbete tjänar Sverige väl, vi är duktiga på det och vi såg också innan pandemin att vi genom detta samarbete kunde lyfta miljarder människor till en bättre levnadsstandard.

– Det här engagemanget ska Sverige hålla i och det är också starkt kopplat till att vi står upp för att Sverige ska ge en procent av BNI till bistånd. Ända sedan enprocentmålet introducerades av FN:s generalförsamling på 60-talet har mitt parti stått upp för det, i alla tider, och det kommer vi att fortsätta göra. Det är viktigt utifrån att det är ett klokt internationellt solidaritetsarbete men också något som tjänar Sverige. En bättre värld ger ett tryggare Sverige, om man ska summera det.

Sverige – en humanitär stormakt

Sverige kallas emellanåt för en humanitär stormakt, ett epitet som Matilda Ernkrans vill bidra till att behålla.

– Vi ska fortsätta bidra med humanitärt bistånd till människor i nöd och i katastrofer. Men jag vill också att vi ska fortsätta ha ett starkt engagemang i FN-systemet, i multilateralismen, och i det som är utvecklings- och demokratibistånd. Och ska man ha dessa höga ambitioner så behöver man också stå upp för enprocentsmålet, fortsätter hon.

Att inte bara lindra nöd utan även bygga samhällen där man långsiktigt kan förbättra levnadsvillkoren handlar om det vi i Sverige kallar generell välfärd, framhåller hon.

– Att bygga ett sådant samhälle har tjänat Sverige väl och jag tycker att människor ute i världen, utifrån sina premisser och sina behov, ska få samma utveckling. Det ger en tryggare värld.

Under de senaste tre åren har Sidas årliga undersökning visat på en svagare biståndsvilja hos svenska folket jämfört med 2018 och tidigare. Det är oroande siffror, menar Ernkrans, inte minst i kombination med det faktum att ”de två största oppositionspartierna vill göra miljardnedskärningar i det internationella biståndet”.

– Jag tycker det är min uppgift försöka bidra med att visa vad biståndet faktiskt ger för resultat och att det också tjänar Sverige väl. Jag tror det går att göra mer på det området och jag tar gärna hjälp av fler som är engagerade!

Internationellt samarbete viktigare än någonsin

Avslutningsvis får biståndsministern frågan vad som är hennes viktigaste budskap, och svarar:

– Internationellt samarbete är viktigare än någonsin. Vi får hjälpas åt att visa att det fungerar och att vi tillsammans kan förbättra världen. Utmaningarna är stora nu men vi kan göra det tillsammans. Jag kommer att prioritera det som handlar om vaccintillgång, hälsa och klimatbistånd och samtidigt ha fokus på fattigdomsbekämpning och egenförsörjning. Vi måste ta oss tillbaka till ett läge där vi kan förbättra världen tillsammans. Nu är inte tid att minska våra ambitioner utan att öka dem!

*BNI, bruttonationalinkomsten, är ett mått på den ekonomiska aktiviteten i ett land.

*Dac (Development Assistance Committée) är en kommitté inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD, där Sverige är medlem sedan organisationen grundades 1961. Kommittén sätter bland annat upp kriterier för vilka insatser som får räknas som bistånd.

————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1/2022).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.