Liberia är ett av många länder där den tidigare svenska regeringens feministiska utrikespolitik omvandlats till konkreta projekt. Martin Demmelmaier, medlem i FN-förbundet, var i våras i landet i tre månader och utförde fältstudier för både ett examensarbete och för Sveriges ambassad. Projektet undersökte hur feministisk utrikespolitik kan samverka med klimatresilient utveckling och resulterade i konkreta förslag för ambassadens arbete. 

– Jag har rest mycket och har tyckt att det finns ett stort behov av klimatanpassning, särskilt i låginkomstländer. Kvinnor är i många av dessa länder en särskilt utsatt grupp. Att kunna integrera dessa frågor är både intressant att utforska och viktigt att genomföra, säger Demmelmaier. 

LITEN DEL AV UTSLÄPPEN 

Liberia står för en mycket liten del av världens utsläpp men är ett av de länder som drabbats hårdast av klimatförändringarna. Därför har höginkomstländer ett ansvar att hjälpa Liberia och liknande länder, menar Demmelmaier. Investeringar i exempelvis infrastruktur, stadsplanering, byggnadsstandarder och varningssystem för extremväder är del av den klimatresilienta utveckling som höginkomstländer kan stödja låginkomstländer med. 

Liberia har även stora problem med ojämställdhet. Dessa två områden har gemensamma lösningar, menar Demmelmaier: 

– Liberia är inte förberett på att klara klimatkrisen. Därför är det centralt att lägga resurser på klimatresilient utveckling. Samtidigt är kvinnor de mest utsatta i landet och kommer därför ha svårast att klara av klimatförändringarna. Vill man hjälpa kvinnorna på plats är det centralt att göra det på ett klimatresilient sätt. Klimatresilient utveckling och kvinnors rättigheter är väldigt nära sammankopplat. 

Sverige var 2014 först i världen med att deklarera att landets utrikespolitik ska vara feministisk. Frågan hur kvinnor gynnas av olika insatser har sedan dess varit en ledstjärna i utrikesförvaltningen. 

EN STOR MÖJLIGHET 

– Projekten som ambassaden i Liberia har bedrivit har syftat till att skapa trygghet, ekonomisk självständighet och delaktighet för kvinnor i samhället. Man har velat visa att kvinnligt deltagande är en stor möjlighet för landets utveckling. Forskning visar att ekonomiskt självständiga kvinnor och kvinnliga ledare som jobbar tillsammans är bättre på katastrofhantering, fortsätter Demmelmaier. 

– Det handlar alltså inte om att bara “hjälpa” kvinnor utan att integrera dem i offentligheten för att få landet att utvecklas. Det har varit en av grundstenarna i den feministiska utrikespolitiken, säger han. 

För att lyckas med integreringen av feministiska projekt och klimatresilient utveckling krävs att man lyckas nå ut till hela landet. Det finns stora utmaningar med det, menar Demmelmaier: 

– I Sverige är vi bortskämda med att staten gör väldigt mycket för oss, vi har bra skolor, infrastruktur och så vidare. Vi får mycket information direkt från staten som vi litar på.  

– I Liberia ställer inte staten upp för sina medborgare. Det är andra informella strukturer som bär samhället. Medborgare anser sig inte vara delaktiga i utvecklingsprocessen och har inte tillit till staten, särskilt inte i marginaliserade områden. Därför är förändringsprocesser tidskrävande och komplicerade, säger han. 

Demmelmaiers studie avslutas med sju konkreta förslag på hur ambassaden kan arbeta med kvinnors rättigheter och klimatresiliens. De flesta handlar om hur kvinnors ställning i landet kan stödjas, exempelvis genom att främja kvinnocentrerad kulturverksamhet och underlätta kvinnligt markägande. Likaså behöver samhällets syn på maskulinitetsnormer och mannens roll i familjen förändras. 

INFORMELLA NÄTVERK 

För att nå ut föreslår Demmelmaier att ambassaden ska använda sig av progressiva religiösa ledare, gräsrotsorganisationer samt kunskap om landets informella nätverk. 

Benämningen feministisk utrikespolitik har regeringen Kristersson valt att utmönstra. Men jämställdhet ska Sverige fortfarande stå för, enligt utrikesminister Billström. 

– Oavsett formulering tror jag att vi alla är överens om att jämställdhet är en avgörande faktor för att skapa en framtid som inkluderar både social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, säger Martin Demmelmaier. 

——————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4/2022).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.