Kan klimatarbetet få kraft av rättsväsendet? Kan vi lära av tidigare internationella succéer inom miljöområdet? Ja, det tror Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.

Under de senaste åren har flera fall i både nationella och internationella domstolar behandlat staters ansvar för sina medborgares liv och rättigheter utifrån klimatförändringarna.
– Vi ser i dag att främst nationella men även internationella domstolar prövar olika rättsfrågor om klimatförändringarna i allt högre utsträckning. Att stater hålls ansvariga för bristande klimatåtgärder är någonting nytt, säger Jonas Ebbesson.
Han ser det som en positiv rättsutveckling där internationell rätt har fått genomslag på ett sätt som vi inte har sett förut.
– Det är viktigt att stater kan hållas ansvariga ifall de inte lever upp till sina nationella klimatlagar och till internationella regelverk som Parisavtalet och Europakonventionen, och att det kan prövas i domstol. Det tydliggör statens ansvar, säger han.

KLIMASENIORINNEN

Ett aktuellt fall är föreningen KlimaSeniorinnen där Europadomstolen kom fram till att Schweiz har brustit i skyddet av sina medborgare mot klimatpåverkan och att föreningen borde ha fått sin sak prövad i nationell domstol. FN:s generalförsamling har också i en resolution gett uppdraget till Internationella domstolen, ICJ, i Haag att ge ett rådgivande yttrande om hur rätten till ren och hälsosam miljö ska bedömas. Ytterligare fall är östaterna Vanatu, Fiji och Samoa som i september i år skickade en framställan till Internationella brottmålsdomstolen i Haag om att ekocid bör införas som ett brott i Romstadgan.

EKOCID

Ekocid nämndes redan av Olof Palme under FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 och har under de senaste tio åren nämnts allt oftare. Jonas Ebbesson anser att det vore en värdefull rättsutveckling om ekocid infördes i Romstadgan och utformades i linje med de befintliga brotten i stadgan. Han menar att det skulle få såväl juridisk som moralisk och politisk betydelse. En sådan ändring skulle gälla för stater som ansluter sig till ändringen.
– Jag tror däremot inte att vi kommer att få se så många fall där någon döms. Det hindrar inte att brottet skulle få betydelse; det skulle bekräfta att det finns en internationell enighet om att grova miljöbrott inte accepteras, säger Jonas Ebbesson.
Hittills har domstolarna tagit klimatfrågan på allvar och baserat sina beslut på den forskning som har presenterats till exempel i FN:s klimatpanel IPCC. Historiska framgångar inom miljöområdet som den globala utfasningen av freoner för att skydda ozonskiktet som slogs fast i Montrealprotokollet från 1987 kan också bidra med lärdom.
– Det hade stor betydelse att staterna kunde enas om ett globalt avtal om att upphöra med ozonnedbrytande ämnen.
Utan det hade utfasningen av freoner och andra ämnen inte gått lika bra. Den lärdomen kan vi ta med oss till klimatomställningen. Det viktigaste med Parisavtalet är inte detaljerna utan att avtalet med klimatmålet kom till stånd. Det skickar viktiga signaler till andra aktörer, inte minst till näringslivet, om den gemensamma riktningen, om utfasningen av fossila bränslen och om behovet av nya hållbara energilösningar, säger Jonas Ebbesson.
De färska rättsprocesserna inom klimatområdet är ett tecken på att omställningen går för långsamt.
– Den rättsliga utvecklingen där Parisavtalets temperaturmål får en central roll tillsammans med andra lagar i nationella klimatprocesser i domstolar är både betydelsefull och kreativ. Även om inte domstolsprocesserna i sig kommer att lösa klimatomställningen så tydliggör de staternas ansvar och visar på brister och förtjänster i de olika regelverken, säger han.
Klimatprocesserna är också ett exempel på att man kan genomföra omställningen och bevara rättsstatens idé. EU har länge gått i bräschen för klimatarbetet inom FN:s ramkonvention bland annat som pådrivande för ratificeringen av Kyotoprotokollet. I dag har unionen bindande klimatmål.
Jonas Ebbesson var en av de tre jurister som representerade 800 chilenare i en rättsprocess mot Boliden som skeppade stora mängder giftigt gruvavfall till staden Arica i Chile på 1980-talet, där det bara dumpades. Aricaborna förlorade målet mot Boliden eftersom domstolen ansåg att deras krav var preskriberade. Men i somras skrev de svenska och chilenska regeringarna under en avsiktsförklaring om att samarbeta för att på ett säkert sätt ta bort gruvavfallet.

MÅSTE SE DET POSITIVA

– Man kan inte hålla på med miljöjuridik om man inte klarar motgångar och besvikelser. Det är ofta som att simma mot strömmen när man jobbar för att förhindra eller i varje fall bromsa försämringen av miljön. Ska man orka och härda ut måste man se de små positiva tecknen till förändringar och rättsliga framgångar som ändå kommer då och då, säger Jonas Ebbesson.

Malin Åberg Aas