Miljö- och klimatkris parallellt med ökande fattigdom och social oro gör att BNP som mått på välstånd har spelat ut sin roll, menar många. Världshorisont har tittat närmare på några nya sätt att mäta. 

Bruttonationalprodukten (BNP) har under nästan ett sekel varit det mest centrala måttet för att mäta välstånd. BNP har dock kritiserats för att det endast mäter ekonomisk verksamhet och inte säger någonting om kvaliteten eller produktionens påverkan på planeten. Till exempel skapas tillväxt mätt i BNP när vi köper nya kläder eller tankar bilen, men inte när vi samlar plast från havet eller äter mindre kött. När världens ledare nu talar om risken för global lågkonjunktur är det samma mått som används i analyserna, utan tanke på varför vi drabbas av allt värre översvämningar och torka. 

Under senare år har det därför höjts röster som menar att vi måste hitta nya sätt att mäta välståndsutveckling – mått som också tar hänsyn till miljön och samhället. 

DE NIO PLANETÄRA GRÄNSERNA

–  För att vi ska säkra en stabil framtid måste vi för det första minska vår påverkan gentemot de nio planetära gränserna, säger David Collste, forskare vid Stockholm Resilience Centre. 

Han syftar på ett begrepp som utvecklades av en grupp forskare under ledning av professor Johan Rockström och presenterades 2009. Gruppen identifierade nio kvantitativa planetära gränser inom vilka mänskligheten är säker och kan fortsätta att utvecklas. De områden som berörs är klimatförändring, färskvattenanvändning, markanvändning, luftföroreningar, havsförsurning, minskad biologisk mångfald, kemiska föroreningar, kväve- och fosformättnad och förtunning av ozonskiktet. Om vi överskrider gränsvärdet för något av dem kan det leda till oöverskådliga miljöeffekter på grund av tröskeleffekter. 

–  Men förutom detta måste vi också ta hänsyn till sociala mål, där Kate Raworths doughnutmodell är en bra utgångspunkt, fortsätter David Collste. 

På svenska kallas den munkmodellen då den visuellt för tankarna till en munk (”doughnut”). Hålet i mitten representerar bristen på grundläggande sociala faktorer, som mat och bostad, medan den yttre kanten representerar jordens ekologiska gränser. Tanken är att man måste skapa en ekonomi där människan kan existera utan att falla ned i hålet eller överskrida de ekologiska gränserna. Munken utgörs alltså av ett ekologiskt tak och ett socialt golv och så länge människan håller sig inom denna ram är hon säker.   

KOMPLEMENT TILL BNP BEHÖVS

Ett annat sätt att mäta välståndsutveckling som David Collste varit med och tagit fram är Average Wellbeing Index. Det presenteras i boken ”Earth for All: A Survival Guide for Humanity” som utkom i september i år, författad av bland andra Per Espen Stoknes och Johan Rockström. 

Average Wellbeing Index syftar till att spegla medelinvånarens välmående och föreslås som ett komplement till BNP. Det inkluderar variabler som disponibel inkomst, statliga utgifter per capita och, som en indikation på det planetära trycket, global medeltemperatur. 

David Collste och två av hans kollegor vid Stockholm Resilience Centre skrev också en bakgrundsrapport till FN:s utvecklingsprogram UNDP:s Human Development Report 2020. De bidrog därmed till UNDP:s utveckling av ett nytt Human Development Index som även väger in miljömässig hållbarhet och länders påverkan på planeten, PHDI, där ”P” står för ”planetary pressure”.  

 Genast halkade länder som Norge och Australien, som alltid toppat HDI, långt ned på rankningen på grund av sin olje- respektive kolproduktion. 

–  Det främsta syftet med dessa nya mått är inte att de avslöjar någonting nytt om världen som vi inte redan känner till, utan att de kan ändra våra perspektiv, säger David Collste. 

Viktor Lindelöw, frilansskribent 

——————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4/2022).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.