Flickor och kvinnor i låg- och medelinkomstländer möter stora utmaningar och i kriser och konflikter är de särskilt utsatta. Trots det finns det anledning att vara positiv inför framtiden, menar Ulrika Grandin på UN Women Sverige.  

Konflikter, kriser och fattigdom drabbar flickor och kvinnor hårt. Tydliga exempel på detta sågs under pandemin. Kvinnor förlorade sina jobb i större utsträckning, förblev utanför arbetsmarknaden och våldet mot dem i hemmet ökade. 

I länder där kriser tvingar flickor och kvinnor på flykt ökar det sexuella våldet liksom mödra- och barnadödligheten. Men även inhemska politiska krafter kan i vissa länder utgöra ett hinder för dem. 

–  Jag skulle säga att den största utmaningen, inte bara i låg- och medelinkomstländer utan globalt sett, är det bakslag mot flickors och kvinnors rättigheter som vi sett under senare år, säger Ulrika Grandin, verksamhetschef för UN Women Sverige.    

– Innan jag började på UN Women 2022 jobbade jag på UD och där märkte jag i förhandlingar med vissa länder att de vill ta bort begrepp som jämställdhet. Tendensen att dra sig tillbaka från de progressiva överenskommelser i FN som man tidigare förpliktigat sig till är tydlig. Även i Sverige syns detta bakslag. 

Auktoritära rörelser

I nuläget märks en våg av auktoritära rörelser i många låg- och medelinkomstländer. När sådana krafter får politisk makt är det just flickor och kvinnor som drabbas hårdast av försämrade individuella rättigheter. Ett extremt exempel på ett sådant händelseförlopp ses efter talibanernas återkomst till makten i Afghanistan 2021. Där förtrycks hela gruppen flickor och kvinnor systematiskt. FN uppskattar att 28 procent av de afghanska kvinnorna mellan 15 och 49 år gifts bort innan de fyller 18 år, en siffra som väntas stiga på grund av ökad fattigdom efter pandemin och talibanernas återkomst till makten.  

Barnäktenskap är inte bara djupt problematiskt, det är också komplicerat, menar Grandin: 

–  Barnäktenskap har ofta med fattigdom och överlevnad att göra. Att gifta bort sin dotter kan vara ett sätt för både familjen och dottern att överleva. Men det får hemska följder för både individen och samhället. Den bortgifta flickan får förmodligen ingen utbildning och har då mindre makt över sitt eget liv för resten av livet. 

Problematiska sedvänjor och traditioner som drabbar flickor och kvinnor förvärras i kontexter av fattigdom, krig och kriser – liksom det sexuella våldet, fortsätter hon. Men även i länder där det råder fred och relativt välstånd möter flickor och kvinnor utmaningar. Statistik från UN Womens globala databas visar att våld mot kvinnor utövas betydligt oftare av män i nära relationer än av främmande män och att det sker i hela världen, oberoende om det gäller låg-, medel- eller höginkomstländer. Förtryck och våld mot flickor och kvinnor är en global angelägenhet, understryker Grandin.   

Unikt arbetssätt krävs

För att möta utmaningarna med de maktstrukturer som finns i både samhällen och relationer jobbar UN Women alltid utifrån den kontext landet befinner sig i. Det finns ingen universallösning utan varje land, region och relation kräver ett unikt arbetssätt. 

– Vi jobbar mycket med att få med alla i arbetet för jämställdhet. Statistik visar att både män och kvinnor får det ekonomiskt och hälsomässigt bättre i ett mer jämställt samhälle. Destruktiva könsroller påverkar hela samhället negativt. 

– I vissa länder jobbar vi med pappor och pappa-rollen som en ingång till att prata om relations- och könsfrågor. I andra länder är det snarare en ekonomisk ingång vi använder. Då trycker vi på att kvinnligt deltagande i ekonomin stärker hela landets ekonomi, säger Grandin. 

UN Womens arbete går alltså till stor del ut på att informera och upprätta dialog med stater om flickors och kvinnors situation. Om detta inte räcker finns ofta en juridisk ingång att jobba med. UN Women arbetar för att stärka lagstiftning för jämställdhet och mot diskriminering av kvinnor och flickor. Lagar mot våldtäkt inom äktenskap eller våld mot kvinnor är helt avgörande och sänder också en tydlig samhällelig signal om att detta inte får förekomma. Därför kan det ofta vara värt att börja med det juridiska för att försöka etablera nya normer. Det handlar det om att på bästa sätt i rätt kontext förmedla att jämställdhet är en rättighetsfråga och en fråga där hela samhället har mycket att vinna.   

Lokala aktörer viktiga

Lokala kvinnorättsorganisationer är centrala för UN Womens arbete. De är experter på just den kontext som finns i landet och är därför ovärderliga som stöd. Likaså är stödet från både regeringar och allmänheten i höginkomstländer viktigt. Ett exempel på det är situationen i Iran: 

– För kvinnorättskämpar i Iran har det betytt väldigt mycket att länder som Sverige och dess medborgare har visat sitt stöd. De har uttryckligen bett om det och även stöd genom sociala medier har spelat stor roll.  

– Vi som bor i länder med yttrandefrihet ska både uttrycka vårt stöd för kampen i Iran och trycka på vår regering för att den ska påverka utvecklingen, till exempel genom sanktioner mot den iranska regimen. 

Stödet från höginkomstländer – både finansiellt och politiskt – är nödvändigt för att UN Women ska kunna vara verksamt i låg- och medelinkomstländer, fortsätter Grandin. FN kan som ingen annan organisation nå ut till hela världen. Bland det viktigaste medborgare i höginkomstländer kan göra för att stödja flickor och kvinnor globalt är därför att stödja FN, menar Grandin. Både det politiska och det ekonomiska stödet gör stor skillnad.  
UN Women bevakar också andra delar av FN-systemet för att säkerställa att alla arbetar med jämställdhet.   

Snabb utveckling

Det är lätt att känna hopplöshet inför alla problem som flickor och kvinnor i låg- och medelinkomstländer möter. Men enligt Ulrika Grandin finns det skäl att känna hoppfullhet: 

– Det finns statistik som tyder på att det kommer att ta 200 år innan vi når jämställdhet i hela världen. Men utvecklingen har gått fort fram, ser man tillbaka bara några årtionden var situationen för kvinnor och flickor i låg- och medelinkomstländer markant sämre, säger hon.  

– Idag går fler flickor i skolan, nya länder har antagit progressiva lagar när det gäller aborträttigheter och våld mot kvinnor samt att fler kvinnor har eget arbete. De unga feminister, både killar och tjejer, som driver dessa frågor är inspirerande och insiktsfulla. Det ger mig hopp inför framtiden.  

– På det stora hela är jag väldigt positiv. Sätter man sitt hopp till civilsamhället och världens folk ser det ljus ut. Det är de auktoritära regimerna som är det stora hindret, och de kriser som pågår. Ser man tillbaka på historien så har utvecklingen onekligen gått framåt och det är jag säker på kommer fortsätta. 

Calle Ljunggren, praktikant på Världshorisont hösten 2022

——————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1/2023).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.