Artikel av Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och företrädare för FN-rörelsen i hela landet inför MR-dagen den 10 december.

Framsteg och motgångar har avlöst varandra genom de mänskliga rättigheternas historia . FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, antagen den 10 december 1948, är fortfarande den moraliska grund på vilken de gemensamma och universella rättigheterna vilar.

Länge gick utvecklingen åt rätt håll. Allt fler länder anslöt sig till FN:s olika kärnkonventioner, till exempel barnkonventionen och kvinnokonventionen. FN fick på tidigt 1990-tal en oberoende hög tjänsteman, högkommissarien, med uppdraget att övervaka och larma om människorättsbrott.

Samtidigt tydliggjordes en spricka som länge funnits i synen på de universella mänskliga rättigheterna. I dag, drygt tjugo år senare, framförs extremistiska idéer inte enbart av terrororganisationer som Islamiska staten eller rasistiska och nazistiska rörelser. Såväl regeringar som sekulära och religiösa ledare tar nu öppet avstånd från tanken på universella mänskliga rättigheter. Förlorare är kvinnor, barn, minoriteter, migranter, urbefolkningar och funktionshindrade.

Listan kan göras lång: hård lagstiftning i flera länder mot homosexualitet, inskränkt press- och organisationsfrihet och bristande likabehandling av kvinnor och män. I Väst vädrar populistiska partier morgonluft efter Donald Trumps valseger i USA. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har vid sidan av Trump pekat på bland andra Frankrikes Marine Le Pen, Hollands Geert Wilders och Ungerns Viktor Orbán som fördomsfulla och populistiska ledare. En majoritet av EU-länderna har också misslyckats att leva upp till åtaganden för världens flyktingar.

Mycket är bättre i dag än 1948 men över hälften av världens länder är fortfarande icke-demokratier. I FN:s råd för mänskliga rättigheter sitter en rad MR-förbrytare trots att medlemmarna ska leva upp till högt ställda krav. Samarbetet i världsorganisationen syftar till att påverka i positiv riktning. Det förutsätter att världens demokratier försvarar rättighetsprincipen.

FN erbjuder medlemsstaterna stöd för att stärka de mänskliga rättigheterna och när det ser som mest mörkt ut kan det vara bra att påminna om några ljusglimtar.

En tredjedel av världens länder har en nationell institution som bevakar mänskliga rättigheter. Flickors och kvinnors rättigheter – en fokusfråga för den svenska FN-rörelsen – har stärkts genom de nya globala målen som säger att såväl barnäktenskap som kvinnlig könsstympning ska avskaffas. Så sent som i juli fick FN en särskild rapportör för hbtq-personers rättigheter. Några länder har försökt sätta käppar i hjulet för den nya rapportören men utan att lyckas.

”Stå upp för någons rättigheter i dag” är FN:s tema på MR-dagen den 10 december. Att säga ifrån när människor diskrimineras i vardagen och att stödja organisationer som försvarar alla människors lika värde och rättigheter är två sätt att göra det.