Nya hot mot kvinnors rättigheter gör det viktigt att försvara jämställdheten, skriver Annelie Börjesson och företrädare för FN-rörelsen i hela landet inför internationella kvinnodagen den 8 mars.

Förenta Nationerna fyller 75 år under 2020. Det uppmärksammas bland annat genom en global enkät som ger alla invånare i FN:s medlemsländer möjlighet att ge sin syn på det framtida samarbetet i världsorganisationen. Därefter ska världens ledare anta en resolution om framtidens FN vid ett möte i New York i september.

År 2020 är också ett viktigt år för kvinnors rättigheter. I år är det 25 år sedan världskonferensen i Peking då världens länder enades om en handlingsplan för att förverkliga FN:s kvinnokonvention. Tjugo år har gått sedan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1325 om kvinnors deltagande i de fredsprocesser som traditionellt oftast är förbehållna män. Som av en händelse fyller också FN:s kvinnoorganisation UN Women tio år och utvecklingsplanen Agenda 2030 antogs för fem år sedan.

Alla dessa jämna årtal kan, om de används klokt, bidra till framsteg. FN-arbetet bygger på att medlemmarna samlas regelbundet och bekräftar tidigare åtaganden och i bästa fall gör nya. Mycket talar för att de anstränger sig lite extra när det är dags för stora möten.

På senare tid har dessvärre flickors och kvinnors rättigheter ifrågasatts av religiösa och politiska krafter som försöker vrida klockan tillbaka. Därför går just nu mycket kraft åt att försvara de framsteg som har gjorts de senaste årtiondena.

När Agenda 2030 röstades igenom i september 2015 antogs också 17 globala mål för ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. I mål 5 åtar sig länderna att verka för jämställdhet, bland annat genom att stoppa barnäktenskap, kvinnlig könsstympning och andra skadliga traditioner senast år 2030.

Flera framsteg har gjorts. Mödradödligheten har minskat och flickor börjar för första gången någonsin skolan i lika hög utsträckning som pojkar. Förekomsten av könsstympning och barnäktenskap minskar vilket är glädjande och ett resultat av bland annat FN:s arbete i utsatta områden. Dessvärre sker inte förbättringarna tillräckligt snabbt. Även andra problem, som våld mot kvinnor och underrepresentation i både arbetslivet och politiken, kvarstår. Detsamma gäller kvinnors möjlighet att själva bestämma om och när de vill ha barn.

I år arrangeras en rad FN-möten där länderna ska diskutera jämställdhetsarbetet. Kvardröjande strukturell ojämställdhet och sviktande politisk vilja gör det än viktigare att länder som Sverige försvarar flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter.

Utbildning, deltagande i arbetslivet och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) gynnar inte bara flickor och kvinnor utan bidrar också till utveckling för hela samhällen. Det är ytterligare ett tungt argument för att under FN:s jubileumsår försvara jämställdheten.