Coronapandemin används som täckmantel för att inskränka medborgares rättigheter, skriver Annelie Börjesson tillsammans med företrädare för FN-rörelsen i hela landet på internationella dagen för mänskliga rättigheter.

Krigets första offer är sanningen, sa den amerikanske senatorn Hiram Johnson för drygt hundra år sedan. Också den globala kampen mot coronapandemin kräver offer vid sidan av de miljontals människor som har avlidit eller drabbats på annat sätt som direkt följd av viruset.

FN och andra organisationer har under det gångna året larmat om nya former av förtryck i både öppna och auktoritära stater – och det sker närmare än vad vi vill tro. Till de utsatta hör aktörer som bidrar till att upprätthålla demokratin, det öppna samhället och det fria ordet – som media, organisationer, rättsväsendet och andra grupper med samhällsviktiga funktioner. Förtrycket drabbar också vanliga människor som försvarar sina grundläggande fri- och rättigheter.

Enligt Freedom House och Reportrar utan gränser är trenden mest akut i det Europa som under lång tid har varit ett fäste för grundläggande friheter. I Ungern och Serbien trängs kritisk och fri journalistik tillbaka. Rättsväsendets oberoende inskränks. Människor i Belarus kämpar för demokrati och i Polen demonstrerar människor mot skärpta abortlagar. Precis som i Hongkong möts de av övervåld och arresteringar.

I en av världens ledande demokratier, USA, har pressfriheten försämrats under Donald Trumps presidenttid. Den tillträdande presidenten Joe Biden har lovat att han ska driva en mer ansvarsfull omvärldspolitik. Förhoppningsvis kan Biden också på hemmaplan försvara granskande, fria och oberoende medier.

Civilsamhällets organisationer var även innan coronapandemin hotade. FN:s kontor för mänskliga rättigheter har skrivit till regeringar i ett 40-tal länder och kritiserat deras repressiva politik mot organisationer. Särskilt utsatta är hbtq-, kvinno-, minoritets- och urfolksorganisationer.

Inte bara media och civilsamhälle drabbas utan också samhällsviktiga yrkesgrupper är måltavla för auktoritära regimer. Läkaren Li Wenliang, som först larmade om coronaviruset i kinesiska Wuhan, anklagades för att sprida falska rykten. När Li själv dog i covid-19 vidtog de kinesiska myndigheterna åtgärder för att störa sorgearbetet. I Belarus avskedas läkare som vårdar skadade efter polismaktens bryska framfart. I krigets Syrien har vårdinrättningar länge varit ett bombmål för regimen under president al-Assad.

Coronapandemin håller fortfarande världen i ett järngrepp och används av vissa regeringar som täckmantel för att inskränka medborgares rättigheter. Ju längre pandemin pågår desto större är risken att auktoritära regimer drar åt snaran ytterligare. Genom att peka på och kritisera övergrepp kan vi, med hela FN:s människorättskatalog som stöd, försvara de rättigheter som ska gälla för alla människor i hela världen.