Så är årets HLPF (High Level Political Forum) om hållbar utveckling över. Konferensen hålls varje sommar i FN:s högkvarter i New York och vid varje tillfälle rapporterar drygt 40 medlemsländer om sitt arbete med Agenda 2030 och de globala målen. Denna gång stod SDG (Sustainable Development Goal) 4 (utbildning), 5 (jämställdhet), 14 (hav), 15 (biologisk mångfald) och 17 (partnerskap) i fokus, men många länder tar upp andra mål i sin nationella presentation, den så kallade VNR (Voluntary National Review).

Jag var med i Sveriges delegation som leddes av statssekreterare Anders Grönwall och jag deltog den andra av två veckor. Delegationen var ganska stor, men de flesta var bara med första veckan och någon dag eller två in i den andra. När jag var på plats var vi knappt tio delegater. Dagarna började med möte kl. 07.30 på den svenska FN-representationen, sedan turades vi om att sitta i svenska stolen, ta anteckningar och rapportera från de sessioner och VNR:s som konferensens program innehöll. Därtill hölls en rad sidoevent som anordnades av medlemsländer, FN-organ och olika organisationer. Jag hade fullt schema och dessutom tre kvällsmottagningar som jag ombads gå på, så det var intensiva och långa dagar.

Vad gäller HLPF så var jag med senast 2019 och jag kan konstatera att det sedan dess hänt massor och ingenting. Med massor menar jag att världen fått erfara konsekvenserna av såväl pandemin som nu senast Rysslands invasion av Ukraina – företeelser som fått och fortfarande får enorm negativ påverkan på arbetet med de globala målen. De senaste två åren har inga framsteg gjorts och mycket har gått bakåt, och om det konstaterades att arbetet gått för långsamt 2019 så är det nu akut – något som FN-chefen Guterres poängterade i sitt tal.

Utmaningarna är enorma och mest oroande är tillståndet med vår planet. Naturens rättigheter är ett begrepp jag inte hörde här 2019, och att näringslivet och börser runt om i världen nu agerar allt mer med hållbarhet i fokus var positiva tillskott. Hur kapital placeras får betydande effekter på de globala målen. Klimatförändringarna är som bekant redan ett reellt hot mot människor runt om i världen, och den lilla önationen Tuvalu presenterade en gripande VNR. De gav exempel på hur de drabbats av extrema oväder som är förödande, och representanten betonade att vi alla till syvende och sist sitter i samma kanot. Guterres har tidigare sagt att ”If we save Tuvalu, we save the world”, vilket understryker allvaret.

Årets HLPF påverkades också av Rysslands invasion av Ukraina. Kriget motverkar uppfyllandet av Agenda 2030 på en rad områden, inte minst när det gäller SDG2, ingen hunger. Över 90 länder påverkas direkt negativt av kriget. Det var stundtals spänd stämning i förhandlingsrummen och Ukraina fick ofta långa applåder som stöd när de haft ordet.

Så har vi ingenting och med detta menar jag att medlemsländerna fortsatt rapporterar som de gjorde 2019, vilket innebär på mycket olika vis. Det är svårt att kunna bilda sig en uppfattning om det egentliga läget då vissa presenterar piffiga, reklamliknande filmer där alla fördelar och framgångar i landet lyfts. Andra är mer modesta och delger sina utmaningar och hur arbetet går. Vi diskuterade 2019 att någon form av struktur/mall att följa vore önskvärd, så som att på respektive mål delge främsta framgångarna vs utmaningarna. Jag lyfte detta på ett morgonmöte, och faktum är att Sverige och andra länder försökt åstadkomma förändring här, men det har inte mottagits väl. Det är främst G77-gruppen och Kina som är emot. Men EU och andra skulle kunna börja att rapportera på ett mer konkret, tydligt och strukturerat sätt, så kanske fler länder följer efter tänker jag.

För att sammanfatta årets HLPF så dominerades den av pandemins konsekvenser, kriget i Ukraina och klimatförändringarna. Till sist antogs också en ministerdeklaration. Trots allt elände och alla utmaningar är det hoppfullt att världens länder har en plattform för dialog att försöka hitta lösningar. Vi måste värna världssamfundet och arbeta med det som tidigare krig och förstörelse skapat. FN och den regelbaserade världsordningen betyder så mycket för så många, och något liknande tror jag vore omöjligt att skapa idag. Så stå upp för FN – Förenta Nationerna behövs verkligen mer än någonsin.

Annelie Börjesson
Ordförande Svenska FN-förbundet