Jag har nu befunnit mig i Georgien i ungefär en månad. Tbilisi börjar kännas som hemma och jag har redan hunnit resa runt lite i landet. Tiden har flugit iväg, samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket om Georgiens politik och historia på väldigt kort tid. Landets uråldriga historia kan komma som en ödmjuk chock för dem som kanske antagit att landet först kom att existera efter Sovjetunionens kollaps 1991.

Rent geografiskt ligger Georgien precis där Europa och Asien möts. Landets geografiska placering bidrar till att det sker en del inhemsk utvandring till EU-länder samtidigt som Georgien fungerar som både delmål och slutdestination för andra. Antalet asylsökande i landet har ökat under de senaste åren. Många kommer från krigs- och konfliktdrabbade länder i närheten. Andra har flytt från regimers förtryck av exempelvis etniska minoriteter eller HBTQIA-personer.

Asylsökningsprocessen är inte särskilt transparent i Georgien. Exempelvis får den asylsökande ingen information om på vilka grunder hen vägras asyl. Dessa uppgifter ges inte ens i domstolar vilket gör det svårt att få en rättvis rättegång. Detta är något som det georgiska FN-förbundet arbetar hårt för att försöka förändra. Deras advokater erbjuder även gratis rättslig hjälp till asylsökande.

I samarbete med UNHCR driver det georgiska FN-förbundet Open House – ett center för asylsökande och flyktingar. Centret fungerar som en mötesplats för interaktion, kulturellt utbyte och information. Målet är att stärka asylsökandes och flyktingars skydd och integration. Det finns i princip ingen annan motsvarighet till centret här i Tbilisi så de gör onekligen ett viktigt jobb. Jag har fått följa med på några olika aktiviteter med Open House och jag är otroligt imponerad av personalens driv och engagemang. Häromveckan närvarade jag på en modeshow samt en konstutställning som de arrangerade. Alla kläder och tavlor var gjorda av asylsökande och flyktingar i Georgien. Målet med evenemanget var att uppmärksamma flyktingarnas och de asylsökandes situation samt stärka deras självständighet och självförsörjning då verken sedan lades ut till försäljning. Open House ville även uppmuntra till nya kreativa uttryckssätt och skapa nya forum där de kan få sina röster hörda.

Trots att det känns som att väldigt mycket har hänt på kort tid så har jag ju faktiskt flera månader kvar här i Georgien. Jag ser verkligen fram emot att få se och uppleva ännu mer och att få lära mig så mycket det bara går. Håll gärna utkik här på bloggen om ni vill fortsätta ta del av mina upplevelser!

Emelie Wendesten
Internationell praktikant i Georgien