Det är med tungt hjärta och sinne jag försöker bilda mig en uppfattning om läget för världens flickor och kvinnor. För mig och för många andra är det självklart att alla – oavsett kön – ska ha samma rättigheter, men för en del är det inte det. Normer och värderingar styr i såväl det stora som det lilla. Jag läser att UNDP:s nyutkomna rapport ”Tackling social norms” säger att 91 procent av män och 86 procent av kvinnor har någon typ av fördom eller förutfattad mening gällande jämställdhet. Det rör områden som utbildning, ekonomi, politik och fysisk integritet. Utan tvekan är detta siffror som visar på komplexiteten i att åstadkomma förändring.

Det är totalt oacceptabelt att hälften av jordens befolkning på grund av sitt kön inte har samma rättigheter som den andra halvan. Maktlösheten att själv inte kunna bestämma över sin egen kropp är ett faktum för alla de flickor och kvinnor som årligen gifts bort, könsstympas, utsätts för våld och övergrepp i hemmet eller på arbetsplatsen, säljs och på olika sätt utnyttjas och diskrimineras. Listan kan göras lång. Även pojkar och män utsätts för dessa brott, men i långt mindre utsträckning.

För att komma tillrätta med dessa orättvisor och övergrepp har FN arbetat fram viktiga dokument. Ett av dessa är den så kallade Pekingplattformen som firar 25 år i år. På FN:s stora årliga konferens CSW, the Commission on the Status of Women, skulle den stå i fokus. År 2020 är sedan länge omnämnt som ett superår för kvinnofrågor då vi dessutom uppmärksammar att resolution 1325 fyller 20 år, UN Women tio år och Agenda 2030 fem år. FN-organ hade tillsammans med världens regeringar och civilsamhällesorganisationer laddat för att ta itu med en mängd frågor med start i morgon måndag. Dessvärre fick i princip allt ställas in på grund av coronavirusets framfart. Det var en oerhörd besvikelse, men samtidigt ett klokt och fullt förståeligt beslut.

Från stora världskonferenser till mitt skrivbord tänker jag så här: verklig förändring börjar hos varje enskild individ. Den börjar hos dig och mig. Överallt finns exempel på de fördomar som UNDP lyfter i sin rapport. Genom att ta ställning, markera, säga ifrån och föregå med gott exempel kan vi svänga om tänket – hos vuxna, men framförallt hos våra barn. Värderingar och normer formas i tidig ålder och vi har alla ett ansvar att bidra till förståelse för att jämställdhet är en självklarhet. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter!

Annelie Börjesson
Ordförande