Här i Georgien har vi precis avslutat en regional ungdomskonferens med fokus på ungas deltagande i civilsamhället. Under en vecka utbildades ungdomar från Södra Kaukasien i mänskliga rättigheter, jämställdhet, icke-diskriminering och medborgerlig aktivism samt inom projektledning, påverkansarbete och kommunikation.

Syftet med konferensen – som Sida/Forum Syd finansierat sedan 2006 – är att främja ungdomars deltagande i beslutsfattande processer samt skapa en kunskapsbas för ungdomarna att själva kunna driva projekt och engagemang i deras lokala samhällen. Med hjälp av ett mindre projektbidrag och handledning från Georgiska FN-förbundet kommer ungdomarna under 2018 att implementera deras projektidéer som berör alltifrån icke-diskriminering, barnäktenskap, kvinnligt företagande och ekologisk odling.

Förutom att konferensen var givande för ungdomarna och gav dem en möjlighet att mötas, så var det för min del väldigt intressant att få ta del av deras kloka och kreativa tankar kring vad de uppfattar som de mest centrala problemen i deras samhällen och hur de bör åtgärdas. Det var också rörande att se hur relationer byggdes över landsgränserna och hur inbitna fördomar länderna emellan luckrades upp under veckan.

Georgien får beröm för demokratiska framsteg

Tidigare i höst stod Georgien värd för WFUNA:s (World Federation of United Nations Associations) årliga konferens med deltagare från världens alla hörn. Det var en intensiv och givande vecka med fokus på FN:s globala mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. Mål 16 är ett av de mest centrala utmaningarna för den Georgiska regeringen. Trots att de flesta georgier är ense om att utvecklingen i landet går alldeles för långsamt, fick Georgien beröm av otaliga regeringsföreträdare och FN-delegater för dess demokratiska framsteg under senaste åren.

Av det jag sett och lärt mig under de senaste månaderna, känner jag mig både hoppfull och förväntansfull inför Georgiens framtid och fortsatta resa mot ett demokratiskt samhälle fritt från alla former av diskriminering och orättvisa. Det ska bli väldigt spännande att följa.

Oslagbara Sakartvelo

När jag flyttar hem efter nyår vet jag inte riktigt vad jag kommer sakna mest av Georgien, eller Sakartvelo som det egentligen heter. Troligtvis mina georgiska vänner. Eller rysklektionerna hemma hos Irina med det obligatoriska turkiska kaffet och sju sorters pechenie. Eller åkturerna med de skickliga men halvgalna busschaufförerna med ratten på höger sida som (nästan alltid) lyckas parera mellan de idisslande kossorna mitt på de georgiska landsvägarna. Eller Nikolos och Leilas gästvänlighet uppe i bergen i Kazbegi. Eller de tbilisiska gränderna och de charmiga men tillsynes fallfärdiga Villa Villekulla-husen i gamla stan. Eller naturen som allt som oftast ser ut som kulisser ur Narnia eller Sagan om ringen. Eller maten! Jag har förstått att man har acklimatiserat sig till den fenomenala georgiska matkulturen när man är sugen på något lätt och ens kollega föreslår pizza – och det känns helt rimligt.

Helt säkert är det iallafall att jag kommer sakna Georgien och snart kommer att resa tillbaka. Det är med tacksamhet och glädje som jag packar mina väskor och mitt mentala bagage som fyllts med ny kunskap och erfarenhet från allt jag fått uppleva här.

Didi madloba, Sakartvelo! / დიდი მადლობა, საქართველო!

Emma Modéer Wiking
Internationell praktikant i Georgien

Samtliga bilder är tagna av Emma Modéer Wiking.