Svenska FN-förbundet anordnade tillsammans med UNDP:s nordiska kontor och UN Women Sverige ett frukostseminarium den 20 januari. Deltog gjorde Anders Pedersen, UN Resident Coordinator Botswana samt Åsa Regnér, landchef UN Women Bolivia.

Anders Pedersen öppnade seminariet med att diskutera hur viktigt och relevant FN:s arbete är och att det är ett absolut privilegium att få arbeta för FN. Anders menade även att ”kombinationen av att vara svensk och FN-chef är oslagbar”, och menade på att Sveriges närvaro i olika processer inom olika områden har varit enormt viktig och något vi borde vara stolta över. Anders betonade att internationella organisationer i sitt arbete måste anpassa sig till verkligheten och den förändring vi ser i samhället idag.

Bistånd i dess traditionella mening är inte lika relevant längre, men FN kan fortfarande bidra med enormt mycket för länders utveckling. Detta bidrag kan ta olika form, och Anders menar att FN främst kan bidra med kompetens. Kompetens, och inte pengar, är nyckeln till FN:s roll i ett föränderligt samhälle, och bilateralt samarbete kan inte ersätta detta. Anders menade också att konceptet om ”Delivering as One” är viktigt då FN vid dessa tillfällen kan visa hur relevant dess arbete är, genom att slå samman kompetenserna från de olika FN-organen och på så sätt få ihop helheten.

Åsa Regnér fokuserade på en vanligkommande kritik mot FN-systemet: strukturen. Åsa pekade på att det givetvis kan vara svårt att samarbeta inom FN med tanke på alla olika organ som finns, men att det är viktigt att komma ihåg att detta är ett återkommande problem som vi finner både i statsförvaltningar och inom EU. FN:s problem är inte unika, vilket det är viktigt att poängtera när man pratar om förbättringar och reformeringar. Åsa pratade om framstegen för ett samordnat FN i Bolivia, där de olika FN-organen har förenats för att arbeta mer systematiskt och tillsammans sammanställt en strategisk plan för sitt arbete.

Det har varit viktigt för FN i Bolivia att konkretisera sitt arbete, vilka mål FN har, och hur FN-organen ska möta andra viktiga aktörer på plats. Tillsammans har de olika FN-organen kommit fram till två huvudmål som de ska arbeta för: (a) våld mot kvinnor, (b) stöd till reformering av rättssystemet. Åsa ”är förvånad över hur lätt det har gått att samarbeta inom FN”. Åsa tror att det delvis har varit ett lätt arbete då det finns mindre pengar att söka numera. Bristen på bidrag har inneburit att man föredrar att samarbeta och samordna sitt arbete istället för att konkurrera om bidragen.