Under krigen i Ukraina och Mellanöstern har upprepade krigsbrott begåtts; olagliga anfall, s.k. aggressionsbrott, och allvarliga brott mot humanitärrätten; bombningar av civila, beskjutning av sjukhus och ambulanser osv.

Den 16 april publicerade fyra svenska folkrättsjurister en artikel med uppmaning att försvara folkrätten – för vår egen skull. De skrev för att de uppfattat att två svenska partiledare hade relativiserat folkrätten – de båda antydde att det går att bortse från internationell rätt om ändamålet är gott, t.ex. att störta en tyrann. Andra röster gjorde sig då hörda och hävdade att folkrätten i själva verket kan skydda diktatorer!

Svenska FN-förbundet vill mot den bakgrunden reda ut frågan.

• Det är legitimt att ingripa mot ett land som förtrycker sin befolkning och utgör en fara för freden om Säkerhetsrådet ger klartecken.
  ..
• Ett ingripande kan ske inom ramen för R2P – ansvaret att skydda – även då genom beslut av Säkerhetsrådet. Men militär intervention kan tillåtas först efter att alla andra steg förbrukats; förhandlingar, handelsblockad, sanktioner osv.
  ..
• Om beslut av Säkerhetsrådet blockeras av veton så kan man i stället gå till Generalförsamlingen och använda mekanismen ”Uniting for Peace” som innebär en mycket stark legitimering även om det inte formellt är bindande för staterna.
  ..
• Slutligen kan man försöka bilda en ”Coalition of the Willing” med någon form av godkännande från FN.

Det är alltså inte sant att folkrätten kan skydda diktatorer. Däremot är det så att folkrätt bildas genom staters praxis över tid och om idag länder börjar – eller fortsätter – att nonchalera folkrätten så innebär det på sikt en laglös värld där våld är makt.