Isak Svensson, Dag Hammarsköldprofessor i freds- och konfliktforskning, skriver i Utrikespolitiska institutets magasin i sammanfattning följande:

FN är en unik organisation. Det finns ingen annan som på samma sätt bygger på och genererar global legitimitet. FN utgör ett internationellt system för att förebygga och hantera konflikter samt lösa gemensamma problem.

Men FN är under attack:

• Underminering genom bristande respekt för FN-stadgan. Endast självförsvar resp. säkerhetsrådsbeslut om tvångsåtgärder kan legitimera våld mellan stater. Att respekten nu brister syns i direkta angrepp som står i strid med stadgan men också av bristen på  motreaktioner – fördömanden – från omvärlden när stadgan överträds.
• Rysslands angrepp mot Ukraina 2022 är det mest flagranta exemplet på brott mot FN-stadgan. USA:s interventioner i Venezuela och tillsammans med israel mot Iran strider också mot FN-stadgan.

Iran är en repressiv teokrati som destabiliserat regionen, genom sitt nukleära program och förtryck av den egna befolkningen. Också Venezuelas regim under Maduro var förtryckande och korrupt. Men FN-stadgan gör inte något undantag beroende på den angripna partens statsskick.

Det diskuteras om att folkrätten ibland måste sättas åt sidan för insatser som ska skydda civilbefolkningar, den s.k. Responsibility to Protect (R2P). Men USA gjorde inga försök att förankra angreppen mot Venezuela och Iran i folkrätten eller R2P-principen.

Omvärldens underlåtenhet att fördöma angreppen underminerar också stadgan. Säkerhetsrådet har fördömt Iran och dess angrepp mot sina arabiska grannar, inte USA:s och Israel:s attacker.

I generalförsamlingen har fördömanden mot det ryska kriget mot Ukraina minskat. 2022 fördömde 141 stater det ryska angreppet, 2026 hade antalet sjunkit till 107 stater.

Men FN försvagas också av en akut ekonomisk kris. USA under Trump har kraftigt minskat sina anslag. En rad andra länder har betalat sina bidrag för sent eller inte alls. Samtidigt ökar staternas krav på FN.

Försök görs nu att ersätta FN som fredsskapare. Medlingsinsatser är en sak; länder som har specifika ingångar till parterna kan spela en viktig roll, men hittills har man i allmänhet sett till att konfliktlösningen till slut förankras inom FN (för att bli hållbar).

Marco Rubio har sagt att FN har misslyckats att lösa konflikter utan att beakta att detta ofta beror på stormakternas brist på stöd och mandat till FN-sekretariatet att agera.

Med sin nya ”Fredsstyrelse” (Board of Peace) utmanar president Trump FN. Fredsstyrelsen saknar både generalförsamling och sekretariat. I stället för gemensamma beslut står syrelsen under Trumps personliga, icke-valda ledning.

Det är nu, när det är som mest utsatt, som FN behövs allra mest. Kan den majoritet av världens stater som fortsatt står bakom FN-stadgan samla sig för att stödja FN och dess principer?

Svenska FN-förbundet delar Isak Svenssons tankar och farhågor och noterar att flertalet av medlemmarna i Trumps fredsstyrelse, en sammanslutning som präglas av icke-demokratiska, auktoritära stater, ännu inte betalat sin obligatoriska avgift till FN men tycks beredda att betala Trump 1 miljard usd var för att få vara med i Fredsstyrelsen, ett dåligt omen!