I dag saknas data över diskriminering och ojämlikheter mellan grupper i Sverige, något som kritiserats upprepade gånger av både FN och EU. Trots det har den svenska regeringen valt att avstå från att använda så kallad jämlikhetsdata. 

Jämlikhetsdata innebär insamling av statistik för att kartlägga och förstå ojämlikheter mellan grupper i samhället. Syftet är att möjliggöra riktade åtgärder för att motverka diskriminering och främja inkludering, rättvisa och jämlikhet.

Sayaka Osanami Törngren är forskare och docent i internationell migration och etniska relationer vid Malmö universitet. Hon anser att jämlikhetsdata behövs för att göra Sverige mer jämlikt.

– Vill man förstå var diskriminering sker, vilka ojämlikheter som finns och på vilka grunder samt jobba med aktiva åtgärder måste man ha statistik, säger hon.

Sju diskrimineringsgrunder

Den svenska diskrimineringslagen definierar sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Bortsett från juridiskt kön och födelseland finns i dag ingen utförlig statistik gällande någon av dem. Det är därför svårt att mäta var och hur diskriminering sker i det svenska samhället, menar Sayaka Osanami Törngren.

– Själva datan i sig kommer inte minska diskriminering men med hjälp av den kan man kartlägga skillnader i organisationer och i samhället och utifrån det utforma lösningar.

Enligt Diskrimineringsombudsmannens (DO) rapport om förekomsten av diskriminering i Sverige 2023 saknas underlag om utbredningen av diskriminering i samhället. Jämlikhetsdata anges som en möjlig lösning på problemet. Samtidigt betonas vikten av att insamling och användning av data sker korrekt och att anonymitet, självidentifikation och frivillighet tillämpas.

Ämnet togs upp vid en interpellationsdebatt i riksdagen i januari 2023. Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) argumenterade då att frågan är komplex och att jämlikhetsdata medför stora risker men att Sveriges regering arbetar med flera andra åtgärder för att motverka diskriminering.

Granskas av FN

Samtliga länder som har anslutit sig till FN:s konvention mot rasdiskriminering, CERD, granskas regelbundet av en oberoende expertkommitté. Regeringens senaste rapport till kommittén publicerades i januari 2023 men granskningen av Sverige har skjutits upp flera gånger och ska enligt uppgift genomföras först 2025.

I tidigare granskningar har CERD-kommittén kritiserat Sverige för bristen på statistik över diskriminering. Regeringens rapport från 2023 nämner inte jämlikhetsdata. Däremot tas frågan upp i flera alternativa rapporter, däribland en kommande rapport som samordnats av Svenska FN-förbundet. I den rekommenderas utökad data över hur rasism bidrar till ojämlik hälso- och sjukvård och insamling av information om situationen för migranter i Sverige utifrån aspekter som nationalitet, etnicitet, funktionshinder, kön och ålder.

Även Afrosvenskarnas riksorganisation har lämnat in en alternativ rapport som innehåller rekommendationer gällande införandet av jämlikhetsdata. Organisationen menar att breddad datainsamling behövs för att identifiera och minska skillnader i hur olika grupper behandlas i samhället, speciellt mot bakgrund av rasism.

Data kan missbrukas

Röster som är kritiska till jämlikhetsdata och oroliga för att informationen ska missbrukas hörs också i debatten. Sayaka Osanama Törngren betonar att tydlig struktur i datainsamling och analys är grundläggande både för att undvika att data används felaktigt och för att säkra metodens effektivitet.

– Jag får ofta höra att det kan stigmatisera utsatta grupper men om man inte har klara data kan man inte vidta specifika åtgärder för att lösa problemen. Stigmatisering finns redan – att lägga locket på löser inget, menar hon.