Trots att regeringen lovat att fortsätta arbeta för kärnvapennedrustning agerar den i praktiken tvärtom när Sverige söker medlemskap i Nato. Genom att ställa sig utanför FN-uttalanden som man förr har stött byter regeringen fot i kärnvapenfrågan. Därmed sviks en mångårig svensk nedrustningslinje, säger Svenska FN-förbundet som kritiserar agerandet.

På måndagskvällen svensk tid läste Costa Ricas FN-ambassadör, på uppdrag av 145 FN-medlemsländer, upp ett uttalande om kärnvapnens humanitära konsekvenser. Det skedde vid översynskonferensen inom icke-spridningsavtalet som pågår i FN-högkvarteret i New York.

Uttalandet lyder i allt väsentligt likadant som ett uttalande som gjordes vid den förra översynskonferensen som hölls år 2015. Då stod Sverige bakom uttalandet, men nu väljer regeringen att ställa sig utanför.

– Så sent som i söndags skrev utrikesminister Ann Linde att ”Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för kärnvapennedrustning, (—) även som framtida Natomedlem”. Genom att ställa sig utanför FN-uttalandet sviker regeringen en mångårig svensk nedrustningstradition, konstaterar Annelie Börjesson, ordförande i Svenska FN-förbundet.

Sverige ställde sig 2015, tillsammans med Natomedlemmarna Norge och Danmark, bakom ett FN-uttalande som i likhet med den nyligen antagna texten innehåller följande formulering:

“It is in the interest of the very survival of humanity that nuclear weapons are never used again, under any circumstances. The catastrophic effects of a nuclear weapon detonation, whether by accident, miscalculation or design, cannot be adequately addressed. All efforts must be exerted to eliminate the threat of these weapons of mass destruction.”

FN-förbundet uppmanar regeringen att uppfylla löftet om att fortsätta att vara en stark röst för kärnvapennedrustning.

– Regeringen behöver motivera varför man överger formuleringar som den ovanstående och därmed bryter en lång säkerhetspolitisk linje. Sverige måste stå fast vid sina löften och vad man har kommunicerat i kärnvapenfrågan – och vara en röst som ifrågasätter Natos rådande doktrin, avslutar Annelie Börjesson.