Många ställer sig frågan om det går att skicka fredsbevarande styrkor till Ukraina och hur det isåfall skulle se ut. FN-förbundets seniore rådgivare i freds- och säkerhetsfrågor Jens Petersson reder ut saken.

Efter att Polens regering sagt att man vill se en fredsbevarande insats i Ukraina har jag fått en hel del frågor om det vore möjligt eller inte. Det kan låta enkelt, men vänta bara tills jag försökt förklara det…

Med fredsbevarande insatser avses i regel en till stor del militär insats som sätts in med de inblandade statsparternas samtycke, ofta för att skydda en överenskommen vapenvila. Styrkan har i regel förmåga och mandat att skydda sig självt, men ambitionen är generellt sett att undvika våldsanvändning.

Oftast är det FN:s fredsbevarande insatser vi tänker på och traditionellt sett har de ofta haft just den karaktär som här beskrivs.

FN:s möjlighet att använda militärt våld finns egentligen bara inskriven i kapitel VII i FN-stadgan och då är det inte i fredsbevarande syfte som möjligheten beskrivs utan i lägen som snarare bör beskrivas som fredsframtvingande. Att kunna använda fredsbevarande insatser med parternas samtycke är en uppfinning som till stor del bär Dag Hammarskjölds namn och det är sådana insatser som FN i regel förknippas med.

Här syns dock en viss förändring över tid och inom FN:s fredsbevarande insatser finns exempel på mer robust våldsanvändning. Det går att diskutera om det inte vore rimligare att i vissa lägen kalla dessa fredsframtvingande eller att använda samlingsnamn som fredsfrämjande eller helt enkelt bara fredsoperationer.

Beslut om såväl fredsframtvingande som fredsbevarande FN-styrkor tas normalt av FN:s säkerhetsråd. Här finns dock historiska undantag. En av de första fredsinsatserna från FN:s sida, UNEF-insatsen i Sinai med start 1956, beslutades till exempel av FN:s generalförsamling efter att Storbritannien och Frankrike stoppat ett beslut i säkerhetsrådet.

FN har inga egna stående trupper utan förlitar sig på truppbidrag från medlemsstaterna. FN kan också ge mandat för andra organisationer att utföra fredsoperationer. FN har inte heller patent på fredsbevarande insatser utan det finns till exempel fredsbevarande insatser beslutade av regionala organisationer som Afrikanska Unionen.

Det Polen föreslagit är en militär insats ledd av Nato eller annan större organisation (jag tolkar detta själv som FN) för att till exempel skydda transporter av humanitära insatser inne i Ukraina och att styrkan ska ha förmåga att försvara sig själv. Uppgiftsmässigt låter detta som en traditionell fredsbevarande insats, men sammanhanget – att den skulle agera utan samtycke från den ryska parten i konflikten – gör det rätt troligt att den snart skulle övergå i en aktivt stridande roll och att Nato därmed drogs in i konflikten fullt ut. Idén har därför inte fått starkt stöd heller inom Nato.

Utan mandat från FN är också ordvalet olyckligt i sig självt. Vi har redan sett Putin missbruka ordet ”fredsbevarande” och en Nato-ledd insats, utanför Nato-ländernas gränser, och utan mandat från FN borde inte göra det samma. Tala i så fall hellre om en insats till stöd för Ukrainas legitima försvarskrig.

Men kunde då inte FN ge en sådan insats ett mandat? Jo, men via den normala vägen i säkerhetsrådet skulle det krävas att Ryssland inte lade in sitt veto mot den. Att leka med tanken på att istället ta ett lite nytänkande beslut om insats i FN:s generalförsamling är lockande men här, likaväl som inom Nato, är staternas ovilja att hamna i öppen konflikt med Ryssland tydlig.

Jag håller det dock för troligt att det kommer ett läge då alla parter upplever sig tjäna på att åtminstone inte stoppa en fredsbevarande insats i Ukraina. Det är också bra om förberedelser för en sådan börjar göras redan nu. Men för att den verkligen ska bli av kommer det nog att krävas någon form av vapenvila eller bräcklig fred att bevara. 

Jens Petersson
Senior rådgivare i freds- och säkerhetsfrågor