I år firar Sverige som många vet 100 år av demokrati. Den 12 september 1921 blev allmän och lika rösträtt verklighet i vårt land genom att kvinnor för första gången tilläts lägga sin röst i ett riksdagsval. I dag, den 15 september, är det dessutom FN:s internationella dag för demokrati.

Otaliga är de som under årens lopp försökt få till förändring och mycket träget arbete ligger bakom. Under nästan 20 års tid drev Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt frågan, och 1913 hade inte mindre än 350 000 namnunderskrifter samlats in för denna sak.

1919 togs så beslutet att kvinnor skulle få rösta, och ett par år senare var det alltså dags. Det var en stor dag för många, men långt ifrån alla som hade rätt att rösta gjorde det. 1921 tog endast 47 procent av de röstberättigade kvinnorna tillfället i akt (och 67 procent av männen) men under årens lopp har allt fler kvinnor slutit upp. Vid det senaste valet 2018 röstade 89 procent av kvinnorna (män 88 procent) vilket är en glädjande utveckling.

Den demokrati vi känner här i Sverige måste vi fortsatt värna och arbeta för att behålla – och vi ska inte ta den för given. På många håll i världen ser vi hur demokratin utmanas och inskränks på olika sätt. Faktum är att en global tillbakagång har skett senaste 15 åren. Även i Europa ser vi detta. I maj i år rapporterade den oberoende organisationen Freedom House att Ungern inte längre kan räknas som en demokrati och att Polen är på väg åt samma håll.

Coronapandemin har gjort att regimer världen över obemärkt har kunnat dra åt svångremmen genom att införa icke tidsbestämda begränsningar av medborgarnas olika fri- och rättigheter. Det är en farlig utveckling och civilsamhället måste säga ifrån. Det är vår demokratiska rättighet och skyldighet – nu och för kommande generationer.

Annelie Börjesson
Ordförande