Att göra utlandspraktik under en pandemi är svårt att förbereda sig på. Normalt sett skulle jag få möjlighet att arbeta med människor som bidrar direkt till att stärka demokrati, jämställdhet, integration och fredliga förhållanden i Georgien. Istället spenderar jag, som så många andra, väldigt mycket tid arbetandes hemma vid mitt köksbord. Att kunna arbeta hemifrån är dock ett privilegium som alla inte har, så för egen del har effekterna varit otroligt milda. Istället slår pandemin allra hårdast mot fattiga, marginaliserade eller förtryckta.

Georgien har relativt sett varit ganska förskonat från coronapandemin. I skrivande stund har totalt sett 404 personer blivit smittade. 95 av dessa har återhämtat sig och 4 personer har avlidit till följd av viruset. Georgiska myndigheter agerade snabbt i starten av pandemin. Nu har de bland annat stängt sina gränser, skolor och universitet samt restaurang-, hotell och butiksverksamheter. Det är även förbjudet att vistas offentligt i grupper större än tre.

Restriktionerna har generellt sett tagits emot väl av befolkningen. Staten åtnjuter en, sedan tidigare ovanlig, stärkt tillit. Däremot finns det en stor baksida av alla åtgärderna. Den lokala valutan, lari, är den som snabbast sjunkit i värde i Europa. Den så viktiga turistindustrin har kollapsat tillsammans med jordbruket och byggindustrin och många människor har mist sina företag och arbeten.

Det är tydligt att hela landet befinner sig i ett dilemma. Smittspridningen är fortfarande relativt låg men restriktionerna fortsätter urholka landets ekonomi. Följderna av pandemin kommer troligtvis kännas av under en lång tid framöver. Det är svårt att fortsätta arbetet med de samhällsproblem Georgien har. Det sedan tidigare krympande demokratiska utrymmet är nu ännu mindre.

FN-förbundet i Georgien har valt att möta utmaningen genom att digitalisera mycket av sin verksamhet. Projektet jag är involverad i gör just nu webbaserade utbildningar, föreläsningar och workshops om jämställdhet, demokrati och civilt engagemang riktat mot unga. Min kollega Tsiko berättar att “Till en början var vi oroliga att webbaserade aktiviteter inte skulle motivera de unga att vara aktiva. Internetuppkoppling är inte heller en självklarhet ute på landsbygden”. Lyckligtvis visade det sig att alla aktiva unga hade tillgång till internet och deltagandet var stort. Det tycks kräva mer än en global pandemi för att släcka engagemanget hos de ungdomar som involverar sig för en mer rättvis värld.

Vide Wassberg
Internationell praktikant i Georgien