Vilka utmaningar står FN inför efter coronapandemin och med pågående krig och klimatkris i världen? Vilken roll kan och bör Sverige spela? Vi ställde några frågor till Olof Skoog, EU:s FN-ambassadör, och Yasmine Sherif, chef för FN:s fond Education Cannot Wait. 

Hur skulle du summera de utmaningar som FN-arbetet står inför i dagsläget?  

Olof Skoog: Jag ser väldigt stora utmaningar för det internationella samarbetet och för den globala rättsordning som FN är tänkt att garantera. Rysslands anfallskrig mot Ukraina bryter mot grundprinciperna för det internationella umgänget och medför dessutom svåra globala ekonomiska påfrestningar i en redan ansträngd värld. FN åsidosätts i fredsförhandlingar på bred front och FN:s fredsbevarande operationer tvingas lämna länder som Mali och Kongo – inte för att uppdraget slutförts utan av politiska skäl. Samtidigt växer misstron mot det globala finansiella systemet när ett stort antal länder faller ner i ett skuldberoende som gör att balansräkningen inte går ihop och utrymmet för investeringar i hälsa och utbildning faller tillbaka. Klimatkrisen galopperar vidare om vi inte snarast ställer om kursen. De flesta inser att allt detta kräver en nystart, ett starkt internationellt samarbete och större engagemang i FN, något jag som EU:s ambassadör i FN driver hårt med starkt stöd från Bryssel och EU:s medlemsländer. Detta ger EU stor trovärdighet och gör oss till en pålitlig partner för många länder. 

Yasmine Sherif: Världen står inför de största utmaningarna sedan FN bildades. Vi har precis kommit ur en pandemi som drabbat de allra fattigaste hårt. Vi har de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget. Det råder krig i Ukraina och stora delar av Mellanöstern medan Sahel och andra regioner plågas av miliser, terrorism och fattigdom. Vi har klimatförändringar, förstörelse av vår planet och växande klyftor mellan Öst och Väst liksom mellan södra och norra halvklotet. Vi har en ofantlig ökning av barn som saknar grundskoleutbildning, från 75 miljoner för några år sedan till 124 miljoner idag. 

Vilka är dina förväntningar och förhoppningar inför höstens FN-möten?  

Olof Skoog: Jag tror de allra flesta världsledare kommer till New York i slutet av september med en djup insikt om behovet av att världen kommer samman och tar sig an de globala utmaningarna med skarpare åtaganden och en accelererad tidtabell. Toppmötet om de globala målen kommer både att visa hur allvarligt läget är och peka på åtgärder som vi alla kan ta på oss för att vända trenden. Jag har i förhandlingarna i FN kring dessa frågor känt ett starkt allvar inför hur allvarligt läget är och ett mycket stort medvetande om vad som nu krävs. Det inger hopp. 

Yasmine Sherif: Jag hoppas att toppmötet om de globala målen i september leder till att de länder som har resurser tar större ansvar för att dela med sig. Det är sju år kvar till 2030 och med tanke på de nationalistiska strömningar som råder ser det inte hoppfullt ut. Vi behöver ledare med en stor dos empati och en känsla av djupt ansvar för världen. 

Har generalsekreterarens initiativ “Our Common Agenda” hittills haft någon konkret positiv effekt på FN-maskineriet?  

Olof Skoog: Jodå, en hel del. Agendan har kommit lite i skymundan för de stora toppmöten kring globala målen, klimatet och hälsofrågor som väntar nu i höst. Men vi är väldigt många som vill ta oss an de framtidsfrågor som ryms i Guterres agenda inklusive de digitala möjligheterna/hoten, en starkare fredsagenda och en reform av det internationella finansiella systemet.  

Yasmine Sherif: Ja, inom Education Cannot Wait har vi tagit fasta på flera principer i Our Common Agenda. Vi har skapat samordnade insatser tillsammans med FN-organ, utbildningsministerier, lokala myndigheter och civilsamhället så att vi har kunnat undvika konkurrens och i stället samarbetar. Vi har jobbat med lokalt självbestämmande och lokal kunskap som grund för våra insatser och har därigenom bidragit till att stärka lokalsamhällets förmåga att hantera pågående kriser. Vi har fokuserat på de som är allra mest utsatta, det vill säga barn och ungdomar i krig, i kris och på flykt, samtidigt som vi har lagt särskild vikt vid att nå barn och ungdomar i de länder som ligger längst bak i ledet för att nå de globala målen. Vi har jobbat på att minska byråkratin och öka ansvarsutkrävandet. Vi är internationella tjänstemän som tar ansvar gentemot både bidragsgivare och skattebetalare – framför allt de 224 miljoner barn och unga som inte kan läsa, skriva eller tänka kritiskt och som är traumatiserade och befinner sig i ett krig eller i ett flyktingläger. 

Vilken roll ser du att Sverige kan och bör spela i FN-sammanhang framöver?  

Olof Skoog: Att fortsatt försvara det globala samarbetet. Vi klarar inte att hantera utmaningarna i vårt närområde om vi inte har omvärlden med oss. Rysslands agerande måste isoleras och motarbetas – och det gör vi både via våra europeiska strukturer och de globala där ju FN utgör navet. Närområdet har blivit globalt! I det fältet ser jag viktiga uppgifter också för FN-förbundet. 

Yasmine Sherif: Sverige har länge varit ett föredöme när de gäller mänskliga rättigheter och globalt ansvar. Som FN-tjänstekvinna har jag ingen politisk tillhörighet utan arbetar med olika bidragsgivare. De som imponerar mest på mig är personer som har en stor vision i enlighet med FN-stadgan och mänskliga rättigheter, som agerar med ledarskap och som tar ansvar for världen. Sverige har en lång historia av den typen av personligheter och etik och vi måste hålla detta vid liv. Vi är ett starkt land om än litet. Vi kan förändra världen, vi kan göra skillnad. 

Kan du nämna någon enskild fråga där du särskilt hoppas att Sverige kommer att kliva fram och ta ansvar? 

Olof Skoog: Jag hoppas att Sverige, som nyligen lett EU:s rådsarbete, ska driva på för att EU ska förbli en ledande aktör när det gäller framtidsfrågor – som att försvara FN-stadgan i sin helhet, klimatet och den globala hållbarhetsagendan.  

Yasmine Sherif: Sverige bör ta en starkare roll när det gäller utbildning för barn och ungdomar i krig, kris och på flykt. Utan utbildning kan vi inte uppnå något av de globala målen. Hur skapar vi jämställdhet om flickor är analfabeter? Hur får vi slut på extrem fattigdom om människor inte kan läsa och skriva? Hur kan vi byggas upp vården om det inte finns läkare och sjuksköterskor? 

Vad kan Svenska FN-förbundet göra för att i så hög grad som möjligt bidra till en positiv utveckling? 

Olof Skoog: FN-förbundet har en viktigare roll än någonsin i att utbilda och föra debatt kring behovet av internationellt samarbete och en global utblick. 

Yasmine Sherif: FN-förbundet bidrar enormt mycket till Sveriges ledarskap globalt. Dels genom att nå ut till svenska folket, som verkligen vill göra gott och skapa en bättre värld, dels genom att lyfta upp Sverige inom FN. Sverige har historiskt haft ett av de största FN-förbunden i världen. Oavsett partifärg på regeringen kan Sverige leda och bidra till en bättre värld. Låt oss behålla och bygga på den svenska humanism och etik som funnit hos oss i många generationer och som har givit Sverige ett stort namn internationellt. 

——————

Denna text är hämtad från det kommande numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 3/2023).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.