Kvinnlig könsstympning är ett brutalt övergrepp där extremt våld utövas mot försvarslösa barn. Det var det främsta budskapet från expertpanelen vid FN-förbundets seminarium i frågan i februari.

Den 6 februari är den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. FN-förbundet passade på att lyfta frågan genom att bjuda in till ett seminarium i Stockholm. Över 200 miljoner flickor och kvinnor världen över bedöms ha blivit könsstympade. Bara i Sverige finns nästan 40 000 personer som drabbats av den farliga sedvänjan som innebär att den yttre delen av könsorganet skadas eller skärs bort utan medicinsk grund. Praktiken är fortfarande i bruk i över 30 av världens länder trots att ingreppet är förbjudet och ytterst farligt.

– Besvären som följer skiljer sig i omfattning samtidigt som riskerna är oerhört stora. Många kvinnor som könsstympats kan inte bli gravida och de har omfattande problem med menstruation och urinvägar. Det är också viktigt att uppmärksamma de psykiska besvär många upplever efter ingreppen, betonade Cecilia Berger, överläkare på Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm som är specialiserad på att hjälpa könsstympade kvinnor.

Ingreppen sker i hemlighet

Många vet inte om vad de utsatts för förrän de blir äldre, fortsatte Berger.

– Ingreppen sker ofta i hemlighet i hemmen när flickorna är väldigt unga. Många har inte förstått vidden av det som hänt.

Hur många som är drabbade är osäkert då mörkertalet är stort. Det finns också stor okunskap, framhöll Ulrika Axelsson Jonsson, utredare på Socialstyrelsen.

– Många kvinnor och flickor känner rädsla och skam. Upplevelserna och besvären efter ingreppen varierar och läkare i Sverige har olika kompetens och erfarenhet och därmed olika möjligheter att upptäcka om en flicka könsstympats. Det gör att det är mycket svårt att få en helhetsbild av problemet. Det behövs mer information och att fler utbildas, sade hon.

Jämställdhetsmyndighetens utredare Arbresha Rexhepi instämde. Hon vill att organisationer och myndigheter som arbetar med frågan lär sig mer av varandra.

– Det krävs en växelverkan mellan lokala, regionala och nationella aktörer. Projekt måste involvera såväl civilsamhälle som praktiker, myndigheter och akademiker, menade hon.

Sarah Thomsen, Sidas verksföreträdare för sexuell och reproduktiv hälsa, lyfte värdet av att insatser riktas explicit mot bekämpningen av könsstympning. Det är viktigt framför allt i det internationella arbetet, menade hon.

Brutalt våld mot barn

Paneldeltagarna var ense om att det är dags att sluta beskriva könsstympning som en kulturell eller religiös företeelse som enbart existerar i vissa delar av världen. I stället måste det beskrivas för vad det är, ett utbrett problem som innebär fruktansvärda ingrepp och brutalt våld mot försvarslösa barn.

Trots allvaret finns det ljusglimtar. Pernille Fenger, chef för nordiska kontoret inom FN:s befolkningsfond UNFPA, berättade om det framgångsrika arbete med att förändra attityder som bedrivs i Etiopien och som får stöd genom FN-förbundets projekt Flicka. Fenger pekade även på det faktum att allt fler män engagerar sig i frågan.

– Män är idag i regel mer kritiska mot könsstympning än kvinnor. Att även män engagerar sig är ett viktigt steg för att fullt uppnå en fullkomlig nolltolerans mot könsstympning, framhöll hon.

Moderator för samtalet var Ulrika Grandin, verksamhetschef för UN Women Sverige.

——————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1/2023), som kommer ut 6 mars.

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.