Sima Mirzaei förlorade sju familjemedlemmar 1988 när den iranska regimen avrättade tusentals politiska fångar. Allt hon önskar idag är att de ansvariga ska ställas inför rätta.

Sima Mirzaei växte upp i en stor familj i den iranska staden Hamedan. Stora delar av familjen var under 80-talet aktiva motståndare till regimen och medlemmar i oppositionsgruppen Folkets Mujahedin. Den iranska regeringen ansåg det brottsligt att associeras med gruppen och 1981 började det islamiska revolutionsgardet göra razzior hos aktivister, däribland i Sima Mirzaeis hem.  

– Min familj var känd sedan länge för att vara emot regimen så vi var alltid ett mål för regimens säkerhetsstyrkor, berättar hon. 

I flera år trakasserade regimens styrkor familjen genom razzior där familjemedlemmar arresterades och misshandlades. En gång ockuperades deras hem under två dygn och hennes mamma torterades. 

Torterad till döds

I slutet av 1981 greps och fängslades Sima Mirzaeis syster Khadijeh. Vakterna pressade henne att erkänna sina brott mot regimen och att ange sina syskon. När hon vägrade torterade de henne tills hon avled, 22 år gammal. 

Samma år greps fyra andra syskon, två bröder och två systrar. De dömdes alla till långa fängelsestraff och blev utsatta för fruktansvärd tortyr. En av dem var 16 år gamla Mostafa som en gång sågs av sina systrar inne i fängelset efter att ha torterats. 

– Han hade blivit torterad så hemskt mycket att han blödde överallt. Hans fötter hade svullnat så mycket att han inte kunde stå på benen så han kröp för att kunna gå på toaletten. 

Trots att Sima Mirzaeis syster Massouhme hade avtjänat sina fem år 1987 hölls hon fortsatt kvar i fängelset. 1988 avrättades hon tillsammans med tusentals andra fångar, däribland de tre andra fängslade syskonen. Först flera veckor senare fick familjen reda på att de inte levde längre. Under en månad kallades Sima Mirzaeis far till fängelset varje vecka och fick ta emot tillhörigheter från sina barn som hade avrättats. 

– Alla fångar som blev avrättade eller fängslade, i alla fall mina bröder och systrar, hade bara ett enda mål och det var frihet och demokrati för alla iranier, säger Sima. 

Efter avrättningarna

Sima Mirzaeis familj fick inte veta hur deras anhöriga hade avrättats eller var de fanns begravda. De fick inte heller sörja öppet eller anordna minnesceremonier. Hela familjen påverkades mycket av att ha förlorat familjemedlemmar på ett sådant grymt sätt, berättar hon. 

– Min storasyster kollapsade och dog ett år efter avrättningarna på grund av sorg och tanken på vad som hade hänt dem, fortsätter Sima. 

Även hennes pappa gick bort av samma anledning 1994 och en av hennes bröder blev förlamad i benen efter den tortyr han utsattes för under elva år i fängelse. Samtidigt var Sima Mirzaeis familj långt ifrån de enda som drabbades. 

– 30 000 personer avrättades av regimen. Deras familjer fick aldrig veta varför, hur det gick till eller var de är begravda. De måste ges upprättelse. De ansvariga måste ställas inför rätta av internationella domstolar, av omvärlden. Till dess att alla mullorna, prästerna och revolutionsgardet ställs inför rätta kan vi inte vila en enda dag. 

Varje dag bär Sima med sig sorgen efter de familjemedlemmar hon förlorat och även sina föräldrars sorg för vad deras barn utsattes för. Det är omöjligt att glömma, säger hon.  

– Det är inte bara jag som inte har ett vanligt liv, mina barn och barnbarns liv har också påverkats.

Flydde från landet

2010 tvingades Sima Mirzaei lämna Iran efter att ha deltagit i valprotesterna året innan. Under en demonstration blev hon slagen av poliser tills hon förlorade medvetandet och vaknade upp med 18 stygn i huvudet. Bara några månader senare greps hon av polisen men släpptes efter en vecka i isoleringscell, med en varning. 

– De sa att om de hittar spår av att jag deltagit i demonstrationerna eller aktiviteter mot regimen så kommer jag att arresteras på en gång igen. Då blev jag tvungen att lämna landet. 

Flera av hennes familjemedlemmar bor kvar i Iran och lever ständigt under hot. Hennes 72 år gamla syster satt i fängelse i sex månader under 2022 och har nu blivit kallad för att avtjäna ytterligare två år. Sima Mirzaeis handlingar i Sverige påverkar dessutom hur hennes släktingar i Iran behandlas. 

– Jag kan gå ut här i Sverige och demonstrera mot regimen eller gå på rättegången mot Hamid Noury. Men regimen känner mig så de går direkt och hotar mina systrar som är kvar i landet, på grund av mina aktiviteter här. 

Rättegången i Sverige

När Hamid Noury, en tidigare regeringstjänsteman i Iran, 2022 åtalades och dömdes i Stockholms tingsrätt för sin inblandning i massavrättningarna 1988, var han den första av de ansvariga för avrättningarna att ställas inför rätta. Under rättegången var Sima Mirzaei där varje dag, från morgon till kväll. Hon blev överlycklig den dag han dömdes. 

– Tack och lov att vi i alla fall kunde ställa en av dem inför rätta. Omvärlden fick veta trots allt. De fick veta vad som gjorts mot oss familjer. Hamid Nourys rättegång var regimens rättegång, det var som att regimen stod inför rätta. 

Domen överklagades senare till hovrätten där ingen dom fallit ännu. Flera medier har rapporterat att den iranska regeringen vill använda den fängslade svensken Johan Floderus för att få till en fångutväxling där Sverige överlämnar Hamid Noury. Floderus greps i Iran 2022 och sitter fortfarande, över 500 dagar senare, fängslad i Teheran. Sima Mirazaeis känslor inför ett sådant fångutbyte är mycket starka. 

– Johan Floderus är en oskyldig människa som gripits på falska grunder. Hur kan vi utväxla honom mot en brottsling som Noury som är ansvarig för att sju av mina familjemedlemmar avrättades? Noury är inte bara en individ utan han representerar en fruktansvärd och omänsklig regim som begått hemska brott. 

Styr landet än idag

Även om Sima Mirzaei är glad att Hamid Noury ställts inför rätta i Sverige räcker det inte. Irans nuvarande president Ebrahim Raisi – som var med i den dödskommission som dömde flera av hennes syskon till döden – liksom den högste religiöse ledaren Ali Khaminei och många fler av de ansvariga måste också åtalas för att rättvisa ska kunna skipas, menar hon. Sorgen är så mycket större för att de som genomförde massavrättningarna 1988 är samma personer som styr landet i dag. 

– Det jag berättat är ju bara en droppe i havet av allt som finns att berätta. Jag har förlorat fem av mina syskon och är uppväxt med att hela min familj levde under hot och utsattes för tortyr. Även våra barn har upplevt det här. 

– Därför lever jag inte för min egen skull längre, jag lever för de som avrättades. För mina syskon, för de tusentals andra som avrättades och för de som fortfarande avrättas varje dag i Iran. För att jag ska kunna vara deras röst och en dag se till att rättvisa skipas.

——————

Denna text är hämtad från det kommande numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4/2023).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.