Resolution 1325 tillkom för att öka kvinnors inflytande i fredsprocesser och stärka kvinnors säkerhet. 20 år senare har den blivit ett viktigt verktyg för civilsamhället i konfliktländer.

Den 31 oktober år 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Det var första gången som medlemsstaterna agerade för att införa ett övergripande jämställdhetsperspektiv i FN:s fredsarbete.

Karolina Vrethem arbetar på enheten för konfliktfrågor och humanitär politik på Utrikesdepartementet. Hon menar att resolution 1325 förändrade FN:s synsätt och strategi för fredsbyggande. Genom att lyfta fram befolkningens roll och behov i länder som är på väg in i, eller mitt uppe i, en konflikt, kan fred byggas mer hållbart.

– Kvinnors perspektiv och erfarenheter var länge osynliga och ingen tog hänsyn till att krig drabbar kvinnor och män olika. Resolution 1325 hjälpte världssamfundet att bli en bättre fredsaktör, säger Vrethem.

Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd

2017 och 2018 var Sverige invald som icke-permanent medlem i säkerhetsrådet och hade kvinnor, fred och säkerhet som en prioriterad fråga. Enligt Vrethem tog Sverige ett flertal initiativ för att lyfta frågan i rådet. Bland annat bjöd man regelbundet in kvinnliga representanter från civilsamhället för att vittna om situationen på plats i olika konfliktländer, något som endast hade skett en gång tidigare i rådets historia.

Ett annat exempel är att Sverige arbetade för att kvinnors situation skulle belysas i de uttalanden som säkerhetsrådet gör om pågående konflikter eller händelser. Ett arbete som, enligt Vrethem, lyckades till nästan 100 procent båda åren då Sverige satt som medlem i rådet.

– Vår tid i säkerhetsrådet handlade bland annat om att öka civilsamhällets förtroende för rådet, som har antagit flera resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet men som inte alltid agerar utifrån dem, säger Vrethem.

Elin Liss är tillförordnad generalsekreterare på IKFF, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, en organisation som var med och drev fram resolution 1325. Enligt henne har resolutionen kunnat användas som ett viktigt verktyg i fredsprocesser de senaste 20 åren.

– Resolutionen har varit till stor nytta i civilsamhället. Våra systersektioner i konfliktländer har använt den för att utbilda kvinnor om deras rättighet att vara deltagare i lokala fredsaktioner med syftet att öka jämställdhet och att förebygga konflikter, säger Elin Liss.

Elin Liss menar att resolutionen var ett feministiskt initiativ från civilsamhället men att den har militariserats med tiden och idag tolkas på ett alldeles för traditionellt sätt. Det ligger för mycket fokus på kvinnor som offer och hur de ska skyddas i konfliktdrabbade länder, säger hon, och tillägger att fokus borde vara på att se till att fler kvinnor blir politiska fredsaktörer.

– Syftet med resolutionen var att genomföra ett systemskifte. Målet har aldrig varit jämställda krig utan jämställd fred, säger Elin Liss.

Ett långsiktigt arbete med resolution 1325

2020 är ett viktigt år med anledning av 20-årsjubileet av resolutionen men Karolina Vrethem är noga med att understryka att det inte ska vara ett år med fyrverkerier kring resolutionen för att sedan bli tyst 2021.

– På Utrikesdepartementet anser vi att det är viktigt att skapa ett starkt engagemang och åtagande för att resolution 1325 ska bli en agenda som man arbetar med långsiktigt, säger Vrethem.

————

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1 2020).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.