Afghanistan kallas ofta världens farligaste land för kvinnor. Nyligen införde talibanstyret nya restriktioner som ytterligare begränsar kvinnors och flickors fri- och rättigheter. Oron och osäkerheten inför framtiden är stor.  

– Stegvis har allt fler restriktioner införts. Kvinnoministeriet har ersatts av departementet för dygd och mot synd, tonårstjejer får inte längre gå i skolan och kvinnors rörelsefrihet har begränsats. Men den väpnade konflikten är över och det tycker många samtidigt är en lättnad, säger Anna Ek, Sverigechef på Svenska Afghanistankommittén (SAK).  

Den 15 augusti 2021 intog talibanerna Afghanistans huvudstad Kabul och den sittande regeringen störtades. Talibanernas offensiv hade inletts i maj och få bedömare trodde på en så snabb seger.  

– Den nya politiska ledningen sa först att kvinnor skulle vara en del av samhället, de skulle få arbeta och flickor skulle få gå i skolan. Men sedan tillade de ’så länge det är i linje med islam’, något som gav upphov till en rad frågetecken, säger Anna Ek.  

Patriarkalt klansamhälle

Talibanrörelsen är, påpekar hon, ingen enhetlig rörelse. Där finns både pragmatiska ledare och mer konservativa krafter. Det är de konservativa som just nu verkar ha övertaget. Ledarna har fått hård kritik från västvärlden, men också från andra muslimska länder som menar att de regler och förbud som drabbar kvinnor inte har med islam att göra. I stället grundar de sig på traditioner och kulturella normer i det starkt patriarkala afghanska klansamhället.  

Under de dryga två år som gått sedan talibanerna återkom till makten har den humanitära krisen i landet förvärrats och steg för steg har kvinnors och flickors fri- och rättigheter begränsats.  

Den 24 december kom ett nytt dekret: kvinnor skulle inte längre få arbeta för icke-statliga organisationer. Beslutet mottogs med bestörtning, inte minst eftersom i princip all samhällsservice upprätthålls av internationella hjälporganisationer.  

Beskedet kom bara några dagar efter att talibanerna meddelat att kvinnor inte längre skulle få studera på universitet.  

Flera internationella organisationer ställde in sin verksamhet medan bland andra FN och SAK valde att arbeta vidare trots förbudet.  

Kvinnor i vården

”Om kvinnor förbjuds att jobba i vården återstår frågan vem som ska vårda dessa, eftersom talibanerna endast tillåter att sådan vård utförs av kvinnor. Den rådande normen är att manlig sjukvårdspersonal inte får behandla flickor, kvinnor och barn”, kommenterade SAK i ett pressmeddelande och krävde att förbudet för kvinnor att arbeta i hjälporganisationer skulle hävas.  

Talibanerna meddelade senare att hälso- och sjukvårdspersonal inte omfattas av det nya förbudet. Ett liknande undantag gjordes i början av januari för lärare i årskurs 1-6.  

– Många kvinnor är oroliga för framtiden och för sina döttrars framtid. Samtidigt följs inte alla regler överallt i landet eftersom Afghanistan är ett väldigt splittrat och fragmentiserat samhälle. De högstadieskolor som vi driver är öppna, men omkring en miljon tonårsflickor på andra platser i landet har inte har någon skola att gå till, säger Anna Ek.  

Att tonårsflickor inte får gå i skolan är ett brott mot mänskliga rättigheter och innebär också ökad risk för andra kränkningar av barns rättigheter.  

– Det finns ett tydligt samband mellan utbildning och giftermål. Ju fler år flickor går i skolan, desto senare gifter de sig. En utbildad flicka föder ofta färre barn och har bättre chanser att skapa bra förutsättningar för sig själv och sin familj. Afghanistan är inget undantag och även om jag inte sett några färska siffror ser jag att risken för barnarbete och barnäktenskap ökat sedan talibanerna tog över och fattigdomen sköt i höjden, säger Anna Ek.  

Kvinnor kräver sina rättigheter

Yttrandefrihet råder inte i landet men trots det möts inskränkningarna ibland av protester. Kvinnor driver kampanjer i sociala medier och kräver sina rättigheter. I december gick en liten grupp från rättighetsorganisationen Afghanistan Women’s Unity and Solidarity Group ut på gatorna för att demonstrera mot att universiteten inte längre tar emot kvinnliga studenter. Protesten stoppades snabbt men även andra kvinnor – och män – har demonstrerat. Enligt internationella nyhetskanaler har manliga studenter vägrat att skriva sin slutexamen i protest mot att deras kvinnliga studentkamrater inte längre välkomnas till universiteten. Nyligen rev en universitetsprofessor i direktsänd TV sina egna utbildningsdiplom för att visa sitt missnöje och 80 universitetslärare har sagt upp sig i solidaritet med landets kvinnor.  

Aleksandar Bodiroza, landrepresentant för FN:s befolkningsfond UNFPA i Afghanistan, tycker det är viktigt att män och pojkar är engagerade i frågor som rör kvinnors och flickors rättigheter.  

– I december, före de senaste restriktionerna, råkade jag träffa två tonårspojkar som spelade fotboll i Jalalabad. Vi pratade lite och jag frågade vem som var deras förebild. Till min förvåning sa de Nadia Nadim, en afghansk-dansk kvinnlig fotbollsspelare. Att de valde en kvinnlig spelare ingav mig hopp, säger han.  

Afghanistan har en ung befolkning, 64 procent är under 25 år, och här finns en chans att påverka, menar Aleksandar Bodiroza. 

Humanitärt fokus

Sedan talibanerna tog över makten har UNFPA:s arbete förändrats.  

– Tidigare låg mycket fokus på påverkansarbete samtidigt som vi drev familjehälsocenter i vissa isolerade områden som till 90 procent kontrollerades av talibanerna. I dag arbetar vi uteslutande humanitärt med fokus på mödra- och förlossningsvård, reproduktiv hälsa och skydd för kvinnor och flickor som utsätts för könsbaserat våld, säger Aleksandar Bodiroza.  

Det faktum att UNFPA varit närvarande i landet under lång tid, och även före den 15 augusti 2021 arbetade i områden som kontrollerades av talibanerna, gör att det finns viss tillit till organisationen. I dag når UNFPA ut i hela landet med sin verksamhet.  

Inom ramen för familjehälsoprogrammet utbildas också barnmorskor som sedan arbetar inom mödravården i sina hemdistrikt. Minskad mödradödlighet är en av de stora utvecklingsframgångarna de senaste 20 åren, fram till 2021 då talibanerna återtog makten. Afghanistan gick från 1 450 döda kvinnor per 100 000 födslar till 638 per 100 000 födslar. Men liksom framstegen på fri- och rättighetsområdet – med fler flickor i skolan, fler yrkesarbetande kvinnor och förbättrad jämställdhet – är detta framgångar som nu riskerar att raderas ut. Mödradödligheten förväntas stiga i takt med att antalet oönskade graviditeter ökar. 

Våld, otillräcklig sjukvård och utbredd fattigdom gör att Afghanistan av många ses som den farligaste platsen att leva på för flickor och kvinnor. Talibanernas senaste förbud gör situationen ännu svårare.  

Ekonomiska förluster

– Vi kan fortsätta hälsoverksamheten eftersom sjukvården är undantagen de senaste restriktionerna, men en stor del av den humanitära hjälpen påverkas. I ett konservativt land som Afghanistan kan män exempelvis inte dela ut nödhjälp till kvinnor. Utan kvinnliga medarbetare är det därför omöjligt att nå ut till änkor och familjer utan manliga företrädare, säger Aleksandar Bodiroza.  

Att kvinnor inte har rätt att arbeta påverkar inte bara dem själva och deras egna familjer. Enligt beräkningar som FN gjort är den ekonomiska förlusten uppskattningsvis 1 miljard dollar, eller fem procent av BNP. Men rättighetsfrågan handlar om mer än kronor och ören.  

– Flickor som inte får gå i skola förnekas inte bara rätten till en utbildning, de förnekas rätten till att drömma och vilja uppnå nya mål i livet. Sedan ska vi inte heller glömma de konsekvenser det innebär att ständigt leva med rädsla och oro, säger Aleksandar Bodiroza. 

Trots en mycket svår situation ser han ändå vissa möjligheter att åstadkomma förändringar i samhället.  

– Vi måste arbeta med grundorsakerna till problemen och bli mer proaktiva. Det är något vi missade tidigare. När jag kom i januari 2021 fanns inte ett enda program som involverade män i frågor om könsrelaterat våld men för att förändra normer och åstadkomma ett paradigmskifte måste vi även engagera pojkar och män i frågorna, säger Aleksandar Bodiroza.  

Görrel Espelund, frilansjournalist 

——————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1/2023), som kommer ut 6 mars.

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.