FN: s centrala uppgift \u00e4r att bevara internationell fred och s\u00e4kerhet och att identifiera potentiella hot mot freden. Hotbilden har f\u00f6r\u00e4ndrats med tiden och omfattar inte bara externa hot mot staters territorier utan ocks\u00e5 interna humanit\u00e4ra katastrofer. Interna konflikter s\u00e5som inb\u00f6rdeskrig har lett till att civilbefolkningen har blivit m\u00e5ltavla f\u00f6r de stridande, ofta i form av folkmord och etnisk rensning. Detta har resulterat i att hela regioner har p\u00e5verkats av stora flyktningsstr\u00f6mmar. 1999 tillsattes d\u00e4rf\u00f6r en internationell kommission vid namn International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS). Kommissionen myntade uttrycket ”The Responsibility to Protect” (R2P) i sin rapport som utkom 2001. Vid ett toppm\u00f6te i FN-h\u00f6gkvarteret i New York 2005 enades alla medlemsl\u00e4nder om att anta och till\u00e4mpa R2P.<\/p>\n
Enligt principen R2P har alla suver\u00e4na stater en skyldighet att skydda den egna befolkningen mot folkmord, krigsf\u00f6rbrytelser, etnisk rensning och brott mot m\u00e4nskligheten samt att vidta n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att f\u00f6rebygga s\u00e5dana brott. N\u00e4r en befolkning \u00e4r utsatt f\u00f6r sv\u00e5rt lidande, och staten i fr\u00e5ga inte vill eller kan stoppa lidandet, faller ansvaret att skydda \u00f6ver p\u00e5 det internationella samfundet. R2P inneh\u00e5ller tre moment; skyldighet att f\u00f6rebygga, skyldighet att reagera och skyldighet att \u00e5teruppbygga.<\/p>\n
R\u00e4ttsl\u00e4get<\/strong><\/p>\n R2P<\/strong><\/p>\n I dagsl\u00e4get \u00e4r R2P \u00e4r inte en juridiskt tvingande skyldighet utan en moralisk och politisk skyldighet. Beroende p\u00e5 staters agerande kan givetvis principen bli en del av den allm\u00e4nna folkr\u00e4tten, dvs. en norm som \u00e4r bindande f\u00f6r alla stater.<\/p>\n Non-interventionsprincipen<\/strong><\/p>\n Principen om ickeinblandning (non-interventionsprincipen) framg\u00e5r av ett antal best\u00e4mmelser i FN-stadgan men kan fr\u00e4mst h\u00e4rledas ur art. 2 (4)<\/p>\n ”Alla medlemmar skola i sina internationella f\u00f6rbindelser avh\u00e5lla sig fr\u00e5n hot om eller bruk av v\u00e5ld, vare sig riktat mot n\u00e5gon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller p\u00e5 annat s\u00e4tt of\u00f6renligt med F\u00f6renta Nationernas \u00e4ndam\u00e5l.”<\/p>\n<\/div>\n Non-interventionsprincipen framg\u00e5r ocks\u00e5 tydligt av art 2 (1) som kr\u00e4ver att alla stater \u00e4r skyldiga att respektera andra staters suver\u00e4na likst\u00e4lldhet (suver\u00e4nitetsprincipen).<\/p>\n FN-stadgan till\u00e5ter enbart tv\u00e5 undantag fr\u00e5n det allm\u00e4nna v\u00e5ldsf\u00f6rbudet; staters r\u00e4tt till sj\u00e4lvf\u00f6rsvar i h\u00e4ndelse av ett v\u00e4pnat angrepp enligt art 51 och s\u00e4kerhetsr\u00e5dets r\u00e4tt att besluta om v\u00e4pnade sanktioner f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla internationell fred och s\u00e4kerhet enligt art 42.<\/p>\n M\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter<\/strong><\/p>\n I FN-stadgans preambel betygas tron p\u00e5 de grundl\u00e4ggande m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna s\u00e5som ett medel i fullf\u00f6ljandet av huvuduppgiften att uppr\u00e4tth\u00e5lla internationell fred och s\u00e4kerhet. D\u00e4rtill f\u00f6ljer en f\u00f6rpliktelse i artiklarna 13, 55 och 56 till v\u00e4rldsorganisationen och dess medlemmar att fr\u00e4mja m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter och grundl\u00e4ggande friheter f\u00f6r alla. Vidare framg\u00e5r dessa f\u00f6rpliktelser av FN: s allm\u00e4nna f\u00f6rklaring om de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna<\/p>\n fr\u00e5n 1948 samt FN: s konventioner om medborgerliga och politiska r\u00e4ttigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella r\u00e4ttigheter fr\u00e5n 1966.<\/p>\n Sv\u00e5righeter vid till\u00e4mpningen av R2P<\/strong><\/p>\n Skyddet f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna och non-interventionsprincipen st\u00e5r (i detta fall) i motsatsf\u00f6rh\u00e5llande till varandra. \u00c5 ena sidan \u00e4r staterna f\u00f6rpliktade att avst\u00e5 fr\u00e5n hot om eller bruk av v\u00e5ld, \u00e5 andra sidan \u00e4r de f\u00f6rpliktade att skydda m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. Risken med att l\u00e5ta stater p\u00e5 egen hand bed\u00f6ma n\u00e4r situationer f\u00f6religger som fordrar milit\u00e4rt ingripande \u00e4r uppenbar. Samtidigt som befolkningar kanske skulle f\u00e5 lida av krig som inte har R2P-syfte skulle FN: s trov\u00e4rdighet och auktoritet f\u00f6rmodligen urholkas. Principen om att det \u00e4r s\u00e4kerhetsr\u00e5det som har v\u00e5ldsmonopol, f\u00f6rutom i fall av sj\u00e4lvf\u00f6rsvar, \u00e4r v\u00e4l befogad, lika mycket i dagsl\u00e4get som n\u00e4r FN-stadgan antogs 1945. Den stora utmaningen torde ligga vid sj\u00e4lva beslutsfattandet i s\u00e4kerhetsr\u00e5det. Det faktum att vissa stater har vetor\u00e4tt i s\u00e4kerhetsr\u00e5det g\u00f6r att rent humanit\u00e4ra (befogade) insatser i krissituationer ensidigt kan stoppas. ICISS-kommissionen f\u00f6reslog dock att s\u00e4kerhetsr\u00e5dets fem st\u00e4ndiga medlemmar skulle f\u00f6rs\u00f6ka enas om att inte anv\u00e4nda sig av sin vetor\u00e4tt i fr\u00e5gor d\u00e4r deras vitala statsintressen inte skadas, s\u00e4rskilt i s\u00e5dana fall d\u00e4r interventionen i \u00f6vrigt har majoritetens st\u00f6d.<\/p>\n Hot mot internationell fred och s\u00e4kerhet?<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r s\u00e4kerhetsr\u00e5det som fastst\u00e4ller f\u00f6refintligheten av hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling. N\u00e4r s\u00e4kerhetsr\u00e5det tar ett beslut om milit\u00e4ra aktioner ska beslutet vara n\u00f6dv\u00e4ndigt i syfte f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla eller \u00e5terst\u00e4lla internationell fred och s\u00e4kerhet. Det \u00e4r inte om\u00f6jligt att t\u00e4nka sig att en stats inre konflikt med f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser f\u00f6r dess befolkning inte utg\u00f6r ett hot mot den internationella freden och s\u00e4kerheten. S\u00e4kerhetsr\u00e5det har emellertid bed\u00f6mt situationer som inb\u00f6rdeskrig, hot mot demokratin och humanit\u00e4ra situationer s\u00e5som hot mot internationell fred och s\u00e4kerhet. Denna n\u00e5got extensiva syn p\u00e5 den r\u00e4ttsliga regleringen torde kunna legitimeras av konsekvenserna av inre konflikter, exempelvis grannstaters ben\u00e4genhet att intervenera och uppkomsten av stora flyktingstr\u00f6mmar som destabiliserar regionen i fr\u00e5ga.<\/p>\n De lege ferenda<\/strong><\/p>\n Folkr\u00e4tten \u00e4r st\u00e4ndigt inne i en f\u00f6r\u00e4ndringsprocess d\u00e4r ny praxis och nya r\u00e4ttsuppfattningar kan komma att modifiera och komplettera FN-stadgans regler. R2P torde p\u00e5 sikt kunna modifiera bed\u00f6mningen av huruvida hot mot internationell fred och s\u00e4kerhet f\u00f6religger. Utveckling \u00e5t en mer extensiv bed\u00f6mning har redan p\u00e5b\u00f6rjats. S\u00e4kerhetsr\u00e5dets fem st\u00e4ndiga medlemmar m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka enas, i enlighet med ICISS-kommissionens f\u00f6rslag, om att undvika vetor\u00e4tten i rena R2P-fall. Den st\u00f6rsta utmaningen i framtiden ligger dock i tidsspannet f\u00f6re skyldigheten att reagera intr\u00e4der, n\u00e4mligen p\u00e5 skyldigheten att f\u00f6rebygga. H\u00e4r har v\u00e4rldssamfundet den st\u00f6rsta m\u00f6jligheten att f\u00f6rhindra stora humanit\u00e4ra katastrofer och konflikter.Daniel Nilsson<\/p>\n Stockholms FN-f\u00f6rening<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" R2P och FN-stadgan Bakgrund FN: s centrala uppgift \u00e4r att bevara internationell fred och s\u00e4kerhet och att identifiera potentiella hot…<\/p>\n","protected":false},"author":17,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"class_list":["post-227","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/227","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/users\/17"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=227"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/227\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":228,"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/227\/revisions\/228"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fn.se\/stockholm\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=227"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}