Intervju med Nairi Moosakhanian Praktikant för de internationella praktikantprogrammet 2018 Nairi Moosakhanian

Praktikant på det internationella praktikantprogrammet i Armenien 2018.

Varför sökte du praktik?
Jag sökte till utlandspraktik med Svenska FN-förbundet för att lära mig mer om FN-arbetets principer, värderingar, och idéer. Jag ville också lära mig om svenskt utvecklingssamarbete.

Varför ville du praktisera i Armenien?
Jag valde att åka till Armenien för att det är ett intressant geopolitiskt område och på många sätt en unik kontext som skiljer sig från Sverige. Armenien är ett litet land vars historia och idéer har påverkats av stormakter fram till idag.

Vad har du fått göra?
En vanlig dag kunde handla om allt från att korrekturläsa engelska texter till att åka ut och hålla i workshops om exempelvis mänskliga rättigheter med ungdomsgrupper i små byar vid gränsen. Det har varit spännande att följa hur det armeniska FN-förbundet jobbar med ungdomar och utvecklingsfrågor.

Jag fick även chansen att genomföra ett eget projekt som bestod i att bygga upp och hålla i en workshop på temat unga och jämställdhet. Syftet med min workshop var att öka medvetenheten om jämställdhet genom att analysera skillnader och kritiskt ifrågasätta hur olika kön behandlas olika. Workshopen var byggd runt diskussioner mellan deltagarna, där min uppgift var att facilitera dialogen. Jag ville inte enbart föreläsa om jämställdhet utifrån mina egna upplevelser i Sverige utan snarare utgå från den armeniska kontexten. Deltagarna på workshopen delade med sig av sina egna erfarenheten och tankar. Tillsammans diskuterade vi exempelvis vilka normer om manligt och kvinnligt som finns i Armenien. Efter varje workshop pratade vi om vad vi lärt oss och generellt har det varit väldigt positiv feedback. Jag minns speciellt en ung kille som berättade att workshopen gett honom ett tillfälle att reda ut och förstå konceptet jämställdhet, vilket han ansåg vara grundläggande för att kunna verka aktivt för det i vardagen.

Vad har du lärt dig om landet?
Genom att bo och leva en längre tid i ett land har jag sett och upplevt mycket som turister kanske inte tar del av på samma sätt. Sverige och Armenien är två väldigt olika länder på många sätt. I Sverige är vi i grunden individualistiska tillskillnad från Armenien där människor är mer kollektivistiska. Även om Armenien är i en förändringsprocess mot ett mer individualistiskt samhälle märks kollektivismen av.

Ett självupplevt exempel är alla bussresor jag gjort i Armenien. Om det är fullt på bussen och du tvingas stå med en tung väska kommer någon garanterat hjälpa dig med väskan. Detta av den enkla anledningen att om du måste stå upp på en buss ska du inte behöva bära på din väska också. Detta gäller inte bara väskor utan även påsar och bebisar. Det är normalt att dela på bördor och det är fullt vedertaget att dela ett säte med en människa du inte känner.

Jag har fått en bättre förståelse för orsakerna till problem som existerar i vissa områden- vilket är grundläggande för att hitta lösningar till problemen i just den specifika kontexten. Något som jag har lärt mig om utvecklingsarbete är att det inte går att använda sig av en lösning på ett problem bara för att det fungerat tidigare, utan hur viktigt det är att alltid anpassa sin strategi till kontexten. Ett projekt i Sverige som har varit framgångsrikt kommer inte alls nödvändigtvis lyckas i ett annat land.

Vilka råd har du till framtida praktikanter?
Tänk på vad du vill få ut. Du formar mycket av din praktik själv. Fyra månader går väldigt snabbt så passa på och upptäck så mycket som möjligt. Ta initiativ både professionellt och personligt. Om du vill ha kontakt med en organisation ta kontakt så fort som möjligt. Om du vill upptäcka kulturen gör det- så fort som möjligt.